Varför är du emot elektiva snitt, egentligen?

Känner du lika starkt inför soldyrkare som kräver cancerbehandling, de överviktiga som kräver utbytta leder (utan att lägga om livsstil) etc?

Varför får man inte välja det enklare alternativet? Varför måste man välja det svåra?

Har läst alla inlägg i tråden och slås av hur olika människor resonerar. Nu har jag de barn jag vill ha och är därför inte lika insatt i frågan längre, men från den tid jag läste på mycket minns jag att följande var fastställt;

1. Kostnad. Det går inte att bara räkna på skillnaden mellan en okomplicerad vf och ett ks. Verkligheten är mer komplicerad än så. I slutändan handlar det om ungefär jämbördiga kostnader då mnan inte vet vem som får komplikationer, och vilka.

2. Trådstarten förutsätter att mamman är väl informerad om risker/fördelar. I det ingår att veta att man inte rekommenderas många barn om man förlöses med ks.

3. Den absoluta majoriteten vill ha en vaginal födsel. Men om det nu inte var så, att alla bara hade krävt ett ks, är inte det ett tecken på att något kan förbättras i förlossningsvården?

Så, om vi nu utgår ifrån att ovan är sant. Varför får man inte välja själv?

lakartidningen.se/opinion/debatt/2013/04/kvinnan-kan-sjalv-gora-ett-informerat-val/

Enligt denna obstetriker har jag rätt. Vilken kunskap besitter du som kan bevisa honom fel?

Antog att de som önskade sig planerade snitt gjorde det pga en anledning annan än slippa "bli slapp", det känns väldigt mycket som någon slags myt. Okej, finns säkert någon Någon gång som haft det som orsak, men ställer mig mycket tveksam till att det är en vanlig anledning.

Om det finns bm's med erfarenhet av att prata med rädda kvinnor får ni gärna berätta vad er uppfattning om frågan är?

Om man inte är rädd/orolig inför en vf så är det ju mycket jobbigare att gå igenom processen att få ett snitt istället för att glida med strömmen (om man får säga så). Med det menar jag att en vf är det förutsatta och vård etc utgår från att det är sättet du iaf ska börja din förlossning på, du måste ju aktivt ta "fighten" för ett ks. Dessutom är det så sjukt att tycka att en kvinna måste skadas och/eller lida fruktansvärt innan hon får be om ett snitt!

Från det jag läst, har läst väldigt mycket men är trots allt inte vårdutbildad, så vill ju i stort sett den absoluta majoriteten ha en vf och majoriteten av de som önskar ks är omföderskor. Iom det har jag svårt att se att vården skulle bli än mer överbelastad. Tycker alla ska ha möjlighet att prata om förväntningar och rädslor inför en födsel, för att sedan få saklig, ovinklad information.

Ett ks innebär ju ändå ett ärr över buken, där det inte sällan blir överhäng, nervpåverkan etc etc. Om det känns lättare att hantera än en underlivsförändring så säger väl även det något om hur en vf skulle kunna påverka en negativt?

Slutligen tycker jag det är hemskt när man uttalar sig negativt, eller rent av elakt, gentemot personer som gjort ett annat val än sig själv. Det här är ändå ett känsligt ämne och inte lätt att höra nedsättande kommentarer oavsett om man önskat sig ett ks eller upplevt förlossningsskador!

Kan bara svara för mig själv... Har blivit utsatt för våldtäkt, där mitt underliv utsattes för enorm smärta. Dessutom lite liknande smärta som jag föreställer mig finns under en förlossning, just när något "för stort" tvingar sig förbi själva öppningen. Att inte kunna stoppa smärtan, utan den är helt beroende av någon annan. Jag tror även att jag skulle härbärgera ett agg mot barnet som "utsatte" mig för detta.

Kan inte genomföra gynundersökningar, får flashbacks. Använder menskopp och någon gång när jag skulle ta ut den vecklade den ut sig precis där det är som tightast, och jag fick starka panikkänslor och kunde bara tänka på att få bort den, få bort den.

Jag fick snitt beviljat innan graviditet, men det är Extremt ovanligt att få. Hade jag blivit gravid och inte fått svar om snitt innan abortgränsen, eller blivit nekad, hade jag tyvärr valt abort istället. Det är en smärtsam tanke men tyvärr sann. Kunde inte känna någon koppling till mitt barn förrän det var fött, pga den starka ångest och rädsla som en vf innebar. Jag vet ju att jag hade blivit lovad ett snitt, men skräcken fanns hela tiden där för "tänk om jag inte hinner".

Om du läser så ser du också att jag fick ett snitt beviljat innan graviditet. Dessutom om bebisen hade dött i magen hade jag fått ett snitt då med.

Är du alltid lika elak som i denna tråd?