Limajo skrev 2021-09-24 14:08:50 följande:
Följa med hit och dit? har han föreslagit att de ska umgås bara de två eller har det handlat om att hon ska umgås med er båda?
Både ock såklart.
Anonym (barnet) skrev 2021-09-24 20:27:26 följande:
Nu har den här pappan lämnat en relation mitt i den sämsta möjliga tiden för hans tonårsdotter, d.v.s. när hon själv först blir förälskad och som allra mest tänker på hur fruktansvärt det vore att bli lämnad eller bedragen.
Min kompis har gjort detta med fyra barn, och det var dottern i den åldern som tog det allra hårdast, och den som mest identifierade sig med mamman (som klart var ledsen och bitter efter 19 år ihop även om hon inte talade illa om pappan vad som är känt).
Detta måste få ta sin tid, hon behöver mogna och skilja på relationen/lojaliteten till mamma och sin relation med pappa. Han behöver ha tålamod och visa att han finns kvar för henne alltid, om hon vill ha tillbaka kontakten.
Och i mitt eget fall bröt jag med min far vid 25 för han är en moraliskt förkastlig person som jag inte skulle tolerera som vän eller ens bekant, så varför ska jag tvingas presentera honom som min förälder?
Min styvfar hade kunnat vara en ängel från himmelen och rikare än Bezos, jag hade förmodligen inte gillat honom ändå. Det han gjorde rätt var att inte försöka spela farsa till mig eller bestämma över mig. Då hade det blivit krig på allvar.
Precis. Och detsamma med mig. Men i detta fall så har jag aldrig gått in med inställningen om att bli en extramamma, även om det utåt sätt är så. Jag vill bara vara "pappas tjej", eller en kompis. Det har aldrig varit tal om något annat. Men tack för bra synpunkt
Anonym (barnet) skrev 2021-09-24 20:27:26 följande:
Nu har den här pappan lämnat en relation mitt i den sämsta möjliga tiden för hans tonårsdotter, d.v.s. när hon själv först blir förälskad och som allra mest tänker på hur fruktansvärt det vore att bli lämnad eller bedragen.
Min kompis har gjort detta med fyra barn, och det var dottern i den åldern som tog det allra hårdast, och den som mest identifierade sig med mamman (som klart var ledsen och bitter efter 19 år ihop även om hon inte talade illa om pappan vad som är känt).
Detta måste få ta sin tid, hon behöver mogna och skilja på relationen/lojaliteten till mamma och sin relation med pappa. Han behöver ha tålamod och visa att han finns kvar för henne alltid, om hon vill ha tillbaka kontakten.
Och i mitt eget fall bröt jag med min far vid 25 för han är en moraliskt förkastlig person som jag inte skulle tolerera som vän eller ens bekant, så varför ska jag tvingas presentera honom som min förälder?
Min styvfar hade kunnat vara en ängel från himmelen och rikare än Bezos, jag hade förmodligen inte gillat honom ändå. Det han gjorde rätt var att inte försöka spela farsa till mig eller bestämma över mig. Då hade det blivit krig på allvar.
Det har aldrig varit på tal om att jag ska vara någon extramamma eller att dom ens ska behöva kalla mig det.
Sonen som det går att resonera med, har jag faktiskt planen att säga till att han aldrig någonsin ska behöva säga eller ens ha tanken på att kalla mig för bonusmamma, även om det utåt sett är så. Men så han vet vart han har mig, och vart jag står i frågan. För ibland när hans vänner ringt och frågat vem han är med så har han tvekat när han ska säga vem jag är, och sist fick jag fylla i han och säga "pappas tjej" och då verkade han väldigt nöjd med det svaret.
Men jag förstår vad du menar. Jag vet att detta är pappans ansvar men han vet inte heller vad han ska göra.