Vad långt ni redan kommit i tråden! Smyger mig in här efter ett mkt svagt pluss i lördags o ett något starkare idag. Känner mest oro kring om det verkligen kommer bli något/stanna kvar, så vågar knappt säga att jag plussat. 39 år och tredje barnet som blir lite av en sladdis då min yngsta är 7 nu. BF nån gång i slutet av juni.
Tack. :) Mår än så länge bra. Kanske att jag är tröttare än normalt, men har dragits m en förkylning i veckor nu och sover dåligt just nu, så svårt att säga vad det beror på.
Har väldigt svårt att smälta att det nog faktiskt har tagit sig. Beställt ett digitalt test nu för att kunna känna mig säker. Vet inte ens om jag kommer berätta för mannen innan jag tagit det testet...
Vilken vecka är du i? Hur mår du?
På väg till gynakuten på inrådan från 1177?s rådgivning för gyn. Blod på pappret och ont i magen. Total panik. Och så blir jag så arg. Varför ska det behöva vara såhär?!
Nån som kan tipsa om en bra gravidapp?
Ja usch nu börjar verkligheten komma ikapp :D Illamåendet är närvarande mest kvällstid, men värst just nu tycker jag själv är tröttheten. Vet inte hur jag ska klara mig genom hösten som brukar vara tung också utan att det växer en människa i mig. Kan knappt koncentrera mig på jobbet, kan bara tänka på hur skönt det ska bli att få komma hem och sova.
Jag har preglife och preggers samt baby Journey.
Hur går det för er alla? :)
Jag har nyligen blivit av med min hemska kramp i ryggen som gjorde mig totalt sömnlös. Nu har jag inga mer symptom än lite ömma bröst, lite trött men framförallt hungrig! :D
Var på inskrivning hos BM i torsdags, gjorde även cellprov då och fick reda på att mina slemhinnor är jäääättte sköra. Jag blödde som en tok när hon tog provet, vilket var lite skönt att veta då jag veckan innan fick en blödning och idag fick jag också en som var större än den innan.
Jag försöker verkligen inte att oroa mig innan det verkligen blir en rejäl blödning. Dom jag haft har varit rätt små, blodblandad flytning liksom - inget i toaletten eller på trosskyddet.
Är i vecka 8 och då jag valt att inte göra KUB känns det ju som en evighet att vänta tills jag märker att magen växer och så, allt man vill är att veta att det är bra där inne med den lilla. Så mycket känslor man hinner känna på en dag va?
Håller tummarna för oss alla att det ska gå bra. Mot vecka 12+ flickor! :)<3
Jag har inte berättat för någon annan än maken o lillasyster. Känner att jag vill hålla det hemligt så länge det går (till skillnad från tidigare graviditeter som vi berättat om så fort vi vetat typ). Dels pga jag är mkt äldre nu o mer orolig för att det kanske inte kommer gå vägen, dels för att jag vill att barnen ska få veta "först" och yngsta lär inte kunna hålla tyst när hon vet och då lär hela byn få veta. Samt att jag har en riktigt tråkig chef som jag inte alls ser fram emot att berätta för och vill verkligen inte att hen ska höra via någon på byn... Men får se hur länge det går att dölja. Tidigare graviditeter har jag varit så sjukt trött i början att jag inte klarat av att hålla mig vaken och då mor kommer på besök om 2 veckor är jag rädd för att tröttheten söagit till så hon kan räkna ut det själv.
Skriver igen, skriv till mig om ni vill va med I en fb-grupp för bf juni.
Då får ni länken dit för det går inte att söka
Alltså, jag sover så grymt dåligt! Gjort det ett tag nu (sen inna jag plussade). Vaknar nån gång mellan 3-4 på morgonen oftast, men ibland så tidigt som vid 1 och kans en inte somna om. :( Brukar ibland somna kring 6, men klockan ringer 630, så det blir sällan bra det heller. :( Känner mig som ett vrak! Och imorse så låg gråten konstant och tryckte bakom ögonlocken. Hur fan ska en orka om en inte får sova?! Dessutom så börjar illamåendet smyga sig på mer och mer och det här m att äta rätt mängd, vid rätt tillfälle och rätt sak kommer gissningsvis bara bli viktigare och viktigare om denna graviditeten blir som tidigare. :(