Han friade men har fått kalla fötter, skriver med andra tjejer, behöver verkligen råd

Han är bara 26 år, och du är väl hans första tjej med tanke på hur länge ni varit tillsammans. Inte konstigt att han börjar få kalla fötter. F ö så tycker jag att det är för ungt för att gifta sig, särskilt när man inte har någon direkt erfarenhet av förhållanden att jämföra med. Förstår att det låter hårt, men om det tar slut nu så är det väl bättre än om 5 år med två småbarn etc? Jag tror allra minst att ni behöver ha en paus och prova på livet var och en på sitt håll. Kanske hittar ni tillbaka, kanske hittar ni något som passar bättre?

Läste bara rubriken. Tacka nej till hela rasket och gå din egen väg. En sån där kan man inte dela livet med.

Han älskar dig säkert. Men ni har varit tillsammans i många år sedan ni var mycket unga. Ni Hade säkert inte mycket erfarenheter av andra relationer sedan tidigare. Han vill nog uppleva det som de flesta gör innan man stadgar sig för livet. Och jag förstår honom. Jag var i samma läge själv. Var tvungen att få uppleva en ungdomstid med allt vad det innebar, fast jag hunnit bli 27 efter ett 10 år långt förhållande. Om jag träffat honom senare i livet hade det kanske blivit livslångt men nu blev det inte så. Jag var TVUNGEN att få leva fritt, festa, träffa andra killar. Det var som att det kliade i hela själen.

Även om jag älskade honom.

Ni blev ihop som väldigt unga och det är inget ovanligt att man utvecklas åt olika håll. Naturligtvis kan även tidiga förhållanden hålla livet ut men oddsen är lite sämre. Tyvärr låter det som att han är osäker på sina känslor för dig men är inte än beredd att göra slut. Tror mer på att han håller på att tappa attraktionen till dig än att han vill leva singelliv. Du kan inte göra så mycket. Tur att han avblåste bröllopet så ni inte gick in i något som ändå tar slut om något år.

Jag tror att det är fullt normalt att vara osäker när det är ens första förhållande. Det är ju fullt normalt att förhållanden går upp och ner, när man har haft ett par förhållanden så vänjer man sig med hur det är, när det är ens första kan detta såklart få en att tvivla.

Något man också lär sig med tid och erfarenhet är att man måste jobba på ett förhållande. Det räcker inte att bara ha känslor för varandra.

Hur skulle du säga att ert förhållnde är?

- Har ni roligt tillsammans? Gemensamma intressen som ni kan utöva tillsammans?

- Hur är er kommunikation? Skrattar ni mycket tillsammans? Har ni djupa samtal?

- Har ni ett aktivt sexliv? Och kanske det viktigaste, har ni ett spännande sexliv där ni utforskar och provar nya saker?

Jag tror det kan vara bra att rannsaka hur bra ens förhållande faktiskt är, och jobba aktivt med det som brister.

Såhär tror jag.

26 är inte för ungt att gifta sig eller skaffa barn, det är bara trams att tro det.

Tror han älskar dig och att ni säkert kommer att hålla ihop. Nu är det såhär att ni varit tillsammans väldigt länge mtp er unga ålder och det kan vara så att i och med att frieri och barn kommit på tal och att ni nu närmar er 30 så tror jag att han börjar känna sig stressad över allt han kanske inte upplevt, gjort, hur han skulle bli som pappa/make osv och därav ballar ur lite.

Har sett det bland såå många män. När jag väntat våra barn har min man betett sig oacceptabelt åt gällande andra kvinnor, när vi haft det krisigt har han också gjort det (festat tre dagar i streck - pratat med andra tjejer osv)

Även sett detta hos många vänners män.

Tror inte han har intresse av de andra tjejerna utan handlar mer om något bekräftelsebehov hos honom själv. En kris.

Ett förhållande genomgår en kris just nu. Tycker du ska prata med honom ordentligt på en gång (varför skjuta på det?) och be honom vara rak och ärlig med vad han vill och varför han beter sig såhär. Vill han vara seriös kommer han att visa det. Annars kan ni gott ta paus. Du har också ett liv och så svårt borde det inte vara för honom att kläcka ur sig vad problemet är.

Han kommer inte vara beredd att förlora dig om han verkligen vill detta. Dessutom är detta med att vänta med barn en deal breaker om du frågar mig. Ett gemensamt beslut precis som det är att inte skaffa barn eller att skaffa och hans vilja har inget företräde i detta faktiskt.

Är det viktigt för dig borde han faktiskt kunna diskutera saken med dig och inte bara ta för givet att ni ska vänta med allt som känns viktigt liksom och skapa osäkerhet i dig. Stå på dig!