Vad är er egen erfarenhet?
Innan den går över i en riktig kärleksrelation? Jag menar när pirret gått över i mysig vardag.
Kan man påverka hur länge det är, eller är det det som menas med tre-månaderskriser, tvåårskriser och sjuårskriser...
Och tvärtom, om man är olyckligt förälskad, hur länge måste man stå ut innan det gått över?
vi har varit ihop i snart 2 år och gifta 1 år och vi är fortfarande dödsförälskade i varandra...
om pirret går över eler inte är nog inviduellt... men visst kom även vi i en vardag, efter 1 år för våran del.. det hände så mycket under det året att vardagen inte komm förrän vi rott båten i land så att säga...
vi förlovade oss, flyttade ihop och gifte oss inom loppet av ett år o pirret fortsatte bara....
idag är pirret inte dagligen närvarande men visst finns det helt klart kvar!!
Hi hi... mitt pirr i magen är nog kvar varje gång jag ser honom.... nästan jämt det vill säga och vi har varit tillsammans i mer än 8 år 
Jag tror inte att förälskelse behöver gå över... däremot fördjupas den till att också innehålla en hel del mer kärlek.... och vänskap.
sen kan jag ju relatera till övriga förälskelser man haft under åren...
i ett fall blev jag vansinnigt förälskad i en kollega, vi flirtade på hög nivå men det hände aldrig något..
när jag slutade arbetet blev jag djupt deprimerad för jag visste att vi aldrig sklle träffas fler gånger och förälskelsen gled över i panik-kärlek. Jag var ju kär!! Försent insåg jag det...
ett par månader efter jag slutat mitt arbete försvann även förälskelsen... jag ler fortfarande åt våra minnen närjag läser min dagbok men jag känner ingenting...
Rent vetenskapligt säger dem att förälskelsestadiet pågår i ca 6-8 månader och sedan går det antingen över eller så utvecklas det till kärlek.
I mitt och min sambos fall så tror jag att det stämmer ganska bra. Det tog mig ca 8 månader innan jag sluta säga att jag dejtade någon och istället sa att jag hade pojkvän.
Jag tror att förälskelsen går över i kärlek osv när man lärt känna varandra så pass mycket att det känns mer säkert och vanligt att träffas, i början så är ju allting så nytt och man vill bara lära känna varandra mer och mer. efter ett tag så känner man varandra rätt bra och kan slappna av lite mer, då tror jag att det kan bli mera kärlek än förälskelse.
men så blir man ju nyförälskad i sin partner ibland också, man är kär hela tiden, men blir extra förälskad ibland. det händer att jag känner att jag är mer förälskad i honom nu än när vi träffades vissa dagar. det är härligt. 
Olyckligt förälskad var det länge sen jag var, men då det berodde på att killen jag var tillsammans med inte ville ha mig lika mycket som jag ville ha honom så höll det i sig väldigt länge och var svårt att få att ta slut, men tillslut så gick det över i allafall, men det fick liksom värka ut och jag gjordfe slut och tvingade mig att träffa andra bara för att glömma.
När jag varit olyckligt förälskad i någon som jag inte vågat berätta det för/ som jag visat det för och fått negativ respons, så har det i det första fallet tagit ganska lång tid att komma över, men i det andra fallet bara någon bvecka när man väl fattat att det varit kört.
hmm, jag undrar om jag inte läste något forskningsresultat någonstans... Om att förälskelse beror på något ämne i hjärnan som försvinner efter 1 år? Tror inte på det, men intressant ändå: Tänk om någon börjar tillverka detta ämne och sälja det på flaska? 
Jag tor att förälskelsen kan komma och gå i en relation. Det viktiga är att man minns hur det känns och att man jobbar på att det ska komma tillbaka då och då. Jag tror att man kan vara olika mycket kär under olika perioder av sitt liv också. Beroende på andra saker än ens partner som kanske självkänsla, hälsa och förändringar.
. Känns sååå mysigt. (inte alltid såklart men oftast .)
Efter två år är jag lika förälskad, det pirrar i magen varje gång jag ser honom och jag längtar efter honom bara efter nån timme ensam..... Hoppas den känslan håller i sig lääänge!
Jag och min sambo firar 2 år på måndag och vi är lika pirriga, förälskade och kära nu som vi var i början! Om inte mer..! Vi brukar prata om det ibland hur härligt det är att ha det så, vi saknar varandra så fort vi inte är ihop, det gulligaste är när han kommer hem från jobbet, då springer han mellan bilen och huset för att komma in så snabbt som möjligt till mig..! Galet men gulligt!!
Tror och hoppas att vi kommer att känna såhär länge länge..!
Olyckligt förälskad har jag varit två gånger, båda gångerna trodde jag att jag skulle dö, var så långt nere som jag kunde komma och livet var totalt skit..
Tog nog minst ett år båda gångerna innan jag var människa igen, men nu kan jag nästan skratta åt hur jag kände då, och dessa två killar har jag faktiskt jättebra kontakt med idag! Konstigt så det kan bli..!
Pirret har inte försvunnit o vi har varit tillsammans i över 2 år..men klart de blir mer sällan just de där pirriga..
Men de höll sig iaf närmar eett år ordentligt..
O nu blir ja pirrig..hehe saknar honom så mycke(jobbar natt)
nike81:
Håller helt med dig! Mycket bra formulerat.
Själv känner jag inte just pirret så ofta, men känner inte att det är trist eller går på rutin heller. Så jag skulle nog säga att vi uppför oss som nykära mest hela tiden. Pussas och håller handen och så.
Jag saknar min sambo när jag inte är med honom, vi ringer varandra på lunchen och när jag tittar på honom ibland överväldigas jag av hur mycket jag älskar honom!
Jag syftade framför allt på det "snartfaster" beskriver.
Den där smått besatta nyfikenheten, som föregår kärleken. Det blinda. Bergochdal-banan.
Men för de som är sådär fånleende kära i åratal, så är det ju bara att gratulera!
Vi är så gulliga så det är äckelvarning för det mesta *haha*
Jag både älskar honom djupt, är förälskad och har skitroligt som kompis med honom. Kan inte bli bättre