Svårt tt få dagarna att räcka till
Ibland vet jag inte hur jag ska få timmarna att räcka till. Jag är helt ensam med två förskole/f-klassbarn, som i år är 5 och 6.Den äldsta har inte fyllt än. Jag jobbar i samma kommun, men har ändå långt till jobbet. Jag måste med bussen som går 7:05, och det tar ungefär 20 minuter att gå från förskolan till bussen, så vi är alltså absolut senast på förskolan 6.45, men snarare 6:30, för det tar en stund att lämna i regel. Förskolan öppnar 6:30 och mina barn är ofta ensamma någon halvtimme+ innan andra barn börjar droppa in. Dessutom tar det ca 20 minuter att gå den knappa kilometern till förskolan pga inte mindre än 3 uppförsbackar, varav en är av lutningen att bilar har svårt att ta sig upp , särskilt såklart på vintern. Sen jobbar jag mellan 07:45 och 16, och sen måste jag ju så klart göra resan baklänges. Bussen hem går 16:06, jag är på förskolan ganska exakt en timme senare. ca 10 minuters hämtning, och förhoppningsvis inget behov av att handla något, så 20 minuter hem. Vi ar alltså hemma tidigast 17:30. Laga middag åt hungriga barn. äta, klockan är oftast mer än 18:30 när maten är uppäten. Sen är det som bums i säng, eller i alla fall göra sig i ordning för sömn. Nattning med saga och sång, godnattt. Förvisso tar vi ganska lång tid på oss med nattningen, för det är mysigt att ligga/sitta tillsammans och prata, läsa, sjunga.
När de väl sover/jag lämnat dem för att somna är jag så slut efter en hel dag med tidig morgon och hel dag på mitt ganska slitsamma jobb, som dessutom inte är slut. Jag jobbar oftast någon timme eller två hemma, beroende på belastning. Sen är det ju saker jag måste göra i hemmet också. Städa, diska, tvätta, fixa. Jag är glad om jag kommer i säng före 00, men jag har satt ett stopp vid 00, så då släpper jag resten och går och lägger mig. För att gå upp igen 5:15.
Helgen upptas av storstädning, veckohandling och annat likanande måstegöromål.
Flytta är svårt i allmänhet och känslomässigt uteslutet just nu. Jag försöker byta arbetsplats till en närmare hem eller med smidigare/enklare kommunikationer. Körkort och bil är uteslutet pga fysisk funktionsnedsättning. Att anlita diverse tjänster har jag inte råd med och jag har ingen släkt att luta mig mot, som jag känner i alla fall.
Alla tankar, tips för att underlätta vardagen, osv är välkomna.