Berätta att jag kanske inte kan få barn

Sant, men det är stor skillnad på "nu snart" och "kanske aldrig". Många kvinnor vill ha barn. Att vara ärlig med förutsättningarna har inget att göra med när hon ev skulle vilja skaffa familj. Det där förstår du väl själv att det inte går ihop rent logiskt..? "Äh, vi ska ändå inte skaffa barn just nu så jag behöver inte säga nåt än."

Ok, men med det svaret borde de kunna ta reda på om du har normal spermieproduktion eller inte, och om resultatet beror på stopp eller inte, eller om det är något annat. Det behöver man ingen partner för att gå vidare med. För din skull hoppas jag så klart att det går att ordna, även om det vore med en operation ifall du skulle vilja det.

Jag förstår vad du skriver, men det är onödigt att kalla någon en skitstövel. Framförallt för något man inte själv har valt och som brottas med problemet varje dag. Ändå värt att tänka på.

Jag tycker absolut att det är dags att berätta, faktiskt att du kunde gjort det tidigare. Några veckor efter första dejten brukar man ju pejla lite om framtiden, typ "hur tänker du kring familj, barn, karriär..." Man bestämmer inget men kollar av varandra lite. Ni verkar redan gjort det eftersom du vet att hon inte vill ha barn direkt. Då hade varit läge att berätta..

Du verkar inte tycka att ni är ihop, trots att ni setts i 4 mån. Varför?

Du har så klart inte valt din situation. Hur du hanterar den däremot, särskilt gentemot en partner, är däremot helt ditt val. Och en så här viktig sak kan jag garantera att en kvinna vill veta om, inte att det kommer fram om några år att du vetat det hela tiden och invaggat henne i falska, om än outtalade, förhoppningar.

Jag hade fått höra att jag kunde ha svårt att skaffa barn.
(en skadad äggledare)
Jag tog upp det med min pojkvän när vi pratade om förväntningar och framtida barn.
Han ville gifta sig innan vi skaffade barn men jag ville inte binda upp honom om det inte skulle gå att skaffa barn.
Men nu har vi flera barn och är gifta.
Hos dig borde det gå att plocka ut sperma om det är viktigt för dig i framtiden.

Har du hittat den du vill dela ditt liv med är det på tiden att du berättar.

Jag tycker inte vi är ihop eftersom både hon och jag har sagt att vi inte är det.
Självklart så vill jag berätta, innerst inne, men att berätta det innan man lärt känna någon ordentligt kan skrämma iväg någon innan man ens får chansen. Självklart skulle jag inte vänta i fler år. Mer tills jag fått visa vem jag är.

Det är dags att berätta nu. Hur hon reagerar får stå för henne, men ämnet borde i vart fall tas upp.

Tack för alla svar. Jag ska berätta så snart jag kan. Både för att jag vill och behöver, och framför allt för att många som skrivit här har en poäng.

Men det som gör det extra svårt är likgiltigheten till livet, självmordstankar under våren. Rädslan för att bli lämnad igen. Men självklart måste jag berätta.

Fyll gärna på om ni har några fler synpunkter eller liknande. Tack.

Om du återigen blir lämnad innan ni ens vet hur det står till på spermiefronten så var hon inget att ha. Krasst sagt, men sant. Vill man ha barn ihop med nån hittar man en väg dit för det finns ju flera sätt.

Gå till vården, privat om så behövs, och gör klart utredningen. Har du spermier som kan extraheras bakom det eventuella stoppet? Det är mycket enklare att säga "min partner kommer att behöva insemination/ivf för att bli gravid" än att du ev inte kan få biologiska barn öht.