Varför saknar de flesta viljestyrka?

Detta är ett väldigt intressant ämne tycker jag. Nu vet jag ej om jag tolkar ts rätt men det låter som om du offrar massa saker för att leva ett långt liv. Detta är något som jag tänkt mycket på med dagens hälsohets. Att det är många som gör massa saker eller låter bli massa saker för att man borde (i hopp om att leva ett långt liv). Sedan kan de själv inte leva upp till dessa högt ställda krav vilket skapar ångest (som i sig förkortar livet).

Personligen ser jag inte poängen med att leva ett långt liv om man måste offra själva livet på vägen då lever jag hellre lite kortare.

Upplever du själv att det du gör är uppoffringar? Varför är ett långt liv med massa uppoffringar viktigare för dig än ett kortare men lyckligare liv?

Du verkar helt fixerad på hur länge man ska leva men du verkar glömma livskvaliteten. En person som då enligt dig offrar massor med saker kommer som 50-åring var frisk och full av energi och kraft samt se yngre ut. Jämför med dom som inte lever hälsosamt utan "unnar sig" som är trötta och utan energi och utstrålning,

Om jag kommer fram till att någonting gynnar mig på lång sikt så gör jag det (t.ex. börja träna). Om jag kommer fram till att någonting missgynnar mig på lång sikt så gör jag det inte (t.ex börja röka, supa, vara otrogen etc). Det är för mig inte jobbigt att göra det som är rätt varpå jag aldrig gör någonting jag känner ånger efter.

De flesta verkar dock inte följa detta. Det är många som vet att de borde börja äta sundare, börja träna, sluta supa, sluta röka, inte vara otrogen mot sin partner etc, ändå så gör de inte det som är bra och slutar inte med det som är dåligt. Jag är fullständigt oförstående till detta. Hur man kan göra någonting som man vet är dåligt för en själv på lång sikt? Hur kan man göra någonting som man ångrar? Jag kan förstå om man gör dumma saker i stridens hetta (även om jag själv inte gör det), men aldrig annars. Kan någon förklara?

Du bara måste vara kvinna som anser att en sådan sak som att vara ute skulle påverka en persons uteseende negativt.

Det ökar ju åldrandet av huden, det jag citerade handlade ju just om åldrande varför jag todg det exemplet. Vistas man mycket i solen ökar dessutom risken för hudcancer.

Min poäng var dock inte det specifika exempelt rent konkret utan att olika personer värderar olika saker olika. De ör olika saker som är livskvalitet. För en person kanske det är självklart att göra allt för att minska det synliga åldrandet på sikt medan en annan person värderar soliga promenader högre. Och så är det ju med allt. Om man enbart tänker på vad som är bäst på lång sikt kan man missa en massa här och nu - vilken kanske i praktiken faktiskt försämrar även på lång sikt.

Så det är inte så enkelt som att det handlar om viljestyrka, utan oftare olika viljor som krockar.

Synd att sådana ytligheter får så stort utrymme i en sådan här tråd. För vanliga människor handlar det om hälsa och välmående.

Att sitta inlåst i rädsla föer ust är direkt korkat. Fråga Michael Jackson.

Jag har skrivit om andra aspekter tidigare i tråden dessutom.

Men jag håller ju med om att det inte är bra att sitta inne av långsiktiga utseendemässiga skäl. Det var ju min poäng. Att det som utifrån ett perspektiv kan anses vara bra långsiktigt (undvika solen, hålla en viss vikt, sova ett visst antal timmar osv) kan ha andra värden kortsiktigt (men också på lång sikt). Då att alltid välja det som är bäst på lång sikt är kanske inte alltid det bästa för en specifik i divid - och även pålång sikt kan två värden stå emot varandra. Så det är inte så svart/vitt som ts får det att låta som.

Oftast skulle jag hävda att det inte är vidare komplicerat. Människan använder sig dock av diverse psykologiska försvarsmekanismer för att ursäkta det kortsiktiga tillfredsställande valet trots att det ger negativa konsekvenser på silt.

Jo visst är det så. Och som jag skrev i mitt första inlägg finns det ju många olika orsaker till det. Men en (av flera) orsak är just det egna valet och den egna prioriteringen och att det finns olika sätt att värdera vad som är "bäst". Det är ju bara att se Folhälsomyndighetens dilemma nu under pandemin tex, en sak som kanske vore det bästa mot just pandemispridningen kan samtidigt vara sämre för annat (tex psykisk hälsa), och så måste man väga olika handlingar mot varandra och göra noga avvägningar när det ena perspektivets bästa ska stå över det andra.

I praktiken är det ju så i vanliga livet, att man jämkar och prioriterar mellan olika "bästan".