Dottern vantrivs i bonusfamiljen

Började hon tycka illa om din sambo först när ni flyttade ihop, eller flyttade ni ihop trots att de inte drog jämnt?

Är det det senare tycker jag det enda rätta är att flytta isär igen. Förmodligen flyttar din dotter hemifrån om inte alltför lång tid. Det kan vara värt goda relationer att vänta med samboskap till hon har något eget att flytta till.

Hur länge hade dottern och sambon känt varandra innan ihopflytten?

Neutralt innan, har sedan blivit alltmer negativ inställning hos dottern. 

Vad har ni testat? Har ni pratat med dottern? Har hon några idéer om vad som skulle göra vardagen mer dräglig för henne?

Vad skulle du gissa är svårast för henne? Är det att dela dig? Är det att var en i en syskonskara? Har det mer att göra med bonusmamman eller bonussyskonen eller hela paketet? Förekommer mycket bråk och öppna konflikter eller ligger det mer och pyr? Hur fungerar skola och kompisar? 

Du skriver att bonusmamman inget hellre vill än att det ska fungera, så jag antar att hon har bjudit till och försökt att charma din dotter. 

Har ni testat familjeterapi?

Om hon verkligen, verkligen vantrivs så måste ni nog överväga att bli särbos ett tag. Det är inte rimligt att hon ska behöva ha det så under dessa viktiga år i livet. Är det mer vanligt tonårsfasoner och hormoner så kan du ha lite mer is i magen. Visa lite ledarskap. Insistera på artighet och respekt under tiden ni hittar en balans.

Är hon curlad? Är det ett sätt att styra ut övriga och få mer kontroll/uppmärksamhet?

Har hon uttryckt vad hon inte gillar mer konkret?

Det kan självklart vara helt andra saker.. men viktigt att reda ut vad det är hon inte är nöjd med.

Knepigt.

Jag (mamma i kärnfamilj nota bene!) tänker lite som Q. Har dottern själv några ideer om hur det kan bli bättre (förutom flytta isär)?

Är den, vad jag förmodar, komplicerade situationen med mamman en del av dotterns motvilja? Kan bonusmammans vilja att charma dottern tolkas (av dottern alltså) som att hon vill ersätta biomamman/bli hennes mamma?

Hon kan inte styra allt tyvärr .Med tiden är hon tvungen att acceptera detta.

Men vad är det som gör att hon inte trivs?

De flesta tonåringar jag känner hänger mest på sina rum om de inte är med kompisar.

Har hon ett bra rum?
Får hon ta hem kompisar?
Har reglarna i hemmets ändrats rejält sen sambon flyttade in?
Behandlas barnen olika?
Får hon egentid med dig?

Eller handlar det mer om att hon är van vid att vara "kvinnan" i familjen och nu inte känner att hon syns på samma sätt? På gott och ont...

Detta TS: var ett spot on inlägg med relevanta frågor. Du kan slå dig i backen på att hon känt sig som kvinnan i familjen innan. Vanligt att äldsta dottern/enda barnet blir pseudo-fru till sin pappa i rollen att bestämma i hemmet. Hon är alla gånger inte medveten om dessa psykologiska mekanismer själv. Din sambo, har hon ändrat regler, möblerat om, nyinrett för att själv känna sig hemma? Jag har varit den sambon. Det slutade i skilsmässa. Men din dotter kanske är förståndig. Och din sambo. Kompromisser är viktigt. Ultimatum är dåligt men du måste ta upp detta med dottern o sambon var för sig till att börja med.

Eget rum, självklart. Får gärna ta hem kompisar. Kanske att jag inte säger "ja" till saker fullt lika ofta som förr. De andra barnen behöver hjälpa till mer hemma än vad min dotter behöver. Ja, hon får egentid med mig. 

Vad är problemet enligt henne själv?