Berätta att jag kanske inte kan få barn

Så fort som möjligt.

Det är onödigt att ni slösar varandras tid om detta är en dealbreaker för henne.

Det ni har byggt och och tryggheten kan förstöras av att du har inte berättat en sådan viktig sak under en längre tid.

Om jag hade varit dig så hade jag först kollat upp om det går att åtgärda, gå privat så går det oftast fortare.

Om det inte går att åtgärda så är det nog bättre att berätta än att gå och dra på det, kanske inte nu när ni fortfarande dejtar men om det blir mer seriöst och ni börjar prata om en framtid ihop.

Men som sagt, kolla upp om det går att åtgärda! Klart det är jobbigt då man är rädd för dåliga besked, men det är ju ännu jobbigare att inte veta och det kan ju lika väl vara bra besked!

Precis som alla andra tycker jag att du skall berätta så tidigt som möjligt. Jag håller med om att du borde fortsätta utredningen för att ta reda på om du kan få barn eller inte, och i så fall hur. I samband med att du startar detta kan du ta upp frågan med henne, så kan hon följa med på resan mot svar. Skulle du skjuta på utredningen på framtiden bör du i alla fall tala med henne om hur det ser ut just nu.

Jag träffade en man jag blev förälskad i. Efter ca 3 månader berättade han att han steriliserat sig i sitt tidigare äktenskap eftersom de hade det så dåligt, och han inte ville ha fler barn med henne. Vi var då ännu inte tillsammans "på riktigt". Jag sade inget direkt till honom, men funderade över detta på egen hand. Problemet var att jag mycket gärna ville ha barn, och att jag trodde att han inte ville det. Efter ytterligare ett par månader tog jag upp det med honom. Jag sade "Vi har ett problem. Vi funderar väl på just nu om vi kan tänka oss en framtid ihop, och jag vet att jag skulle vilja ha barn i framtiden". Hans svar blev att han mycket väl kunde tänka sig barn med mig. Då var det inte längre ett bekymmer. Jag hade inga problem alls med att gå igenom en IVF-process.

Saker du behöver fundera över är;
1) Vill du ha barn?
2) Kan du tänka dig barn genom insemination av någon annan mans spermier eller adoption?

I så fall är det ju inte så att din framtida partner kommer behöva vara barnlös, även om du inte har livsdugliga spermier.

När jag och min man gjorde IVF fick vi höra att det är sällan det blir så bra om man försöker operera/öppna upp stängda sädesledare. Det blir ofta ärr som gör att spermierna får svårare att ta sig fram, och kvaliteten på spermierna är ofta nedsatt av att ha varit avstängda under så lång tid. Då kan det behövas IVF, även om man får ut dem genom normal utlösning.

Vi avstod alltså från operation. Istället plockade de ut spermier med nål från min mans testikel. De kontrollerade att spermierna hade tillräcklig kvalitet (och i ditt fall - att det finns spermier där överhuvudtaget), och därefter kunde vi genomföra IVF med icsi. Då plockade de ut ägg från mig och injicerade spermier under mikroskop. De odlades några dagar och jag fick tillbaka ett embryo. Vi har fått två barn på detta vis.

Jag hade blivit oerhört besviken om jag fått höra om min mans sterilisering först efter en lång tid tillsammans.

För din egen skull, se till att bli utredd så att du kan ställa in dig på din framtida möjligheter. Berätta tidigt för din partner att det inte kommer gå att tillverka barn på vanligt sätt för dig.

Lycka till!

Jag tycker du ska berätta. Lämnar hon dig på samma sätt som din förra tjej så var hon ändå inte mycket att ha.

Man är knappast en dålig människa för att man vill ha barn i framtiden, och isf gör slut med en kille som antagligen inte kan ge en det.

Kanske inte den nya, de är fortfarande i ett tidigt skede, där kan det vara okej. Men jag står fast vid att hans ex var kasst. Åtminstone om hon menade sig älska honom. Om han bara var ett mål för henne att få barn kan jag åtminstone förstå bättre varför hon gjorde slut.

Jag hade sagt såhär:

?Det är en grej jag måste berätta. Jag har inte vågat säga något innan eftersom jag är så rädd att du ska lämna mig, men jag inser att jag inte kan skjuta på det längre nu. bla bla bla?

Inget att hålla inne med längre om ni är seriösa med varandra. Hoppas det går bra.

Om du inte vet helt hundra ska du såklart inte säga att du aldrig kan få barn, men du ska vara ärlig med vad du vet.

Detta kanske funkar på dig i framtiden:

Håller med ovanstående inlägg.

Du låter som en fin kille utifrån hur du beskriver din och er situation och har säkert valt en vettig tjej. Var öppen och ärlig och dela det svåra och sköra med henne. Och var tydlig med att du inte vet hur omfattande problemet eventuellt är. Det är många som av olika anledningar kan få svårt att få barn, men det betyder inte att man inte kan hitta någon som vill leva med en och bilda familj ändå. Är du öppen och hon bra lämnar hon inte för en sådan sak utan ni kan fortsätta er relation och se vart den för er.

Lycka till!