Jag gjorde det!

Jag är också helt övertygad om att en skilsmässa för mig och mannen hade varit det allra bästa, men som många gånger så ställer ekonomiska bekymmer i vägen.

Vi bråkar oftast inte, utan är varandras bästa vänner men jag tror att egentligen känner ingen av oss kärlek till varandra mer än en dröm om det som en gång var.

Hade jag vetat att den ekonomiska biten hade löst sig och att vi skulle ha det bra på varsitt håll så hade jag skiljt mig. Istället så försöker jag om och om igen. Önskar bara så att han också kunde erkänna det, att han inte längre vill vara gift utan leva sitt liv.

Eftersom vi varit på väg men hittat tillbaka så vågar jag verkligen inte säga det igen. Vill inte göra honom ledsen, vill inte såra honom för trots allt så betyder han väldigt mycket för mig. Men den där kärleksrelationen eller känslorna känns väldigt långt borta. Men det kanske så det är när man varit gift längre, att man blir varandras bästa vänner och kärleksrelationen är det som en gång var.

Nej, vi båda har inte inkomst utan vårt förhållande har varit uppbyggt på att den ena har försörjt den andre. Och nej, det är inte jag som inte vill ge upp det bekväma livet. Jag är känner mycket pengar och skulle ha råd med det jag vill ha som ensamstående. Det är snarare tvärtom.