Anonym (Ja du...) skrev 2021-07-31 22:50:38 följande:
Jag tror att man antingen fattar matte eller inte fattar det. Precis som vissa har svårt för språk. Jag förstår faktiskt inte hetsen med just matte i vårt samhälle. Som tur var var det inte ett obligatoriskt ämne när jag gick gymnasiet så jag slapp utsättas för det där och få lägre totalbetyg. Och jag fattar definitivt inte varför iq-test enbart har med matte att göra. Då är jag dum som ett spån tydligen om det är allt som gäller. Man kommer långt med en miniräknare.
Fast enligt min erfarenhet är inte så dåliga på matte som de tror att de är. Eller, om man ska uttrycka det som att om de hade haft andra förutsättningar, såsom till exempel en annan mattelärare, så hade de varit bättre på matte.
Jag avskydde matte under hela min grundskole- och gymnasietid. Jag tyckte att jag fattade ingenting, och accepterade till slut att jag helt enkelt var kass på matte och bra på språk i stället. Sedan kom jag som vuxen på att jag ville bli kemist, och då krävdes det som kallas Matte 4 idag för behörighet, samt en del andra ämnen jag saknade.
På Komvux fick jag en alldeles underbar lärare i matte och fysik, som både väckte mitt intresse för just fysik och matte, och fick mig att inse att jag inte var kass på det. Inte någon lysande begåvning heller visserligen, men långt ifrån så kass som jag trodde. Nu har jag läst flera kurser matte och statistik på universitetet, och har en kemistutbildning (kemi kräver i sig rätt mycket och delvis avancerad matte). Det var bitvis tufft och jag fick plugga stenhårt på de bitarna, men det gick.
Jag känner själv hur mitt logiska och rationella tänkande har utvecklats enormt sedan jag började plugga i vuxen ålder, och även om jag alltid varit duktig på språk, på att uttrycka mig och på att resonera, så är jag övertygad om att matten jag läst har stärkt de bitarna betydligt. Ungefär som att om man läser böcker blir man bra på stavning och grammatik "av bara farten", och om man läser matte blir man på samma sätt bra på logik och rationalitet eftersom det är så djupt integrerat i matten.
Om jag kunde visa för 18-åriga Embla att jag idag med lätthet utför beräkningar som jag grät i frustration över på den tiden, och även ännu mer avancerat än så (och att jag dessutom gillar matte och älskar trigonometri idag), så hade 18-åriga jag inte trott att det var sant.
Så, jag tror absolut att en del inte fattar matte, men jag är helt övertygad om att de är betydligt färre än de som tror att de inte fattar matte.
Matte handlar mycket om att se mönster, samband och kunna resonera och dra slutsatser utifrån givna premisser, och det är denna förmåga man mäter i ett klassiskt IQ-test. Det är alltså inte själva förmågan att utföra beräkningar som man mäter, det kan de flesta lära sig utantill utan att de behöver förstå vad de gör.
Matematisk förmåga är dessutom relativt enkel att mäta eftersom mätningen eller bedömningen innehåller mycket mindre subjektivt tyckande än till exempel om man skulle mäta språklig eller empatisk förmåga. Med matte är det så att antingen så löser du problemet korrekt, eller så gör du inte det. Men hur ska man bedöma exakt hur bra någon är på språk eller empati? Där blir det genast mer subjektivt och vi har inga tillförlitliga tester som kan mäta detta.
Och, som sagt, IQ/matematisk förmåga har relevans eftersom det finns statistisk korrelation mellan IQ, utbildning och hur bra man klarar sig i livet.
Se det såhär: Om du inte har lärt dig ett ord franska utöver
oui och
bonjour, och någon enkel fras, så är det väl rätt självklart att om du tar ett test som mäter just dina franskkunskaper så kommer du att inte fatta ett dugg av det testet? Men, om du får lite specialundervisning, lär dig glosor och grammatik, så kan du ett halvår senare förstå i alla fall en del av testet, och vissa svar på frågorna kan du gissa dig till eftersom du kan dra slutsatser utifrån ord och fraser som du nu lärt dig. Du blir inte lika bra som någon som har en språklig begåvning, men du kan tillräckligt för att kunna hanka dig fram i Frankrike under tågluffen.
Matte funkar lite så också. Det är ett visst tänk som man till viss del kan öva upp. För att bli riktigt bra krävs begåvning, men även utan begåvning kan man lära sig och förstå en hel del.
Det här blev visst en halv roman, ursäkta. Men det här är ett ämne jag verkligen känner för, och jag tycker att det är tråkigt om du och andra ska tro att ni har lägre mattebegåvning än ni egentligen har.
Så de där testen ger jag ankskit för hur man egentligen är och kommer klara sig här i livet. Och definitivt hur bra man skulle kunna köra tunnelbanetåg! 
