syskonmisshandel

Lillasyster slog storasyster. Storasyster har aldrig slagit tillbaka. Det minskade kraftigt när lillasyster var 6 år. Nu är hon 7 och det händer att hon symboliskt viftar till systern. Men inte så att det gör ont, förutom i själen då. Lillasystern slog andra barn i förskokan också. Och oss föräldrar.

Det händer. Lite tjuvnyp och annat från 4-åringen på den som är 3. Nu är han dock så stor att han börjat hämnas lite så det avtar nog snart. Det har aldrig varit ett stort problem.

ok.. skönt att det blivit bättre för er.

här slår de båda varandra. men trodde det skulle bli bättre med åldern. stora är nu 8 och drar fortfarande sitt syskon i håret m m helt oprovocerat. blir matt.. märkte ni redan från början att hon var sån? Vi märkte redan i ca ettårsåldern att hen närmade sig andra barn genom att slåss.. nu är det bara riktat mot syskonet dock..

O ja. Jag satte upp vissa regler:
1. Inga tillhyggen.
2. Om åldersskillnaden var för stor, så räknade jag det som misshandel och inte slagsmål. Då gick jag in och bröt. Ingen misshandel i mitt hus!
3. Levde de om, så fick de gå ut och slåss.
4. Om något gick sönder pga slagsmål, så råkade båda illa ut. Då fick de vara med och fixa det på någon sätt.

Slagsmålen kom i perioder. 3-åringar och 6-åringar slogs med allt och alla. När de kom upp i 8-9-årsåldern, så var det lugnt ett tag. Sedan, i puberteten, slogs de pojke-flicka. Tydligen väldigt vanligt enligt barnpsykologer.

Vi märkte väldigt tidigt att hon är argsint, innan hon fyllt ett. Hon slogs inte oprovocerat, men är extremt lättprovocerad, om man säger så. Hon började slåss när hon var ca ett. (Vid närmare eftertanke slog storasyster också oss föräldrar i ettårsåldern, men det var snabbt övergående.)

Som liten slog hon (utöver storasyster och föräldrar) bara barn med kort stubin som slog tillbaka. De slogs med varandra.

Mot slutet, i fem, sexårsåldern kunde hon slå till andra barn till synes oprovocerat. Men hon menade då att barnet tittat på ett dumt sätt på henne eller rört henne utan att hon ville, alltså typ snuddat när de gick förbi.

I förskoleklass jobbade de med att undvika trängsel kring henne, för det var tydligt att det gjorde henne stressad och arg.

Våra barn är snart 9 år och har inte slagits på 3-4 år. Lite gruff ibland fortfarande, men inte våld. De slogs inte mycket när de var yngre heller, men det hände. Slag, knuffar, dra i håret mm. Men aldrig grovt våld, aldrig regelrätta slagsmål. Mest var det när de var mellan 3 och 6. De angrep sällan andra barn, bara om andra bråkade med dem först. Vi har alltid gått in och avbrutit (det vi har sett) samt haft nolltolerans mot våld, men även varit tydliga med att man inte får retas osv. Har man ett barn som är mycket våldsamt måste man skydda syskon och andra barn från det, men också försöka reda ut varför barnet reagerar och agerar som det gör. Ibland kan man nog behöva professionell hjälp.

Kan tillägga att vi har en pojke och en flicka. Ingen av dem har varit särskilt våldsam, men dottern har alltid haft mer humör och varit mer lättprovocerad. Ingen av dem har bråkat helt oprovocerat, men när dottern var yngre krävdes inte mycket för att hon skulle bli arg. Nu är det bättre.