Ni som bor i villaområde och inte hälsar på era grannar

Jag hejar visserligen när någon hejar på mig, men jag vill inte lära känna mina grannar. Vill inte småprata. Har tidigare erfarenheter av att ?känna?/prata med grannarna och mej det är inget för mig. Hemma vill jag bara vara ifred och anonym. Inte behöva dra mig för att gå utan för dörren utifall att grannen är där och vill snacka.

Kan de ha haft någon vän som de önskade skullle flytta in i ert hus, men ni budade över, och de är sura för det? Men det verkar konstigt i och med att området är helt nybyggt. Då skullle de ju vara sura även på andra som fått hus där, tänker jag. 

Annars måste det väl finnas någon faktor ändå, som gör att ni utmärker er. Hudfärg, religion, samkönade, adopterade barn, klädstil, piercingar och tatueringar? Villafolk är ofta småborgerliga, även de unga fruarna i villaområdena (även om de aldrig skulle erkänna det). De vill inte att någon som (enligt dem) inte passar in, ska komma och sänka statusen på området, och därmed värdet på deras hus vid en eventuell försäljning.

Förresten: är det så att dessa två som inte hälsar är nära väninnor med varandra? Går ut och går med barnen tillsammans? Då kanske de är rädda att du ska försöka bryta dig in i deras gemenskap? Det hände mig när jag hade spädbarn, att en annan mamma och jag var goda vänner, men sedan kom en ny mamma och "stal" henne, och de två började gå på barnvvagnspromenader i stället.

Kvinnor kan ju ofta inte "leka tre", och en sådan grej, som många skulle tycka låter barnslig, kan förstöra grannsämjan i ett helt område, när de andra mammorna tar parti för den ena eller den andra. Dessa två kanske har pratat sinsemellan om det, och bestämt sig för att hålla dig kort så att du inte ska börja tränga dig på?

Jag antar att du skämtar, och inte tror på detta med dålig syn själv? Jag gissar att du som ensamstående med barn inte passar in i området. Folk i villaområden kan vara väldigt fyrkantiga i sitt tänk, även om de inte skulle låtsas om det själva. De har haft sin livsplanering klar tidigt - det ska ingå ett akademiskt yrke, man ska ha uppnått en viss lönegrad vid en viss ålder, man ska vara gift eller åtminstone sambo när barnen kommer och alla barnen ska vara helsyskon, det ska vara två eller tre barn (ett barn är fel, fyra också) och helst minst ett av varje kön, etc. etc..

Om det då kommer dit en ensam mamma, så rubbas deras cirklar på ett obehagligt sätt. Det känns hotfullt. Hon kanske kommer att försöka förföra deras män?

Jag bor inte i villa utan BR men svarar ändå. Jag hejar, nickar ALLTID när jag möter en granne och de flesta hälsar tillbaka. DÄREMOT vill jag inte kallprata för det är det värsta jag vet. 

Svenskar är generellt ganska så oartiga av sig. Jag har i både mitt och min mans yrken vistats längre perioder i Tyskland, i Österrike och i Schweiz. Och eftersom vi har släkt i Frankrike i närheten av Bordeaux känner vi till den delen rätt väl också. I samtliga dessa länder hälsar man oavsett om man känner personen eller ej. 
Det är alltid Gut'n Morgen, Bon jour osv och ett litet leende när man passerar varandra t o m från surmulna tonåringar. Så inarbetat är beteendet. Fortfarande öppnas dörrar för kvinnor, man lämnar plats för damer och äldre på bussar, spårvagnar och tåg , man ber om ursäkt om man råkar stöta till någon i kön osv osv
Allt detta är borta med vinden i Sverige numera.

Jag hälsar aldrig.

Jag tycker inte om människor och vill helst inte interagera i onödan. Givetvis hälsar jag tillbaka om någon säger hej, men jag söker inte upp ögonkontakt enbart för att hälsa.

Jag har ett ovanligt husdjur som jag går ut med ibland. Det är alltid folk som ska komma fram och prata, de ropar från fönster och frågar om de kan komma ut och hälsa osv.

Jag tycker det är extremt jobbigt. Jag är ute med mitt djur för att denne ska få frisk luft och lite ombyte av miljö, inte för att hälsa på alla grannar och bli klappad av 15 pers varav 7 är skrikande barn.

Troligtvis tycker en del grannar samma om mig som du upplever ts. Jag vill inte hälsa, och det är troligtvis inte viktigt för dessa personerna heller. Att kolla ner i mobilen eller låtsas ta ett samtal är ett sätt jag använder när jag går förbi tiggare eller försäljare också.

Skrev också att svenskar är den räddaste människan på jorden för främmande personer. Håller med dig, vi är väldigt otrevliga. Klickar mycket bättre med människor från andra länder med ett mer öppet sinne. Men tydlig fick jag till svar att inte ens de mest utåtriktade amerikanerna skulle hälsa genom att gå fram och presentera sig till grannar.

Får se hur länge jag bor kvar, hade det inte varit för släkten och arvet skulle jag aldrig vara kvar här efter gymnasiet. Tråkigare människor än svenskar får man leta efter.

FAST kanske svensken är ärlig? Inte en massa påklistrat HOW ARE YOU utan att egentligen vilja ha svar utan man sköter sitt. Blir oftast bäst i längden.

Ne, tyckte faktiskt helt ärligt att studenterna från andra länder var mycket öppnare och trevligare än svenskarna på universitetet. Blev bjuden på middag, fester och andra trevligheter. När jag bjöd tillbaka tackade de ja och kom. Inte som svenskarna som tackade nej för de ville sitta i soffan med sin partner och blev aldrig inbjuden på något av dessa. De gillade väl inte mitt extroverta och öppna sätt som starkt uppskattades utländska studenter. Det var folk från Indien, Brasilien, Holland, Frankrike, Iran och massa andra länder.

Påklistrade och falska leenden kommer mycket mer från svenskar som är konflikträdda.

Jag skrev att de inte skulle gå fram "utan anledning" som du föreslog i ditt första inlägg.

Hur många andra länder än Sverige har du bott i?
Jag har bott i 3 andra (US, UK, Tyskland), och i inga av dem börjar främlingar umgås även om de -precis som i Sverige -nickar som hälsning.