Känns som att vi nått botten!

TS flyttar in, har en strängare syn på barnuppfostran och gnäller på barnen. Det funkar knappast - att flytta in i en befintlig familj och på eget bevåg börja kräva en massa. Inte konstigt att det blir konflikter.

Ja,absolut. Jag håller med om att båda måste kunnna kompromissa.

Men jag tycker inte att det verkar finnas någon kompromissvilja varken från TS sambo eller barnen.

TS har föreslagit att de kan vara särbo,men då säger han att det är slut.

Och i och med att TS inte verkar helt redo att lämna så hamnar de ju i ett slags dödläge.

Så frågan är vem som ska börja släppa på tyglarna.

Din sambo vill förmodligen inte att du flyttar för då måste han ha hand om hela hushållet.

Nja, ungar som beter sig på det sättet har nog blivit jävligt dåligt uppfostrade sen de var små. Hade de fått en normal uppfostran från början hade de inte gjort så. Så jag gissar att detta började för länge sen och inte bara för att pappa mådde dåligt.

Om jag vore du skulle jag ta vad pappan säger om uppfostran med en nypa salt. Jag tror inte han kommer ljuga medvetet, men det är nog ganska troligt att varken han eller mamman inte vill se sina brister i föräldraskap, alla vill ju se sig själva som bra föräldrar och hitta alla möjliga sätt att rationalisera sina misstag och brister. För när du ifrågasätter barnens agerande så ifrågasätter du oxå föräldrarnas uppfostran (med all rätt) och då slår alla försvarsmekanismer igång och denna "skyddande skal" kommer du aldrig kunna tränga igenom. 

Som sagt jag tycker du borde sluta hoppas på att du ska lyckas tala vett i någon av dem, det kommer aldrig gå. Du får tänka på ditt eget bästa och säga att situationen är ohållbar och säga att det helt enkelt får bli antingen särboskap eller ett avslut.