• Mary Anne

    Är vi rätt för varandra?

    Hej! Jag behöver verkligen hjälp.

    För en månad sedan flyttade jag och min pojkvän sedan tre år tillbaka till min hemstad. Under hela flytten var det stressigt och små konflikter som kom upp men jag ignorerade det då för jag kände att jag bara behövde fokusera på flytten. Nu sedan vi landat i vår nya hemstad är det saker som börjar skava och jag har en klump i magen som inte vill försvinna.

    Vi flyttade hit för att komma närmre min familj då vi börjar närma oss ett stadie där vi vill ha barn. Men det är med tanke på det som jag har börjat bli orolig. Alla små grejer blir plötsligt mycket större om jag tänker att det är någon som ska vara pappa till mina barn och som jag ska dela livet med. De största grejerna som bekymrar mig är

    1. Att vi inte delar samma intressen. Jag gillar att vara ute i naturen, åka skidor, badar så ofta jag kan och åker gärna på en utflykt till naturen när jag har en ledig helg. Han har noll intresse av det och är gärna hemma, tränar, lagar middag.

    2. Vi har olika behov av hur mycket vi vill vara tillsammans. Han vill helst vara tillsammans hela tiden medan jag behöver en del tid med mina vänner för må bra (det har varit så sedan start). Jag inser nu att jag har bortprioriterat en hel del tid med mina vänner för att han blir besviken när jag inte vill vara med honom.

    3. Jag har börjat slå ihop 1+1 och inser att han har en kvinnosyn som provocerar mig (ja, jag tycker feminism är en självklarhet som alla borde gå med på och som alla tjänar på, om man inte håller med mig på den punkten behöver vi inte diskutera det här). Några exempel:

    - Han kommenterar på mina kläder när jag har korta shorts för han inte vill att andra ska se så mkt av mig.

    - När jag vill diskutera problematiken med prostitution och utnyttjande av kvinnor kan han säga saker som "men det finns faktiskt kvinnor som vill sälja sex". Lite "inte alla män"-attityden.

    - När jag får barn i framtiden vill jag kunna amma, i princip var och när och hur som helst. Men jag är rätt säker på att han inte kommer vilja att jag gör det och försöka få mig att gömma mig/välja ersättning el dyl.

    - Han låter mig inte laga saker i hemmet för att han tror att de kommer gå sönder om jag gör det (typ rensa avloppet) vilket gör att jag blir beroende av honom. Det här känns typ som en härskarteknik men jag vet inte...

    4. När vi hamnar i stressade situationer/konflikter så är det väldigt ofta "mitt fel". Jag är inte särskilt stark i sådana situationer så han "vinner" oftast och jag lägger mig men har alltid en dålig känsla efter, som att jag gått över en av mina inre gränser.

    Nu har de här tankarna legat och bubblar i mitt bakhuvud i några veckor. Det här är alltså mannen jag har tänkt att jag ska ha barn med... Exemplen på kvinnosyn oroar mig vid tanken på om vi skulle få en dotter ihop - kommer han skuldbelägga henne om något händer henne när hon har på sig en kort kjol? Och hur ska vi göra med alla våra helger och semestrar om vi inte gillar att göra samma saker? När han dessutom tycker att vi ska spendera all tid tillsammans? Då kommer ju någon behöva kompromissa bort sin vilja. Och han är oftast den som är starkast i diskussioner och får rätt så jag är rädd att jag helt kommer kompromissa bort mig själv.

    När jag listar allt ovan så låter det ju skitjobbigt inser jag nu. Men vi har det väldigt bra tillsammans också. Allt som tillhör vardagen i princip, vi skrattar ihop och har väldigt kul ofta, vi uppskattar att dricka kaffe på morgonen, laga god mat och titta på någon mysig serie ihop. Han funkar väldigt bra med min familj och de gillar och bryr sig om varandra.

    Jag har grov ångest inför det här då han precis har flyttat för min skull till en stad där han knappt känner någon och lämnat jobb och vänner bakom sig och sagt upp sin gamla lägenhet.

    Ska jag prata med honom? Hur ska jag ta upp det? Ska vi involvera en parterapeut?

    Tack för att ni orkade läsa detta långa inlägg, hoppas ni kan ge mig lite kloka råd <3

  • Svar på tråden Är vi rätt för varandra?
  • Anonym (Ann)

    Gifter du dig med honom kommer du själv att försvinna och bli ?NNs fru?, du kommer bli kvinnan i Clara Klingenströms hit. Ser du inte det själv?

  • Tom Araya

    Det låter inte som att ni matchar så väl ihop som man borde om man ska leva tillsammans och det låter som att det är främst du som kommer att förlora av dig själv, om ni trots allt väljer att leva ihop.

    Jag kan också ana en skev kvinnosyn samt att han vill förminska dig och göra dig beroende av honom.

    Inte så väldigt viktigt i det här sammanhanget, men som jag ändå reagerade på, var det du skrev om er diskussion om prostitution. Här vill jag ändå ge honom rätt i en detalj; ska man diskutera det ämnet så kan man inte utelämna den aspekten han tog upp.

  • Anonym (Nej)

    Nej, ni är inte rätt för varandra på nåt sätt. Rättare sagt, HAN är inte rätt för dig, för det är honom det är fel på, förutom era olika behov.

  • Anonym (Ursula)

    Lämna nu innan ni skaffar barn och han kommer att bli ännu mer kontrollerade. Låter som en kille som kanske tillslut inte tillåter att du är med dina vänner typ..

  • Jonnynilsson

    Låter som om du har flyttat ihop med en man från en främmande kultur?

  • Mary Anne

    Jo, jag börjar väl se det men är rädd för att erkänna det för mig själv. Är rädd att såra, önskar jag kommit på det här innan vi flyttade. Samtidigt förstår jag också att det är bättre att jag inser det här nu än när vi fått barn.

    Han är också tio år äldre än jag och han har sagt tidigare att han vill att jag ska vara säker på relationen för om vi gör slut så är det typ "för sent" för honom (han är 39 och jag är 29). Men jag kan ju inte heller stanna kvar i relationen bara för det.

    Jag tror inte han fattar att något är fel och det är det som gör mig så rädd att ta upp det. Vet liksom inte var jag ska börja. Om det nu blir så att jag lämnar honom så vill jag ha ett så bra avslut som möjligt.

    @Jonnynilsson Inte för att det spelar någon roll i sammanhanget men han är helsvensk, uppväxt i Sverige och helsvenska föräldrar.

  • Anonym (Nej)
    Jonnynilsson skrev 2021-09-02 08:09:17 följande:

    Låter som om du har flyttat ihop med en man från en främmande kultur?


    Så där tänker en rasist.
  • Mandel

    Det du ska fundera på är vad var det du föll för hos honom. Vad är det som gör att det känns bra att vara med honom? Vad är det med honom som gör att du älskar honom?

    Sedan får du ställa dessa saker mot det som du stör dig på och ta en funderar på om han verkligen är rätt för just dig eller inte.
    Och några skuldkänslor kring ålder och att det skulle vara kört för hans del ska du absolut inte ta någon som helst hänsyn till! Han kan skaffa barn i många år till och så även du så ta inga förhastade beslut.

    Man behöver inte ha en massa gemensamma intressen, men man kan inte kräva att den andre ska avstå sina intressen för att man själv inte vill vara ensam hemma samtidigt som man i ett par inte kan ägna sig åt sitt eget största delen av sin fritid. 


    Den vise talar om vad han ser, dåren om vad han hört.
  • Anonym (L)

    Du har alltså dragit med dig honom till din hemstad och ni bor nu ihop. Han har sagt upp sig från sitt jobb och flyttat ifrån sina nära och kära för att du ville flytta till din hemstad. Nu har ni införskaffat en ny bostad och han har hittat ett nytt jobb eller letar ett nytt jobb, antar jag. Han har även sagt upp sin gamla lägenhet och NU börjar du fundera på om ni är rätt för varandra?

    Dessa saker som du nämner borde du ju ha tänkt på tidigare. Hade blivit förbannad om min partner fick mig att flytta till hans hemstad och lämna mitt gamla liv för hans skull för att han sedan ska göra slut över saker som han har varit medveten om hela tiden.

    Du borde inte ha flyttat med honom till din hemstad om du är osäker på honom och förhållandet. Nu blir det bara krångligare och jobbigare, i alla fall för honom. Han kommer att känna sig lurad.

    Om vi nu då ska diskutera de problem du nämner. Att man har olika intressen är helt normalt men man måste också ha något gemensamt. Att ni har olika intressen har du väl varit medveten om hela tiden så det kommer väl knappast som någon överraskning. Har man olika intressen så får man helt enkelt kompromissa. Ibland gör ni saker som du tycker om och ibland gör ni saker som han tycker om. Sedan får ni också ägna er åt era intressen var för sig. Partnern kan inte vara med hela tiden.

    Du kan inte ändra på hans intressen och han kan inte ändra på dina heller. Det är som det är och det är ingens fel.

    Den andra punkten du tar upp är också en klassiker. Kan man inte komma överens om hur mycket man ska umgås och hitta på saker tillsammans så kan det bli svårt att vara tillsammans. Den ena personen kommer att känna sig kvävd medan den andra inte kommer känna sig prioriterad. Man har helt enkelt olika behov och det finns inget rätt eller fel.

    Vad gäller hans kvinnosyn så är det bara att acceptera eller lämna men inte heller detta kan ju komma som någon överraskning. Sedan har han rätt i att det faktiskt finns vissa kvinnor som vill sälja sex. Varför går du in i dessa diskussioner med honom? Om man vet att man bara kommer tjafsa så är det bäst att undvika diskussioner som bara kommer skapa tjafs. Diskutera problematiken med prostitution och utnyttjade av kvinnor med någon annan.

    Ni har alltså varit tillsammans i tre år och NU kommer du på att han har en kvinnosyn som provocerar dig. Ja, herregud..

    Har du en tendens att ta sönder saker i hemmet? Är du inte händig? I sådana fall kan jag förstå att han hellre lagar saker i hemmet än låter dig göra det, om du är klumpig och inte vet hur man gör. Bättre att den som faktiskt kan tar tag i det än att låta den andra förstöra. Om du faktiskt kan eller inte har fått bevisa att du kan så får du helt enkelt stå på dig och bevisa honom motsatsen.

    Min sambo tar hand om saker som går sönder i hemmet, oftast. Jag låter honom gärna göra det för han är bättre på sådant än mig. Det blir bara fel om jag gör det.

    Bli starkare i dig själv och stå på dig själv. Låt honom inte vinna varenda diskussion. Det är ju faktiskt du som viker dig så då får du se till att ändra på det. Var envis. Jobba med dig själv och bli starkare i dig själv.

    Du bör självklart prata med din sambo och ta upp dessa funderingar. Har ni pratat om detta tidigare? Hur känner han? Fördelarna måste väga tyngre än nackdelarna om jag ska stanna i förhållandet. Om du känner att det finns saker som ni har för olika åsikter om och som du inte kan leva med så bör du lämna honom.

    Börja med att prata med din sambo och berätta hur du känner. Fråga vad han känner. Sedan är det ju så att ni har två val. Antingen jobbar ni på förhållandet och försöker lösa de problem som går att lösa eller så gör ni slut. Vissa saker kanske går att kompromissa om och förbättra (då kan parterapi vara ett alternativ) men det går inte att förändra hela personen.

  • TriC
    Anonym (Nej) skrev 2021-09-02 07:40:58 följande:

    Nej, ni är inte rätt för varandra på nåt sätt. Rättare sagt, HAN är inte rätt för dig, för det är honom det är fel på, förutom era olika behov.


    Du inser att du bara hört TS version av förhållandet, va? 
Svar på tråden Är vi rätt för varandra?