• Anonym (Rädd)
    Mån 2 aug 09:46
    10402 visningar
    117 svar
    -2

    Är det fel val?

    Hej!

    Jag och min man bor just nu nära min hemort och nära mina syskon och föräldrar med våra 3 barn. Det är en trygghet jag värdesätter högt? nu har jag däremot efter flera års diskussion gått med på att eventuellt flytta till min mans hemort för att ta över hans farfars gård. Min man brinner för att sköta om skog, mark och vill gärna förvalta gården där nere. Det är 11 mil dit så det är inget jätteavstånd, men det skulle ju inte fungera att spontanbesöka min familj som jag gör nu.

    Han är rastlös och vill gärna göra saker hela tiden medans jag gärna går runt och påtar med blommor och tar hand om mina djur.

    Det känns som att jag har låst fast honom här, har vill ofta åka ner och fixa med gården och det blir krångligt för honom eftersom han gärna vill göra barnen delaktiga i det. Jag ser att jag är skyldig honom och barnen att ?prova på detta?. Men det är ju ingen liten grej utan vi kommer behöva sälja vårt hus, låta barnen byta skola och bryta upp med vänner som vi träffar till vardags här idag och förlora tryggheten med att ha min familj nära. Jag träffar idag min familj ca 1 gång per vecka under väldigt avslappnade former (oftast spontant). Vi har bott här tillsammans i 10 år och barnen är alla tre under 7 år.

    Ska tillägga att barnen har en fin relation även till hans föräldrar så dom kommer inte bli ?ensamma?.

    Jag mår skit över detta.

    Nu till min fråga; tycker ni det är rätt beslut? Och måste det betyda att det inte är rätt om jag har en stor klump i magen och gråter varje kväll?

Svar på tråden Är det fel val?
  • Anonym (Ja)
    Mån 2 aug 09:52
    #1
    -4

    Absolut fel val! Det viktiga här är inte hur ni vuxna mår (vänta ska jag ta fram världens minsta fiol....) utan hur barnen mår, och de har redan en trygghet där ni bor, de har vänner, skolgång, kända omgivningar och släktingar på nära hand, säkert fritidsintressen också. Ska ni rotrycka tre barn för att din man vill ta hand om sin farfars gård?! Fullständigt vansinnigt och så otroligt egoistiskt!

    Och själv ska du ge upp hela ditt liv också ovanpå det? Aldrig! Om han vill flytta så låt honom! Men barnen och du stannar där ni är, för ni har ett liv. Du är inte skyldig honom ett dugg, han är en vuxen människa som själv tagit beslutet att bo där ni är nu! Passar det inte honom så får han välja om han vill bo kvar eller flytta.

  • Anonym (Andre­as)
    Mån 2 aug 10:08
    #2
    +3

    Om det varit tvärtom... Att du bott i din mans föräldrahem från början och nu efter x antal år får du möjlighet att komma hem till ditt hem, ta hand om dina gamla föräldrar och du verkligen längtar hem... osv. Hur hade du velat bli bemött av din man?

    Han har ställt upp för dig i alla år. När ska det bli hans tur?

  • Anonym (Z)
    Mån 2 aug 10:44
    #3
    +3
    Anonym (Andreas) skrev 2021-08-02 10:08:06 följande:

    Om det varit tvärtom... Att du bott i din mans föräldrahem från början och nu efter x antal år får du möjlighet att komma hem till ditt hem, ta hand om dina gamla föräldrar och du verkligen längtar hem... osv. Hur hade du velat bli bemött av din man?

    Han har ställt upp för dig i alla år. När ska det bli hans tur?


    Så tänker jag också. Dessutom är barnen fortfarande små.

    Har inte du startat en massa tidigare trådar om detta? Fick du inte bra svar där?
  • Anonym (X)
    Mån 2 aug 10:50
    #4

    Har han vana och erfarenhet av att driva en gård med skog och mark på egen hand?

  • Mån 2 aug 10:52
    #5

    Det här handlar ju om så mycket mer än att bara byta ort; att bo på och sköta en gård är en livsstil.
    Är ni alla införstådda med det, och vilken förändring det blir för hela familjen?

  • Anonym (Rädd) Trådstartaren
    Mån 2 aug 11:17
    #6
    Anonym (Z) skrev 2021-08-02 10:44:19 följande:

    Så tänker jag också. Dessutom är barnen fortfarande små.

    Har inte du startat en massa tidigare trådar om detta? Fick du inte bra svar där?


    Nej det har jag inte gjort, men då finns det väl fler i min situation.
  • Anonym (Rädd) Trådstartaren
    Mån 2 aug 11:19
    #7
    -2
    Anonym (Ja) skrev 2021-08-02 09:52:11 följande:

    Absolut fel val! Det viktiga här är inte hur ni vuxna mår (vänta ska jag ta fram världens minsta fiol....) utan hur barnen mår, och de har redan en trygghet där ni bor, de har vänner, skolgång, kända omgivningar och släktingar på nära hand, säkert fritidsintressen också. Ska ni rotrycka tre barn för att din man vill ta hand om sin farfars gård?! Fullständigt vansinnigt och så otroligt egoistiskt!

    Och själv ska du ge upp hela ditt liv också ovanpå det? Aldrig! Om han vill flytta så låt honom! Men barnen och du stannar där ni är, för ni har ett liv. Du är inte skyldig honom ett dugg, han är en vuxen människa som själv tagit beslutet att bo där ni är nu! Passar det inte honom så får han välja om han vill bo kvar eller flytta.


    Jag förstår hur du tänker - men barnen har inte ens börjat skolar ännu så för den sakens skull tror jag inte de tar skada. Men att splittra familjen tror jag skadar barnen mer än att flytta 11 mil med båda sina föräldrar.
  • Anonym (Rädd) Trådstartaren
    Mån 2 aug 11:42
    #8
    -2
    Anonym (Andreas) skrev 2021-08-02 10:08:06 följande:

    Om det varit tvärtom... Att du bott i din mans föräldrahem från början och nu efter x antal år får du möjlighet att komma hem till ditt hem, ta hand om dina gamla föräldrar och du verkligen längtar hem... osv. Hur hade du velat bli bemött av din man?

    Han har ställt upp för dig i alla år. När ska det bli hans tur?


    Det är så jag tänker? men sen kommer klumpen i magen och känslan av att kanske tar ett beslut som gör det sämre för oss och barnen och då undrar jag om det verkligen är rätt.
  • Mån 2 aug 11:45
    #9
    +2

    Han har säkert längtat efter detta länge och nu kommer chansen. Jag tror ni för får det bra. Barn har det bra på gårdar! Det finns så mycket mer att göra hela tiden.

  • Anonym (Alice­)
    Mån 2 aug 11:56
    #10
    +4

    Ja, alltså jag tycker ju att 11 mil är ingenting... Du kommer ju fortfarande kunna hälsa på din familj väldigt ofta. Det är ju ingen omöjlig sträcka att ens ta för en dagstur. Så för min del känns det som att du överdriver den aspekten litegrann. Visst att du inte kan sticka över till dina syskon eller föräldrar spontant efter middagen som du kanske är van nu, men bör inte din man och barn egentligen vara din första prio?

    Om han har en chans att göra något han brinner för, samtidigt som att du och barnen inte hamnar i kläm när det kommer till skola/jobb (vilket det inte låter som) känns det ju orättvist att du ska sätta dig på tvären bara för att du kommer behöva planera snäppet längre om du ska kunna hälsa på din ursprungsfamilj... Och dessutom kanske ni blir närmare hans familj iom en flytt. Han kanske har varit sugen på att kunna göra spontanbesök till hans föräldrar?

Logga in
Bli medlem
Medlemsregistreringen är tillsvidare avstängd mellan 00:00 och 07:00. Vänligen återkom senare.
Svara i tråden...