Alltid samma ångest inför julfirande

Har det inte lika illa som du men vi har haft ett liknande problem i familjen. Två syskon som bjuder till och fixar och donar och ett tredje som bara kommer och är utan att hjälpa till så mycket. Föräldern har alltid fixat och donat för att täcka upp för syskonet. Syskonet är inte elakt och när man påpekat något har personen snarare blivit ledsen än arg.

Det blev till slut väldigt mycket uppdämd irritation hos mig och ena syskonet för att vi slog knut på oss själva. Syskonet satte till slut ner foten. Hen orkade inte fixa och dona och göra uppoffringar. Det blev gråt och tandagnissel men nu när det syskonet har satt gränser och slutat göra våld på sig själv slipper hen gå runt och vara irriterad.

Du måste sluta täcka upp för din mamma. Hon är vuxen. Hon måste stå upp för sig själv. Du kan inte lida hela livet för att din mamma inte tar hand om sig själv. Ta ett snack med ditt syskon. Som det har varit fungerar inte längre. Det blir jobbigt för dig och dina barn och du orkar inte mer. Du umgås gärna men kan inte ta ansvar för allt. Det lär bli en massa gnäll men bara du står fast vid det så kommer syskonet troligtvis ge sig till slut.

Förstår verkligen dilemmat!! Men på sätt och vis har man bara ett liv, det är väl din nyföddas första jul. Du är antagligen rätt trött med tanke på två små barn.. jag hade varit egoistisk och valt makens familj. Beroende på vad era familjer har för relation till varandra så hade jag eventuellt hittat på någon anledning. Mest för att få den bästa möjliga julen för mig och familjen. Även om det innebär att få ångest och dåligt samvete. Du kommer ju annars ha dåligt samvete mot dig själv och barnen som valde din familj istället för vad som är bästa för er. Skyll på att ni inte har möjlighet eller ork att fixa i ert hus och att du vill slappa och ta det lugnt och inte vara värd till hela släkten.

Tänk på dig och din familj och fira hos din mans släkt. Blir systern sur i månader får hon väl vara det.

Era familjer är era nära och även om de tillfälligt blir sura o griniga för ni väljer efter eget huvud så är de nära ialla fall. Era kontakter bryts inte för att ni gör det ni vill. De finns kvar. Ni finns kvar. Kopplingen mellan er är kvar. Alltså, välj det NI som familj vill göra. Kanske ni vill fira själva i en hyrd stuga i Sälen detta år? Gör då så. 

Vi har valt att fira julafton med min släkt från vårt barn var runt två. Mycket för att min släkt bryr sig om vårt barn medan i sambons släkt var det bara sambons mamma. Istället firar vi med sambons släkt på juldagen eller annandagen. Vi satte helt enkelt vårt barn först.

Om ni ändå väljer att fira med din släkt skulle jag som någon föreslog åka iväg med dem. Och skylla på att du inte orkar fixa med två småbarn.

I värsta fall skulle jag se till att de kunde sova max en natt hos er och se till att det var knytis.

+1

Klart ni ska fira med makens familj, det är ju det ni egentligen vill! Det är bara att säga att ni tyvärr inte orkar vara värdar i år.

Ett förslag dock, om ni vill köra vartannat år, är att säga till systern att ni gärna firar ihop men hemma hos henne, att det inte gör något att det är lite mindre där, detta år är det hennes tur! Då kanske hon backar. Alternativt tackar ni ja till att vara hos er, men svarar med en lista av vad som förväntas av dem, exempelvis att systern står för att göra köttbullar och sallad samt köpa dricka, och på själva julafton ska hon plocka fram och servera efterrätten samt duka av och fixa disken. Så att allt arbete fördelas jämnt både innan, under och efter. Antingen löser det sig för er som slipper passa upp på alla, eller så avstår de firandet så ni kan fira med makens familj.

Vad bra gjort av ditt syskon som satte ner foten! Det vore säkert det bästa men jag är så fruktansvärt osugen på den fight som väntar då. Jag vill ha lugn och ro.

Har så många exempel på dumheter mina syskon har för sig. Ibland undrar jag varför jag ens står ut. Jaja, just nu ses vi 2-3 ggr per år och hörs bara när vi måste (för föräldrarnas skull). Ganska skönt ändå, fast jag tycker synd om min mamma som lider av det.

Tack snälla ni som svarat! Ni är några som föreslår att jag ska säga att jag helt enkelt inte orkar hosta med två små barn.

Hmm.. jag hade en tanke om att vi skulle firat med makens familj här hemma hos oss. För att slippa åka med små barn. Då kan de gå och lägga sig i sina barn han sängar i lagom tid och vi kan spela spel och så under kvällen. Tror det blir lugnast för barnen och oss att få vara hemma.

Det är inget problem alls med makens familj. Där hjälps alla åt och jag skulle inte behöva göra mer än någon annan.

Men då kan jag ju inte gärna säga till min familj att jag inte orkar hosta? Eller kan jag det, och bara ärligt säga som det är - att det är en helt annan sak att hosta för den familjen?

Usch hatar det här.

Tack snälla ni som svarat! Ni är några som föreslår att jag ska säga att jag helt enkelt inte orkar hosta med två små barn.

Hmm.. jag hade en tanke om att vi skulle firat med makens familj här hemma hos oss. För att slippa åka med små barn. Då kan de gå och lägga sig i sina barn han sängar i lagom tid och vi kan spela spel och så under kvällen. Tror det blir lugnast för barnen och oss att få vara hemma.

Det är inget problem alls med makens familj. Där hjälps alla åt och jag skulle inte behöva göra mer än någon annan.

Men då kan jag ju inte gärna säga till min familj att jag inte orkar hosta? Eller kan jag det, och bara ärligt säga som det är - att det är en helt annan sak att hosta för den familjen?

Usch hatar det här.

Tack!!

Jag känner min mamma väl och nu när jag läser ditt svar kan jag nästan höra vad hon skulle säga om jag berättade om all denna oro för henne. Hon skulle säga att det sista hon vill är att dåligt samvete mot henne ska få oss barn att slå knut på oss själva.

Hon kommer aldrig, aldrig erkänna att mina syskon är bortskämda och otacksamma, så den diskussionen är inte värd att ta. Hon skulle vara försvara dem. Men däremot skulle hon nog påminna mig om att hon är vuxen människa som kan prata för sig själv om det behövs. Det har hon gjort förr när jag gått hennes strider gentemot syskonen.