Jag blev stalkad av pappan till mitt barn i åratal. Han blev våldsam mot mig så jag lämnade honom. Sedan följde otaliga tvister i tingsrätten. (Han är dömd för brott mot mig och ska, enligt tingsrätten, inte ha något umgänge alls.)
Det är klart att jag mådde dåligt över det men jag är verkligen inget känslomässigt vrak. Jag är fast besluten att inte låta honom förstöra mitt liv och min tillit till män. Jag har svårt för offerkoftor, man måste ta ansvar för sitt eget liv.
Jag har haft relationer med män efter det som har tagit slut av andra skäl oftast på mitt intiativ (inte rätt känslor etc.). Min situation påverkade inte männen eftersom jag såg det som uteslutande mitt ansvar och höll männen utanför det helt och hållet.
Det mina ex bland annat gillade med mig är att jag är rolig och positiv. Personer som har haft det tufft uppskattar ibland livet och andra människor på ett nytt sätt. Så är det i alla fall för min del, jag tar inget för givet utan är öppen med mina känslor och njuter av livet. Mina svåra erfarenheter har också gjort mig starkare och jag har ett driv som jag inte hade tidigare.
Slutsats: Att den här kvinnan har en stalker betyder inte per automatik att hon har känslomässiga problem. Om det däremot är en våldsam farlig stalker så ska du inte involvera dig. Mitt ex backade när polisen blev inblandad men stalkers som inte berörs av det vill man inte ha i sitt liv. Ta reda på lite mer om hennes situation på ett finkänsligt sätt.