Är det fel val?

Varför har du dåligt samvete för dom? Klarar dom inte sig utan dig. Det är klart att dom har rätt att uttrycka sorg över förändringen som blir men dom har inte rätt att få dig att känna skuld. Varför är det så?

Den viktigaste viljan är din, följt av dina barn och din man. Alltså den nya familjen som du har skapat. Din syster och mamma är vuxna människor med förmåga att ta hand om sig själva. Du kan inte ta deras väl och ve på dina axlar.

Självklart går din man och dina barn före syskon! Förstår faktiskt inte varför ni alla gör så stor sak av det, ni ska ju inte direkt flytta till andra sidan jordklotet. 11 mil är inget och det kanske blir nyttigt för alla er att bli lite mer självständiga

Självklart går din man och dina barn före syskon! Förstår faktiskt inte varför ni alla gör så stor sak av det, ni ska ju inte direkt flytta till andra sidan jordklotet. 11 mil är inget och det kanske blir nyttigt för alla er att bli lite mer självständiga

Jag håller med om att mina barn går före syskon, men dom blir nog lyckliga oavsett var vi bor. Men går min mans lycka och vilja före min systers? Jag tycker inte det är så självklart. Kanske har jag svårt att ge mig själv till min man till 100%. Blodsband är viktiga för mig. Och min syster och jag har en låååång historia med massa gemensamma minnen.

Men jösses. Självklart går väl din man och dina barn före syskon och föräldrar! Jag hade blivit så otroligt ledsen om min man resonerade som du gör. Blodsband är viktiga för mig också, men den man jag har valt att leva med är den viktigaste. Släktingar har man fått på köpet, men min man har jag ju valt. Tänker du bara på dig själv här? Är du inte säker på att er relation kommer att hålla eller vad är det egentligen frågan om här?

Jag tänker verkligen inte bara på mig själv, hur kan du tro det efter alla mina inlägg?

Jag är skilsmässobarn, jag har med andra ord sätt på nära håll att alla relationer inte håller, även om man trott det från början. Jag har också sett otrohet på nära håll, det var inget min vän hade väntat sig. Så jag är nog lite cynisk och tänker nog att en relation kanske inte håller för alltid oavsett hur jag känner just nu. Och det handlar nog mycket om en rädsla mer än om att jag skulle vara egoistisk.

Men mina barn går absolut före min syster, men min man ligger nog på samma plats har jag nog tänkt. Men tydligen så har jag tänkt fel där. Kanske därför valet bli extra svårt.

Jag tänker verkligen inte bara på mig själv, hur kan du tro det efter alla mina inlägg?

Jag är skilsmässobarn, jag har med andra ord sätt på nära håll att alla relationer inte håller, även om man trott det från början. Jag har också sett otrohet på nära håll, det var inget min vän hade väntat sig. Så jag är nog lite cynisk och tänker nog att en relation kanske inte håller för alltid oavsett hur jag känner just nu. Och det handlar nog mycket om en rädsla mer än om att jag skulle vara egoistisk.

Men mina barn går absolut före min syster, men min man ligger nog på samma plats har jag nog tänkt. Men tydligen så har jag tänkt fel där. Kanske därför valet bli extra svårt.

Tänker bara på dig själv i förhållande till din man. Han saknar ju idag allt det du är rädd för att mista, spontanbesök av familj mm. Är det kanske din mans tur att få allt? Nej jag tänker att du tar alldeles för stor hänsyn till din mamma och syster i frågan och är inte tillräckligt självisk där och funderar på vad som är bäst för familjen :) Om din syster hade varit glad för er skull med en flytt till en egen gård hade det känts lättare då?

Nej, alla relationer håller inte. Men är det din grundinställning till din make? Jag förutsätter att jag och mannen ska hålla ihop för evigt, och gör vi inte det så tar vi den sorgen då.