Är det fel val?

Ja, alltså jag tycker ju att 11 mil är ingenting... Du kommer ju fortfarande kunna hälsa på din familj väldigt ofta. Det är ju ingen omöjlig sträcka att ens ta för en dagstur. Så för min del känns det som att du överdriver den aspekten litegrann. Visst att du inte kan sticka över till dina syskon eller föräldrar spontant efter middagen som du kanske är van nu, men bör inte din man och barn egentligen vara din första prio?

Om han har en chans att göra något han brinner för, samtidigt som att du och barnen inte hamnar i kläm när det kommer till skola/jobb (vilket det inte låter som) känns det ju orättvist att du ska sätta dig på tvären bara för att du kommer behöva planera snäppet längre om du ska kunna hälsa på din ursprungsfamilj... Och dessutom kanske ni blir närmare hans familj iom en flytt. Han kanske har varit sugen på att kunna göra spontanbesök till hans föräldrar?

Jag tänker att det kan vara rätt normalt att känna nervositet kring stora förändringar som en flytt. Det känns tryggt att bo kvar som ni gör nu och att flytta till gården blir ändå lite nytt och osäkert fastän ni har varit där förut. Jag skulle personligen tro att det kommer kännas bättre när ni väl flyttat in, börjar bo in er, få gården att kännas som "er", när du börjat planera vilka blommor du ska plantera var etc.