Forum Känsliga rummet Föräldraskap
  • Anonym (ledsen)
    Anonym (ledse­n)
    45 svar
    Citera Visa endast Anmäl

    Jag blir så ledsen när han blir så arg hela tiden

    Har en son på 11 år. Han har alltid haft mycket humör hemma, medan han är lugn, samarbetsvillig och rätt så blyg i förskola och skola. 
    Hemma har vi som sagt haft oerhört mycket bråk genom åren, han hade en extrem trotsålder där det var skrik i högan sky för att fel person gick nerför trappan först och liknande småsaker hela dagarna. Det här bara fortsatte och fortsatte och blev värre under jobbiga faser och bättre när det var lugnare faser. 

    Det har förstås blivit bättre totalt sett med åldern. Han mår bra, trivs i skolan, har kompisar och sport. (Ingen diagnos eller utredning är aktuellt.)

    Han berättar gärna om sånt som händer för oss och vi försöker prata mycket, bekräfta känslor, prata om olika saker. Men vi har fortfarande ändå mycket konflikter. Vi sökte hjälp och har gått Komet genom BUP. Jättebra kurs. Vi jobbar mycket med förberedelser och beröm och andra verktyg vi fick där, även om det så klart går upp och ner hur bra vi är på att komma ihåg dessa. 

    Men det är fortfarande så mycket skrik och gap för saker som han inte vill eller som går honom emot. Som en sån sak som att vi vill att han tvättar händerna ordentligt när han kommer från skolan. Det krävs tjat och tjat och tjat och till slut blir han arg (och tvättar till slut händerna). Det liksom bara händer inget utan krävs sån himla påputtning just kring att få på sig skorna och komma iväg till skolan eller just att bara tvätta händerna när man kommer hem. Så trots att man lugnt och vänligt ber honom göra en grej så händer inget, så tjatar man en gång till, händer inget och när man då säger till en tredje gång så skriks det "jag veeet". Och då blir jag på så dåligt humör. Det här händer hela tiden. Om det däremot är lördag, han ska iväg och träffa en kompis, då kan det ju ske mycket snabbare. Så han kan ju när han verkligen vill och har fokus.  

    Jag skulle snart ha jobbmöte när han kom hem från skolan idag. Mitt arbetsrum under corona är samma rum han spelar tv-spel i. Jag talar om när han kommer hem vid kl 14 att kl 15 har jag ett möte i det rummet i 30 min. Ok säger han lugnt och sätter sig och äter mellis. Men sen en halvtimma senare har han helt vänt sida och är då tokarg för att jag har möte och att han inte får spela. Tokarg så han skriker, slår i väggen osv. Jag går bara iväg och sätter mig och jobbar. Förklarar sen (som många gånger förr) att jag blir ledsen av att han blir så arg). 

    Jag känner, ska detta aldrig bli bättre? Kan vi aldrig få slippa dessa oändliga konflikter, bråk och skrik om små fåniga saker i vardagen?

     

     

  • Svara i tråden
    Svar på tråden Jag blir så ledsen när han blir så arg hela tiden
  • Anonym (Ann)
    Anonym (Ann)
    #1
    Citera Visa endast Anmäl

    Oj, det låter jättejobbigt! Har ni försökt få honom utredd? Vad säger BUP?

  • Anonym (...)
    Anonym (...)
    #2
    Citera Visa endast Anmäl

    Synd att ni lät honom hållas när han var liten nu blir det svårare att lära honom veta hut. Så går det när man daltar med dåligt beteende..

  • Anonym (känner igen)
    Anonym (känne­r igen)
    #3
    Citera Visa endast Anmäl

    Jag känner igen det där. Det där är ett barn som "håller ihop". Ett barn som håller ihop i skolan men som rasar ihop när han kommer hem för att hemma är det ok att inte hålla ihop. Det är ok att vara ledsen och trött och slut efter en hel dags maskering i skolan. Ilskan kommer sig av trötthet, för det tar massor av energi att maskera en hel dag men hemma behöver man inte maskera, om man har bra föräldrar, för de älskar en ändå och tröstar även om man är arg. Trygghet.

    Det väldigt många av dessa barn som är så här har gemensamt är... autism/asperger eller add/adhd, och andra svårigheter. Ibland är det de enda symptomen på dessa svårigheter just för att de håller ihop i skolan, och håller också vissa saker inne inför föräldrar för att de inte vill orsaka besvär. Till exempel hur jobbig de tycker att skolmiljön är, eller att de inte vill leka med kompisar på fritiden för att, även om de är kompisar i skolan så är de slutkörda efteråt och "mättade" på sociala interaktioner för dagen/veckan, men de gör det ändå för att vara till lags. 

    Även det du säger om att behöva påminna och stötta vid att behöva tvätta händerna och komma iväg är saker som för mig tyder på att det nog kan finnas svårigheter ni inte har fått klart för er, än, inom NPF. 

  • Anonym (ledsen)
    Anonym (ledse­n) Trådstartaren
    #4
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (Ann) skrev 2021-09-02 17:59:25 följande:
    Oj, det låter jättejobbigt! Har ni försökt få honom utredd? Vad säger BUP?
    Som jag skrev i ts, det är inte aktuellt med någon utredning, finns inget som tyder på någon diagnos. 
  • Anonym (ledsen)
    Anonym (ledse­n) Trådstartaren
    #5
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (känner igen) skrev 2021-09-03 02:11:58 följande:
    Jag känner igen det där. Det där är ett barn som "håller ihop". Ett barn som håller ihop i skolan men som rasar ihop när han kommer hem för att hemma är det ok att inte hålla ihop. Det är ok att vara ledsen och trött och slut efter en hel dags maskering i skolan. Ilskan kommer sig av trötthet, för det tar massor av energi att maskera en hel dag men hemma behöver man inte maskera, om man har bra föräldrar, för de älskar en ändå och tröstar även om man är arg. Trygghet.

    Det väldigt många av dessa barn som är så här har gemensamt är... autism/asperger eller add/adhd, och andra svårigheter. Ibland är det de enda symptomen på dessa svårigheter just för att de håller ihop i skolan, och håller också vissa saker inne inför föräldrar för att de inte vill orsaka besvär. Till exempel hur jobbig de tycker att skolmiljön är, eller att de inte vill leka med kompisar på fritiden för att, även om de är kompisar i skolan så är de slutkörda efteråt och "mättade" på sociala interaktioner för dagen/veckan, men de gör det ändå för att vara till lags. 

    Även det du säger om att behöva påminna och stötta vid att behöva tvätta händerna och komma iväg är saker som för mig tyder på att det nog kan finnas svårigheter ni inte har fått klart för er, än, inom NPF. 
    Tack, jo vi har ju också sett det så här, dvs att han håller ihop på dagarna. Det har alltid varit väldigt stor skillnad på hur han är bland andra (där han är lite blyg) och det som syns hemma. Förskolepersonalen såg ju extrem skillnad bara vi kom in genom dörren på förskolan.

    Men samtidigt har han sista åren blommat ut i det sociala, vågar ta kontakt, hänga med kompisar på ett sätt som han inte vågat tidigare. Nu under sommarlovet har han många dagar dragit iväg till fotbollsplanen och spelat fotboll och hängt med kända och okända. Därav att det ändå inte känns som npf i det hela. Även om vi förstås ser att vissa av de svårigheter han har och haft med kläder och annat har varit närliggande. 

    Så vad gör man för att hantera detta? Vi tog kontakt med skolan och fick remiss till bup och där bedömdes han och vi och vi blev erbjudna Komet. Jättebra kurs som gett oss massor. Men BUP ser ju inte att vi har behov av något mer. 
  • cosinus
    cosinu­s
    #6
    Citera Visa endast Anmäl

    Man kan behöva hålla ihop av andra anledningar än NPF, min ena son var lite likadan innan vi vid 10 års ålder upptäckte att han led av reflux och inte tålde mjölkprotein. 

    När han fick medicin, mat utan mjölkprotein och fick i sig nog med mat, började sova mycket bättre och slapp en massa obehag i kroppen han aldrig hade kunnat sätta ord på så blev det en helt annan unge.

  • Anonym (Ann)
    Anonym (Ann)
    #7
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (ledsen) skrev 2021-09-03 08:32:48 följande:

    Som jag skrev i ts, det är inte aktuellt med någon utredning, finns inget som tyder på någon diagnos. 


    Anonym (ledsen) skrev 2021-09-03 08:37:21 följande:

    Tack, jo vi har ju också sett det så här, dvs att han håller ihop på dagarna. Det har alltid varit väldigt stor skillnad på hur han är bland andra (där han är lite blyg) och det som syns hemma. Förskolepersonalen såg ju extrem skillnad bara vi kom in genom dörren på förskolan.

    Men samtidigt har han sista åren blommat ut i det sociala, vågar ta kontakt, hänga med kompisar på ett sätt som han inte vågat tidigare. Nu under sommarlovet har han många dagar dragit iväg till fotbollsplanen och spelat fotboll och hängt med kända och okända. Därav att det ändå inte känns som npf i det hela. Även om vi förstås ser att vissa av de svårigheter han har och haft med kläder och annat har varit närliggande. 

    Så vad gör man för att hantera detta? Vi tog kontakt med skolan och fick remiss till bup och där bedömdes han och vi och vi blev erbjudna Komet. Jättebra kurs som gett oss massor. Men BUP ser ju inte att vi har behov av något mer. 


    Ok, vad tråkigt att ni inte får mer hjälp! Även med barn utan npf kan man ju behöva verktyg för att hantera vardagen på ett bra sätt för att uppnå harmoni i familjen. På din beskrivning så har ni ju rätt stora problem mellan varven.

    Det här med påputtning för vardagsgrejer som att ta på skorna, har ni provat schema och/eller bildstöd? Om mönstret uppmaning - tjat - ilska upprepar sig så är det ju tydligen inte rätt väg för er son så då ska ni kanske prova något nytt? Sen att han slår i väggen bör ni ju prata med honom om, det är inte ok även om han är arg. Han skulle kanske ha hjälp av att få strategier för att hantera sin ilska på något annat sätt än att slå på saker?
  • Anonym (ledsen)
    Anonym (ledse­n) Trådstartaren
    #8
    Citera Visa endast Anmäl
    cosinus skrev 2021-09-03 09:15:46 följande:

    Man kan behöva hålla ihop av andra anledningar än NPF, min ena son var lite likadan innan vi vid 10 års ålder upptäckte att han led av reflux och inte tålde mjölkprotein. 

    När han fick medicin, mat utan mjölkprotein och fick i sig nog med mat, började sova mycket bättre och slapp en massa obehag i kroppen han aldrig hade kunnat sätta ord på så blev det en helt annan unge.


    Vi misstänker inget fysiskt. Han är pigg, glad och energisk i stort,
  • Anonym (ledsen)
    Anonym (ledse­n) Trådstartaren
    #9
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (Ann) skrev 2021-09-03 09:16:34 följande:

    Ok, vad tråkigt att ni inte får mer hjälp! Även med barn utan npf kan man ju behöva verktyg för att hantera vardagen på ett bra sätt för att uppnå harmoni i familjen. På din beskrivning så har ni ju rätt stora problem mellan varven.

    Det här med påputtning för vardagsgrejer som att ta på skorna, har ni provat schema och/eller bildstöd? Om mönstret uppmaning - tjat - ilska upprepar sig så är det ju tydligen inte rätt väg för er son så då ska ni kanske prova något nytt? Sen att han slår i väggen bör ni ju prata med honom om, det är inte ok även om han är arg. Han skulle kanske ha hjälp av att få strategier för att hantera sin ilska på något annat sätt än att slå på saker?


    Det var just i syfte attfå hjälp med strategier att hantera ilska som vi sökte hjälp från början hos skolan. Och det blev då skolläkare-bup-komet. Och visst har vi fårt ner antalet konflikter med hjälp av Komets strategier men vi tycker ändå att det är tungt med de som är kvar.

    Om någon har bättre tips på att hantera tex kravet på handtvätt efter skolan så tar jag gärna emot dem.

    När det gäller dusch, hårtvätt, läggdags och liknande kör vi mycket med förberedelser och det funkar bra. Men handtvätt efter skolan är ju svår att förbereda. Men vill inte heller att de inte ska tvätta händerna på två timmar?
  • cosinus
    cosinu­s
    #10
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (ledsen) skrev 2021-09-03 15:58:56 följande:
    Det var just i syfte attfå hjälp med strategier att hantera ilska som vi sökte hjälp från början hos skolan. Och det blev då skolläkare-bup-komet. Och visst har vi fårt ner antalet konflikter med hjälp av Komets strategier men vi tycker ändå att det är tungt med de som är kvar.

    Om någon har bättre tips på att hantera tex kravet på handtvätt efter skolan så tar jag gärna emot dem.

    När det gäller dusch, hårtvätt, läggdags och liknande kör vi mycket med förberedelser och det funkar bra. Men handtvätt efter skolan är ju svår att förbereda. Men vill inte heller att de inte ska tvätta händerna på två timmar?
    Personligen hade jag ju hellre haft ett barn med lite skitiga händer än en konflikt varje dag.

    Om han tvättar händerna när han varit på toa och innan han går till köket och börjar gräva i kyl/frys så hade jag släppt det.

    Antingen hade jag sagt att jag vill att du tvättar händerna när du kommer hem, men nu är du stor nog att ta det ansvaret själv. Jag kommer inte tjata. Eller, om du inte fixar det. Sätt två våtservetter i näven på honom direkt han kliver innanför dörren, låt honom torka av händerna och gå bort med våtservetterna sen så har du hyggligt rena händer på sonen och förmodligen slipper du ilskan eftersom han inte behöver göra något alls.

    Att han blir arg för att han inte kan spela för att du jobbar är en konflikt värd att ta, allt annat är det inte. Man får sålla så gott det går.
Svara i tråden
Svar på tråden Jag blir så ledsen när han blir så arg hela tiden

INNEHÅLL

Forum
Avdelningar
FamiljeLiv.se
© 2003-2024 - All rights reserved       Modern Women Media Sweden AB       Kungsgatan 44, 5tr       111 35 Stockholm       Sweden


Annonsera Kontakt Säkerhet & regler Cookies