Föräldrar som inte tillåter sina vuxna barn att studera?

Jag blir fundersam över föräldrar som har barn ofta inom autism spektrat som har en enorm rädsla inför att låta sina barn att ta risker. Exempelvis föräldrar som har sina vuxna barn runt 25-30 år hemmaboende hos sig fortfarande. Barnet är arbetslös och har svårt att kunna få ett jobb. Barnet är vuxen men är fortfarande i beroendeställning till sin förälder och så vill inte föräldern att barnet ska studera, ta studielån och så vidare för att föräldern på förväg vet om att deras vuxna barn ändå inte kommer få jobb sedan iaf så att det är bättre att bara låta barnet fortsätta vara hemma i tryggheten?.

Någon som känner igen detta? Har svårt att förstå beteendet. Vill någon berätta?

Är själv förälder till barn med npf-diagnoser  o känner inte igen det där från de föräldragrupper jag är med i..snarare en frustration över att barnen inte fått det stöd de behöver så att de klarar skolan. frågor och tips om olika skolor som funkar för dessa barn kommer frekvent upp.

Sedan tar det ofta längre tid att klara av skolan än för ett neurotiskt barn.. 

lägger man till att när det gäller ett barn med autism brukar man säga att man kan dra bort 30%av barnet genetiska ålder för att få fram barnets utvecklingsmässiga ålder inom de områden barnet har svårast.

räknar man så  pratar vi då om ?? barn ?? mellan 18-21 o inte 25-30 år.. 

(25x0.3 = 6.6  25-6.6= 18.4     30x0.3=9  30-9= 21)

Och jag tror inte någon lyfter på ögonbrynet om att en 18-21 åring bor kvar hemma?

Sedan självklart behöver dessa ?? barn?? få hjälp ut i arbetslivet / utbildning men sanningen är att det finns allt för få utbildningar som fungerar för ett barn med lite svårare grad av autism både antal platser men även när det gäller inom vilka områden det finns utbildningar?bara för att mitt barn har autism så betyder inte det att mitt barn automatiskt vill gå samhällsprogrammet , hen kanske hellre vill gå bygg ..men om det enda programmen de lokala gymnasierna erbjuder med autisminriktning/ anpassningar är samhäll o ekonomisk?vad ska då mitt barn göra?att motivera ett barn med autism att läsa något hen inte har ett eget intresse av är näst intill omöjligt?.

Många av dessa barn och föräldrar har kämpat i motvind för att få det stöd barnet har rätt till i många år och både barn och föräldrar är brända av alla motgångar och misslyckanden de utstått under alla år? att få till en praktikplats där handledare o kollegor förstår och kan stötta är inte heller lätt. Arbetsförmedlingens kunskaper om NPF är sällan så stora heller?så jag personligen ser inte fram emot den dagen då mina barn är så gamla att de inte längre går i vanliga skolan 

jag stöttar o försöker hjälpa mina barn att lära sig allt de behöver för att kunna bli självständiga vuxna men jag vet o har accepterat att mitt föräldraansvar kommer vara flera år längre än för en förälder till ett neurotypiskt barn ( o då är mina barn i den ?? milda?? delen av skalan )

Är detta ens möjligt i dagens Sverige? lol

Att bara "gå hemma och inte göra något". Känner inga föräldrar som har råd med, att ha sina vuxna barn hemma. Med eller utan diagnos, gratis. Är inte direkt billigt med vare sig mat eller hyra. Speciellt inte på senare tid. Pratar du om folk i rikare områden då? Känner vuxna barn som bor hemma. Men de måste göra något och betala hyra och mat etc.. Är inte direkt lätt få lägenhet utan fast tjänst. Alla har inte rika föräldrar eller möjlighet ta lån. Som någon nämnt, är inte heller valen många för människor med diagnos eller funktionshindrade. Även vuxna med diagnos får ju något krav på sig. Typ Samhall eller liknande. Tror de du nämner gör så gott de kan. Verkar som de som startar dessa trådar. Behöver mer göra själva. Jag lägger mig inte i andras sätt leva personligen. Prova :)

Är själv förälder till barn med npf-diagnoser  o känner inte igen det där från de föräldragrupper jag är med i..snarare en frustration över att barnen inte fått det stöd de behöver så att de klarar skolan. frågor och tips om olika skolor som funkar för dessa barn kommer frekvent upp.

Sedan tar det ofta längre tid att klara av skolan än för ett neurotiskt barn.. 
lägger man till att när det gäller ett barn med autism brukar man säga att man kan dra bort 30%av barnet genetiska ålder för att få fram barnets utvecklingsmässiga ålder inom de områden barnet har svårast.
räknar man så  pratar vi då om ?? barn ?? mellan 18-21 o inte 25-30 år.. 
(25x0.3 = 6.6  25-6.6= 18.4     30x0.3=9  30-9= 21)
Och jag tror inte någon lyfter på ögonbrynet om att en 18-21 åring bor kvar hemma?

Sedan självklart behöver dessa ?? barn?? få hjälp ut i arbetslivet / utbildning men sanningen är att det finns allt för få utbildningar som fungerar för ett barn med lite svårare grad av autism både antal platser men även när det gäller inom vilka områden det finns utbildningar?bara för att mitt barn har autism så betyder inte det att mitt barn automatiskt vill gå samhällsprogrammet , hen kanske hellre vill gå bygg ..men om det enda programmen de lokala gymnasierna erbjuder med autisminriktning/ anpassningar är samhäll o ekonomisk?vad ska då mitt barn göra?att motivera ett barn med autism att läsa något hen inte har ett eget intresse av är näst intill omöjligt?.

Många av dessa barn och föräldrar har kämpat i motvind för att få det stöd barnet har rätt till i många år och både barn och föräldrar är brända av alla motgångar och misslyckanden de utstått under alla år? att få till en praktikplats där handledare o kollegor förstår och kan stötta är inte heller lätt. Arbetsförmedlingens kunskaper om NPF är sällan så stora heller?så jag personligen ser inte fram emot den dagen då mina barn är så gamla att de inte längre går i vanliga skolan 
jag stöttar o försöker hjälpa mina barn att lära sig allt de behöver för att kunna bli självständiga vuxna men jag vet o har accepterat att mitt föräldraansvar kommer vara flera år längre än för en förälder till ett neurotypiskt barn ( o då är mina barn i den ?? milda?? delen av skalan )

Är detta ens möjligt i dagens Sverige? lol
Att bara "gå hemma och inte göra något". Känner inga föräldrar som har råd med, att ha sina vuxna barn hemma. Med eller utan diagnos, gratis. Är inte direkt billigt med vare sig mat eller hyra. Speciellt inte på senare tid. Pratar du om folk i rikare områden då? Känner vuxna barn som bor hemma. Men de måste göra något och betala hyra och mat etc.. Är inte direkt lätt få lägenhet utan fast tjänst. Alla har inte rika föräldrar eller möjlighet ta lån. Som någon nämnt, är inte heller valen många för människor med diagnos eller funktionshindrade. Även vuxna med diagnos får ju något krav på sig. Typ Samhall eller liknande. Tror de du nämner gör så gott de kan. Verkar som de som startar dessa trådar. Behöver mer göra själva. Jag lägger mig inte i andras sätt leva personligen. Prova :)

Det är inte bara att ansöka om aktivitetsersättning och få det, numer nekas många, däribland min dotter som är 25. 

Jag har jobbat för att hon ska få det stöd hon har rätt till i skolan tex, men det uteblev. Hon blev hemmasittare och har därför inte fullt betyg från nian. 

Coronan kom i vägen för folkhögskolan och det kan det inte bli tal om förrän nästa år då vi inte vågade söka i våras för då skulle allt ske på distans och det fungerar inte för dottern. Jag VILL att hon ska bo borta under ordnade former och lära sig det hon behöver för att klara livet. 

Kan inte jag lära henne det? Jodå, jag har gjort vad jag har kunnat, men hon kan tex säga: Mamma, du är inte tandläkare/dietist/mattelärare etc när jag försöker få henne att göra sånt hon eg inte vill. 

Utomstående, som har dessa yrken lyssnar hon dock bättre på. 

Om hon finge göra testar i alla ämnen får hon troligen betyg då hon kan det mesta, men allt prat om skola ger henne ångest pga hur grundskolan var för henne. 

Hon har visat en öppenhet för folkhögskolan då de har testdagar man kan komma och prova på utan att bestämma sig förrän efteråt, men som sagt, coronan kom i vägen. Jag HOPPAS att hon ska vilja, det hoppas jag innerligt, men risken finns att hon inte ser nyttan med det för kontakt med andra människor 'i onödan' är hon totalt ointresserad av. 

Nu blev hon nekad aktivitetsersättning för de menar att hon ska testa att jobba. Med vad vete tusan eftersom hon behöver träna på att åka buss i första hand innan det går att jobba, i dagsläget ger det en sådan ångest att hon efter att ha åkt buss behöver landa och låta allt få falla på plats i tystnad och då är hon inte mottaglig för några uppgifter eller instruktioner. 

Så ja, hon bor hemma. LSS boende är inte tal om, det är hon inte tillräckligt behövande för, här har de tom flyttat unga vuxna med diabetes och som har gått på särskolan till boenden där det inte finns personal på samma vis trots att personen själv inte kan sköta sitt insulin eller har förståelse för att man inte kan äta vad som helst hur som helst. 

Är detta ens möjligt i dagens Sverige? lol

Att bara "gå hemma och inte göra något". Känner inga föräldrar som har råd med, att ha sina vuxna barn hemma. Med eller utan diagnos, gratis. Är inte direkt billigt med vare sig mat eller hyra. Speciellt inte på senare tid. Pratar du om folk i rikare områden då? Känner vuxna barn som bor hemma. Men de måste göra något och betala hyra och mat etc.. Är inte direkt lätt få lägenhet utan fast tjänst. Alla har inte rika föräldrar eller möjlighet ta lån. Som någon nämnt, är inte heller valen många för människor med diagnos eller funktionshindrade. Även vuxna med diagnos får ju något krav på sig. Typ Samhall eller liknande. Tror de du nämner gör så gott de kan. Verkar som de som startar dessa trådar. Behöver mer göra själva. Jag lägger mig inte i andras sätt leva personligen. Prova :)

Det är inte bara att ansöka om aktivitetsersättning och få det, numer nekas många, däribland min dotter som är 25. 

Jag har jobbat för att hon ska få det stöd hon har rätt till i skolan tex, men det uteblev. Hon blev hemmasittare och har därför inte fullt betyg från nian. 

Coronan kom i vägen för folkhögskolan och det kan det inte bli tal om förrän nästa år då vi inte vågade söka i våras för då skulle allt ske på distans och det fungerar inte för dottern. Jag VILL att hon ska bo borta under ordnade former och lära sig det hon behöver för att klara livet. 

Kan inte jag lära henne det? Jodå, jag har gjort vad jag har kunnat, men hon kan tex säga: Mamma, du är inte tandläkare/dietist/mattelärare etc när jag försöker få henne att göra sånt hon eg inte vill. 

Utomstående, som har dessa yrken lyssnar hon dock bättre på. 

Om hon finge göra testar i alla ämnen får hon troligen betyg då hon kan det mesta, men allt prat om skola ger henne ångest pga hur grundskolan var för henne. 

Hon har visat en öppenhet för folkhögskolan då de har testdagar man kan komma och prova på utan att bestämma sig förrän efteråt, men som sagt, coronan kom i vägen. Jag HOPPAS att hon ska vilja, det hoppas jag innerligt, men risken finns att hon inte ser nyttan med det för kontakt med andra människor 'i onödan' är hon totalt ointresserad av. 

Nu blev hon nekad aktivitetsersättning för de menar att hon ska testa att jobba. Med vad vete tusan eftersom hon behöver träna på att åka buss i första hand innan det går att jobba, i dagsläget ger det en sådan ångest att hon efter att ha åkt buss behöver landa och låta allt få falla på plats i tystnad och då är hon inte mottaglig för några uppgifter eller instruktioner. 

Så ja, hon bor hemma. LSS boende är inte tal om, det är hon inte tillräckligt behövande för, här har de tom flyttat unga vuxna med diabetes och som har gått på särskolan till boenden där det inte finns personal på samma vis trots att personen själv inte kan sköta sitt insulin eller har förståelse för att man inte kan äta vad som helst hur som helst. 

Autistisk tjej.. i dessa föräldrar grupper ( de inriktade mot äldre barn/ tonåringar ) finns det föräldrar med barn från 13-30 föräldrar till vuxna barn som ? hänger kvar? o ger tips o idéer o delar med sig om vad som funkade för dem,hur de tänkte så ja det finns dem vars barn gått folkhögskolor dem vars barn går/gått på högskolor och universitet ..o de vars barn inte pluggat vidare alls utan hittat något de trivs med och jobbar med.
De vars barn bor själva, de vars barn är sambos o de vars barn bor på boende med varierande stödbehov 

Autism spektrat är enormt stort och jag tror du missuppfattade mig lite med detta att ligga efter , utryckte mig nog lite otydligt? det det handlar om är att inom de områden man har  svårigheter Får man räkna bort ca 30% av åldern för att kunna göra en rättvis bedömning av vad en person borde  kunna göra vid en viss ålder men detta innebär inte att man alltid räknar bort ålder inom alla områden?en person med autism är ofta mycket ojämn?du kan vara din biologiska ålder inom flera områden?äldre ( mognare) än din biologiska ålder inom ett annat område och 
mycket yngre än din biologiska ålder inom ett annat område !

Om jag ser på mitt eget barn, autism nivå 1.. så är hen som,är mitt äldsta barn ,på de områden hen har svårt med mognads mässigt på samma nivå som mitt yngsta barn ..då är det 4 års skillnad dem emellan.Däremot på de områden som hen har lätt för så är hen säg 5-6 år äldre än sitt småsyskon o på de andra områdena är hen som de flesta andra i sin ålder 

Ikljuy - äter din dotter någon ADHD medicin förutom ev ångest medicin ? Mitt barn med panikångest kunde inte åka buss övh..men nu under pandemin efter att fått komplettera med ADHD medicin har hen klarat ta bussen..munskyddet har varit till hjälp - blir som att andas i en påse ..innan ADHD medicinen gick det inte alls..då hade hen ändå ätit medicin för ångesten under lång tid