• Anonym (badab­oom)
    Tue 21 Sep 2021 11:05
    14501 visningar
    55 svar
    55
    14501

    Ältandet efter otrohet, hur länge? Hur påverkade det sig som varit den otrogna?

    Anonym (Bedragen) skrev 2021-09-21 10:30:59 följande:

    För en tid sedan var min tjej att vara otrogen. Jag har valt att fortsätta, men har svårt att komma över ältandet. Hur länge ältade du som också blev bedragen? Och du som var den otrogna, hur påverkade detta ältande dig, att du fick höra frågorna om och om igen? 

    Hjärnan är svår att påverka, en sida identifierar faran, den andra söker logisk lösning också är ältandet igång. Tips på att komma vidare? 


    Hur länge sen var det du fick reda på det?

    Ältandet är en del av läkeprocessen. Din hjärna försöker processa det som hänt och göra sig en bild av det för att förhålla sig till det. Hela din bild av ditt förhållande och din partner har slagits i bitar och du håller på och gör dig en ny bild. Det tar en stund.

    www.praktiskmedicin.se/sjukdomar/krisreaktion/

    Det är lite dumt att du bestämde dig för att vara kvar bara sådär rakt av utan att vara redo för ett sånt beslut. Visst är det naturligt att klamra sig fast vid det kända och trygga när marken öppnar sig under fötterna på en, men val som togs i panik är inte alltid hållbara. Tyvärr blir den som blivit bedragen ofta pressad att komma med ett svar av den som varit otrogen innan personen är redo för ett sånt beslut. Det hade varit bättre om du inte tagit något beslut alls förrän du läkt och varit redo för ett sånt stort beslut...

    Mitt tips är att låter henne hållas och bara säger att du inte vet inte vad du vill och att du kommer berätta det när du är redo för det.
  • Anonym (badab­oom)
    Tue 21 Sep 2021 11:35
    #5
    +1
    Anonym (Bedragen) skrev 2021-09-21 11:12:28 följande:
    Tack för ett bra svar. Det är ett drygt år sedan, och för mig fanns inget annat alternativ än att försöka. Det handlar inte om något praktiskt eller ekonomi utan bara om kärlek till personen. Men visst, sett i backspegeln kanske jag skulle avvaktat lite. 
    Jo det är som sagt väldigt vanligt att man agerar i panik och klamrar sig fast vid tryggheten. 

    Kärlek till personen är väl fint sett ur ett romantiskt perspektiv men oxå ganska meningslöst och naivt om den inte är besvarad, det räcker inte med att en person älskar den andra, båda måste göra det för att det ska kunna funka. Och frågan är ju om en person som bedrar den andra verkligen älskar personen på rätt sätt? Om man älskar någon innerligt, tar man då risken att förlora personen genom att vara otrogen? Hur mycket värderar man sin partner om man gör så? Om man älskar någon innerligt, tar man då risken att såra och förnedra personen som en otrohet gör?... om en person gör så, hur djupt älskar personen sin partner egentligen?

    Det lite såna slags frågor man behöver processa och det tar tid. Bilden man hade av sin partner (den man trodde personen var) har ju gått åt skogen, oavsett hur mycket man älskar sin partner så är det ett faktum att personen inte var så ärlig som man trodde. Så man behöver göra sig en ny bild av sin partner som även innehåller nya delar som inte är så smickrande, ingen lätt uppgift som dels tar tid och dels är väldigt beroende av hur din partner agerar under krisen. Allt hon gör kommer forma den nya bilden du håller på och bygger upp.

    En annan anledning till varför det är dumt att förlåta för snabbt är för att det skickar fel signaler till din partner. Egentligen borde det vara hon och inte du som kämpar för ert förhållande. Det var trotts allt hon som hade sönder det, och då borde det oxå vara upp till henne att reparera skadorna hon åstadkommit. Men om du förlät allt rakt av så finns ju inget incitament för henne att kämpa för er. Du har ju redan förlåtit och hon vet var hon har dig.
  • Anonym (badab­oom)
    Wed 22 Sep 2021 12:56
    #19
    Anonym (Bedragen) skrev 2021-09-22 12:34:00 följande:
    Där har jag valt, och även förlåtit. Inte handlingen, men henne. 
    Så mao accepterade du att hon valde bort dig för nåt bättre när hon kände så. Då ska du väl inte bli förvånad när hon gör det igen för du har ju accepterat det?
  • Anonym (badab­oom)
    Wed 22 Sep 2021 13:33
    #22
    Anonym (Bedragen) skrev 2021-09-22 13:02:06 följande:
    Jag har svårt att förhålla mig till dina svar. Dels för att du inte har hela bilden, dels för att det jag frågar om handlar om ältande, läs gärna topic om något är oklart. Vad du tycker när det kommer till att stanna eller gå, det har jag förstått, men med all respekt så är jag ointresserad av vad du tycker i den frågan, jag är helt trygg i den delen av mitt beslut som baserar sig på en mängd parametrar. 
    Ojdå, det låter som att jag trampade på en öm tå.

    Det jag säger hör absolut ihop med trådstarten och ältandet. För om du gjort våld mot dig själv, dvs din självbild och din stolthet av rädsla för att förlora henne så är det klart att du kommer älta. Om du ältat detta i ett år så betyder ju det att du helt enkelt inte kan förlåta det hon gjorde och det är helt ok, man måste inte förlåta allt men det går att komma över det. Men om du inte kan förlåta det hon gjorde och fortfarande ältar så borde du fråga dig själv varför du är kvar med henne. Är det bara kärlek eller beror det oxå på rädsla?

    Som flera varit inne på i denna tråd så förlät du ju alldeles för lättvindigt och det hänger förmodligen ihop med din rädsla för att förlora henne. Om du är mer rädd att förlora henne än något annat i världen så spelar det liksom ingen roll vad hon gör, du kommer hitta sätt att acceptera det ändå. Och så länge hon oxå vet det (vilket hon förmodligen gör med tanke på hur lätt du förlät) så finns det ingen som helst incitament för henne att respektera dig mer än vad hon gjorde då. Du förlåter ju allt ändå bara hon inte drar.

    Förstår att detta kan vara en sten som är svår att välta och blotta allt det äckliga som krälar runt där, men om du vill kunna förstå dig själv och din reaktion bättre så behöver du kanske göra det ändå. Och du behöver absolut vara krass och realistisk både med dig själv och dina känslor men oxå med henne och hennes agerande. För ja, oavsett hur mycket du älskar henne så betydde du inte speciellt mycket för henne när honlämnade dig, den andra snubben betydde mycket mer och den enda anledningen till att hon kom tillbaka var för att han tydligen inte var så bra som hon först trodde. Mao var du ett andrahandsval. Det betyder förstås inte att du behöver vara det nu, men då var du det och det behöver du inse och acceptera.

    Sen kan du såklart hellre välja att skita i det och bara försvinna in i en överromantiserad rosa bubbla men det kommer förmodligen inte förändra hur du mår.
  • Anonym (badab­oom)
    Fri 24 Sep 2021 16:08
    #28
    Anonym (orsak) skrev 2021-09-24 15:28:27 följande:

    Låter bra.


    Jag hör att det finns kvar en del bitterhet hos dig, du betonar att det var hennes beslut att vara otrogen - vilket givetvis är helt korrekt.


    För att verkligen bygga en stark relation behöver du dock ta ansvar för din del av relationen och vara närvarande fullt ut (som du också verkar ha bestämt dig för).


    Även om det är helt och hållet hennes ansvar att hon valde att vara otrogen så har du ett ansvar för att relationen inte var bra. Du kan inte reparera relationen själv men det kan inte hon heller. Det blir ett gemensamt ansvar.


    Kanske behöver hon också hjälp att förstå sig själv, svar på vad det är för bekräftelse hon söker/behöver. 


    Rent allmänt så är det klokt att inte älta det som hände - om man bara kommit tillräckligt långt att man förstår varför det hände. Då behöver man bestämma sig för vad man vill, förlåta, släppa och titta framåt.
    Tror inte heller det hjälper dig att fortsätta vara bitter på den andra mannen. Han var tillgänglig och hon valde att gå till honom - varför skulle han säga nej?


    Om sambon är attraktiv kommer män att visa intresse regelbundet, det är svårt att undvika. Det är hon som behöver vara trygg med sig själv, med dig och i er relation. Som ordspråket säger:


    "Du kan inte göra något åt att fåglarna flyger runt ditt huvud - men du kan hindra dem att bygga bo i ditt huvud."


    Nja, riktigt så enkelt är det nog inte. Innan man ens kan börja prata om eventuella problem i relationen som behöver lösas gemensam så måste man försonas kring själva otroheten. Och om TS fortfarande ältar det så har de absolut inte försonats kring det. Många verkar tyvärr tro att man kan skippa den biten och bara konstatera att den ene gjorde fel och så är det klart och man kan gå vidare till nästa steg... så enkelt är det inte. Med försonas menas försonas HELA vägen, både logiskt OCH känslomässigt.

    Att ens sambo är attraktiv och kommer locka till sig andra mäns intresse är lätt att acceptera om förtroendet för sin partner är intakt, för då förlitar man sig på att personen är kapabel att säga ifrån själv. Det är en HELT annan sak att begära det av någon när förtroendet är krossat och personen precis bevisar att hon inte gick att lita på och inte alls var kapabel att säga ifrån själv. Det är lite som att begära att någon ska ge en laddad bössa till någon som precis skjutit personen. Det kan man inte begära av någon förrän förtroendet är återuppbyggt, och det hänger främst på henne, inte honom.

    Det där med fåglar och bon låter fint, men ibland är det oxå värt att fundera över VARFÖR fåglarna flyger runt. Ibland flaxar ju fåglarna runt för att det ligger ett lejon och lurar i buskarna Flört
  • Anonym (badab­oom)
    Fri 24 Sep 2021 16:50
    #31
    Anonym (K) skrev 2021-09-24 16:25:44 följande:
    Nu vet inte jag hur man bär sig åt för att försona sig med otrohet. Den otrogne har ju bevisat att under vissa omständigheter går det inte att lita på hen. Det enda är tid, och den är olika för alla.
    Precis och det är ju det som ÄR så svårt och anledningen till varför så många vill hoppa över det steget och bara prata om eventuella problem i förhållandet.

    Ett förtroende är väldigt lätt att förstöra men väldigt svårt att bygga upp igen eftersom det innebär att gå emot det man själv sett, personen HAR ju visat att hon inte gick att lita på och man förväntas ändå lita på personen, klart att det är svårt. Och det är av just denna anledning som så många förhållanden spricker efter en otrohet. Det är inte sexet som är problemet, det är sveket som trasar sönder förtroendet och det är tar väldigt lång tid att återskapa och den enda som kan göra det är faktiskt hon genom att vinna tillbaka ditt förtroende och BEVISA det i handling under lång tid för ord har ju bevisligen varit värdelösa.

    Förtroende är liksom centralt för alla slags förhållanden. Vem vill vara vän med någon de inte litar på tex? Varför skulle en partner vara ett undantag?

    Att börja prata om eventuella problem i förhållandet innan man hunnit reparera förtroendet är meningslöst, vad hjälper det att ni kan enas om eventuella problem i förhållandet om all förtroende saknas? Det blir inget annat än en luftbubbla.
  • Anonym (badab­oom)
    Mon 27 Sep 2021 11:13
    #38
    Anonym (K) skrev 2021-09-25 00:30:52 följande:
    Tror vi har pratat om detta i någon annan tråd.
    Vi är alla olika och jag säger inte att du har fel. Lögnerna förstör jävligt mycket och ju mer lögner och förnekelse, desto värre blir det. Men allt vad gäller lögner i dess fullbordade form, är i samband med sex. Jag ser inte det ena värre/bättre än det andra. Dessutom föder fysisk otrohet lögner.
    Vet inte hur det är med ts men jag anar att det han ältar är sexet. Det är det som sätter sig på hjärnan. Bildspelet. Sen kommer lögnerna. Han hade bara halva inne...Vi var aldrig fysiska...Pussades bara en gång, osv. 
    Summa summarum...Det är ett helvete att bli bedragen för de flesta.
    Det är ju klart att sexet spelar roll, är man i ett monogamt förhållande så spelar det såklart roll, men det är inte det som förstör förtroendet, för hade personen legat med någon annan med ditt medgivande så hade det inte förstört relationen, så sexet i sig är ju inte det som förstör relationen, det är sveket och lögnerna.

    Och det är inte unikt för monogama förhållanden, att svika och ljuga är förmodligen lika fel även i öppna förhållanden. Skillnaden är att där är det ok att ligga med andra så det finns ingen anledning att ljuga om det, men ljuga kan man ju göra om allt möjligt i relationen och det tror jag är lika fel i alla slags relationer.
  • Anonym (badab­oom)
    Mon 27 Sep 2021 16:37
    #40
    Ordinär Man skrev 2021-09-27 16:18:44 följande:
    Prova själv!
    Varför propagerar du för otrohet i var och varannan tråd?
  • Anonym (badab­oom)
    Wed 29 Sep 2021 10:42
    #48
    Anonym (K) skrev 2021-09-29 10:16:40 följande:
    Ja, säkert jäkligt bra för ts att hans fru skaffade erfarenheter utanför äktenskapet.
    Eller hur, om det slutar med att de skiljer sig kommer deras ungar säker jubla åt mammas erfarenheter Drömmer
  • Anonym (badab­oom)
    Thu 30 Sep 2021 11:03
    #50
    +1
    Ordinär Man skrev 2021-09-29 22:55:58 följande:
    Eller så blir barnen sura över att pappa är egoistisk, och låter egna idéer gå ut över barnen.
    Ah det gamla vanliga.... lägga ansvaret på den drabbade och kräva att hen ska springa runt och försöka skydda barnen från konsekvenserna av den andra förälders idioti ?

    Jo, otrogna människor verkar av någon märklig anledning alltid tycka att det är andras uppgift att städa upp efter dem. För inte fan kan man väl tänka på barnen innan man är otrogen? Nejdå, det är bara o köra och sen kräva att den andra förälders ska hjälpa en ljuga för barnen.
  • Anonym (badab­oom)
    Fri 1 Oct 2021 14:16
    #52
    Ordinär Man skrev 2021-10-01 12:30:51 följande:
    Nu är det du som trycker att det är idioti.
    Japp det är väldigt idiotiskt att medvetet såra och förnedra sin partner och sabba tillvaron för sina barn 
  • Anonym (badab­oom)
    Fri 1 Oct 2021 14:23
    #53
    Ordinär Man skrev 2021-10-01 12:30:51 följande:
    Nu är det du som trycker att det är idioti.
    Anonym (badaboom) skrev 2021-10-01 14:16:43 följande:
    Japp det är väldigt idiotiskt att medvetet såra och förnedra sin partner och sabba tillvaron för sina barn 
    Och det är extremt fegt att sen försöka lägga ansvaret för situationen man själv skapat på sin partner och kräva att personen ska ljuga för barnen om vad den andre föräldern gjort så personen ska slippa stå för sitt agerande inför barnen.
Svar på tråden Ältandet efter otrohet, hur länge? Hur påverkade det sig som varit den otrogna?