• Rabarbersaften

    17-åring har sagt upp kontakten med pappa

    Föräldrarna är skilda, båda har gemensam vårdnad, dottern har sagt upp kontakten med pappan pga att dottern inte kan acceptera pappans nya liv.

    Ge mig råd och tips på vad man kan göra.

    Pappan är förkrossad och mamman använder hans sårbarhet emot honom, som hämnd för att han gått vidare.

  • Svar på tråden 17-åring har sagt upp kontakten med pappa
  • Anonym (jaha)
    Rabarbersaften skrev 2021-09-23 23:09:56 följande:

    Föräldrarna är skilda, båda har gemensam vårdnad, dottern har sagt upp kontakten med pappan pga att dottern inte kan acceptera pappans nya liv.

    Ge mig råd och tips på vad man kan göra.

    Pappan är förkrossad och mamman använder hans sårbarhet emot honom, som hämnd för att han gått vidare.


    Tyvärr inte så mycket du kan göra annat än att stötta pappan, man kan inte skydda folk från deras egen idioti, gäller både mamma och dotter. och idioter kommer aldrig någonsin erkänna sin egen idioti.
  • Anonym (?)
    Rabarbersaften skrev 2021-09-24 14:05:12 följande:

    Nej nej, han lämnade inte mamman för mig. Dom skiljde sig i september 2018, han flyttade ut en månad senare, i mars 2019 träffade han mig. Vi blev ihop i Juni samma år, barnen fick veta om mig i september/oktober, flyttade ihop i januari 2020 för jag fick jobb där han bodde samtidigt, sen var vi även kära så vi ville det.


    Vet du om dottern och pappan haft en nära relation innan? Bodde hon växelvis när ni träffades? Det känns lite som att det var något knas i relationen långt innan du kom in i bilden?
  • Rabarbersaften
    Anonym (?) skrev 2021-09-24 14:39:48 följande:

    Vet du om dottern och pappan haft en nära relation innan? Bodde hon växelvis när ni träffades? Det känns lite som att det var något knas i relationen långt innan du kom in i bilden?


    Dom har haft en riktigt bra relation innan jag kom in I bilden. Senast i vintras (januari) sa dottern att hennes högsta önskan är att pappa och mamma blir ihop igen.
  • Rabarbersaften
    Anonym (?) skrev 2021-09-24 14:39:48 följande:

    Vet du om dottern och pappan haft en nära relation innan? Bodde hon växelvis när ni träffades? Det känns lite som att det var något knas i relationen långt innan du kom in i bilden?


    Dom har haft en riktigt bra relation innan jag kom in I bilden. Senast i vintras (januari) sa dottern att hennes högsta önskan är att pappa och mamma blir ihop igen.
    Anonym (?) skrev 2021-09-24 14:39:48 följande:

    Vet du om dottern och pappan haft en nära relation innan? Bodde hon växelvis när ni träffades? Det känns lite som att det var något knas i relationen långt innan du kom in i bilden?


    Barnen var här varannan helg, men pappan hörde av sig sporadiskt, ändå. Och ville vara delaktig.
  • Anonym (Linn)

    Han bör försöka att träffa dottern på egen hand. Inte bjuda in henne till er (för där är ju du) eller bjuda med henne när ni ska åka på något. Utan se till att bara de ses.

    Det är inte något mot dig, utan att de måste bygga upp sin relation igen på egen hand.

  • Anonym (ppp)
    Rabarbersaften skrev 2021-09-24 13:49:57 följande:
    Har också tänkt tanken, men hur ska man skriva...? Har ju skrivit lite här hur det ligger till i det stora hela.

    Han vill bara träffa henne.
    Han ringer till socialtjänstens journummer och berättar om situationen och frågar om de tycker han ska göra en orosanmälan, eller om de har något annat tips till honom. Det är starten. 

    Orosanmälan ska handla om oro för barnen, hur de har det i den här sitsen, dvs han ska inte beklaga sig över att han inte får träffa dottern (det förstår de nog ändå), men han måste visa att det är dotterns väl och ve han tänker på, inte sitt eget (och sonens). 
  • Anonym (Magnus)

    Flickan är snart 18 år och då myndig som bestämmer själv. Det är aldrig enkelt när barn säger upp kontakten, speciellt när de är nästan myndiga. Har varit med om liknande själv. Vad ska man göra?

  • Anonym (barnet)

    Nu har den här pappan lämnat en relation mitt i den sämsta möjliga tiden för hans tonårsdotter, d.v.s. när hon själv först blir förälskad och som allra mest tänker på hur fruktansvärt det vore att bli lämnad eller bedragen.

    Min kompis har gjort detta med fyra barn, och det var dottern i den åldern som tog det allra hårdast, och den som mest identifierade sig med mamman (som klart var ledsen och bitter efter 19 år ihop även om hon inte talade illa om pappan vad som är känt).

    Detta måste få ta sin tid, hon behöver mogna och skilja på relationen/lojaliteten till mamma och sin relation med pappa. Han behöver ha tålamod och visa att han finns kvar för henne alltid, om hon vill ha tillbaka kontakten.

    Och i mitt eget fall bröt jag med min far vid 25 för han är en moraliskt förkastlig person som jag inte skulle tolerera som vän eller ens bekant, så varför ska jag tvingas presentera honom som min förälder?

    Min styvfar hade kunnat vara en ängel från himmelen och rikare än Bezos, jag hade förmodligen inte gillat honom ändå. Det han gjorde rätt var att inte försöka spela farsa till mig eller bestämma över mig. Då hade det blivit krig på allvar.

  • Anonym (barnet)
    Anonym (ppp) skrev 2021-09-24 16:44:36 följande:
    Han ringer till socialtjänstens journummer och berättar om situationen och frågar om de tycker han ska göra en orosanmälan, eller om de har något annat tips till honom. Det är starten. 

    Orosanmälan ska handla om oro för barnen, hur de har det i den här sitsen, dvs han ska inte beklaga sig över att han inte får träffa dottern (det förstår de nog ändå), men han måste visa att det är dotterns väl och ve han tänker på, inte sitt eget (och sonens). 
    Det kommer man ingenstans med när det gäller en 17-åring. Från 15 år har barn rätt att föra sin egen talan om umgänge. Från 13 år ska soc lyssna på dem ang. var de vill bo.

    Det enda en anmälan kommer att göra är att göra dottern rasande för att hon a) behandlas som ett barn som inte vet nåt och b) att modern som hon redan empatiserar med attackeras.

    Du ska nog inte ge råd om sånt här alls.
  • Rabarbersaften
    Limajo skrev 2021-09-24 14:08:50 följande:

    Följa med hit och dit? har han föreslagit att de ska umgås bara de två eller har det handlat om att hon ska umgås med er båda?


    Både ock såklart.
    Anonym (barnet) skrev 2021-09-24 20:27:26 följande:

    Nu har den här pappan lämnat en relation mitt i den sämsta möjliga tiden för hans tonårsdotter, d.v.s. när hon själv först blir förälskad och som allra mest tänker på hur fruktansvärt det vore att bli lämnad eller bedragen.

    Min kompis har gjort detta med fyra barn, och det var dottern i den åldern som tog det allra hårdast, och den som mest identifierade sig med mamman (som klart var ledsen och bitter efter 19 år ihop även om hon inte talade illa om pappan vad som är känt).

    Detta måste få ta sin tid, hon behöver mogna och skilja på relationen/lojaliteten till mamma och sin relation med pappa. Han behöver ha tålamod och visa att han finns kvar för henne alltid, om hon vill ha tillbaka kontakten.

    Och i mitt eget fall bröt jag med min far vid 25 för han är en moraliskt förkastlig person som jag inte skulle tolerera som vän eller ens bekant, så varför ska jag tvingas presentera honom som min förälder?

    Min styvfar hade kunnat vara en ängel från himmelen och rikare än Bezos, jag hade förmodligen inte gillat honom ändå. Det han gjorde rätt var att inte försöka spela farsa till mig eller bestämma över mig. Då hade det blivit krig på allvar.


    Precis. Och detsamma med mig. Men i detta fall så har jag aldrig gått in med inställningen om att bli en extramamma, även om det utåt sätt är så. Jag vill bara vara "pappas tjej", eller en kompis. Det har aldrig varit tal om något annat. Men tack för bra synpunkt
    Anonym (barnet) skrev 2021-09-24 20:27:26 följande:

    Nu har den här pappan lämnat en relation mitt i den sämsta möjliga tiden för hans tonårsdotter, d.v.s. när hon själv först blir förälskad och som allra mest tänker på hur fruktansvärt det vore att bli lämnad eller bedragen.

    Min kompis har gjort detta med fyra barn, och det var dottern i den åldern som tog det allra hårdast, och den som mest identifierade sig med mamman (som klart var ledsen och bitter efter 19 år ihop även om hon inte talade illa om pappan vad som är känt).

    Detta måste få ta sin tid, hon behöver mogna och skilja på relationen/lojaliteten till mamma och sin relation med pappa. Han behöver ha tålamod och visa att han finns kvar för henne alltid, om hon vill ha tillbaka kontakten.

    Och i mitt eget fall bröt jag med min far vid 25 för han är en moraliskt förkastlig person som jag inte skulle tolerera som vän eller ens bekant, så varför ska jag tvingas presentera honom som min förälder?

    Min styvfar hade kunnat vara en ängel från himmelen och rikare än Bezos, jag hade förmodligen inte gillat honom ändå. Det han gjorde rätt var att inte försöka spela farsa till mig eller bestämma över mig. Då hade det blivit krig på allvar.


    Det har aldrig varit på tal om att jag ska vara någon extramamma eller att dom ens ska behöva kalla mig det.

    Sonen som det går att resonera med, har jag faktiskt planen att säga till att han aldrig någonsin ska behöva säga eller ens ha tanken på att kalla mig för bonusmamma, även om det utåt sett är så. Men så han vet vart han har mig, och vart jag står i frågan. För ibland när hans vänner ringt och frågat vem han är med så har han tvekat när han ska säga vem jag är, och sist fick jag fylla i han och säga "pappas tjej" och då verkade han väldigt nöjd med det svaret.

    Men jag förstår vad du menar. Jag vet att detta är pappans ansvar men han vet inte heller vad han ska göra.
  • Anonym (Maja)
    Anonym (Linn) skrev 2021-09-24 14:51:08 följande:

    Han bör försöka att träffa dottern på egen hand. Inte bjuda in henne till er (för där är ju du) eller bjuda med henne när ni ska åka på något. Utan se till att bara de ses.

    Det är inte något mot dig, utan att de måste bygga upp sin relation igen på egen hand.


    Håller med
  • mammabitch

    Ni ska nog helt enkelt ligga lågt och låta flickan ta kontakt om och när hon vill. En 17-åring är alldeles för stor för att bli beordrad att hålla kontakten om hon inte vill - å andra sidan är hon också stor nog att förstå att hon inte kan styra föräldrarnas livsval.
    Som flera skrivit så kan han bara meddela att han fortfarande finns där om och när hon behöver stöd eller vill ta upp kontakten.

  • Anonym (Rakt på sak)

    Ingenting. Det där är deras problem att lösa. Du kan trösta pappan så klart men han måste leva sitt liv för sin skull och inte för att det ska passa en liten prinsessa. Är man 17 år och inte kan acceptera att ens förälder gått vidare med sitt liv har man fortfarande en del mognad framför sig. Hon kanske kommer till insikt senare.

  • nernu
    Rabarbersaften skrev 2021-09-24 13:13:53 följande:

    Han fick nog, innebär att han tappade tålamodet på att vänta på att få träffa henne. Han har stått ut i 4 månader utan att få träffa henne, och nu sa han ifrån gentemot henne och sa att nu vill jag träffa dig.

    Hon säger att hon är sårad pga han gått vidare med mig som om inget hänt. Och hennes största önskan är att det blir pappa och mamma igen. Där anser hon att han har svikit henne. Eftersom pappan och jag lever ett annat liv ihop nu, men där han aldrig har uteslutit sin dotter.

    Dottern anser att hon är utesluten, men pappan har erbjudit henne flera gånger att följa med dit och dit och hit, men alltid fått ett nej.


    Vad menar du med att ni lever ett annat liv?
  • LFF
    Rabarbersaften skrev 2021-09-24 14:01:50 följande:
    Men hon svarar inte öht på när han skriver till henne längre.

    Vi får se hur våran kontakt blir i framtiden skrev hon.
    Det spelar ingen roll om hon inte svarar. HAN ska vara den vuxna och visa att hon finns i hans tankar genom att han skriver till henne. HAN ska vara den vuxna och visa att han finns där när hon ändrar sig. HON ska inte behöva tigga om pappas uppmärksamhet. HON ska inte behöva vara den vuxna och "ta första steget".

    Inget har sårat mig så mycket som den dagen pappa skrev "Vi ska nog inte prata med varandra på ett tag" när vi var osams om en sak och han inte förstod hur ett löfte han gett och sen inte . Då var jag ändå 30+. 

    Att han inte hör av sig på flera månader till sin dotter för att hon sagt att hon är sur/inte vill prata just nu/whatever är inte ok. Det hon vill i det läget är att pappa ska visa att han vill ha kontakt med henne, inte "överge" henne på det viset som han gjorde. Man går inte "nog" av sina sårbara tonåringar och slutar höra av sig.
  • hammarhajen

    Tänker att pappan ska höra av sig regelbundet, även om dottern svarar med taggarna utåt eller inte alls. Skicka några sms i veckan, kanske inte med en fråga som kräver svar utan mer att han tänker på henne, älskar henne och finns där för henne. Skicka med hennes bror någon liten present till henne när han kommer på besök och så vidare. Bjud in till det ni gör, söndagsmiddag med släkten, jul och små resor, och låt henne i så fall själv tacka nej (eller inte svara alls) men fortsätt bjud.

    Ja, jättejobbigt och ja, man kan säkert känna både ilska och stor sorg. Men visa inte ilskan för dottern, bara svälj och fortsätt.

    Och tänk framåt. En 17-åring är inte vuxen och hon bor dessutom med sin mamma så hon påverkas nog starkt av henne. Även om det är asjobbigt nu, så finns alla chanser till en fin relation när dottern mognat och fått större insikter om livet. 

    Och om be om ursäkt ordentligt för att han inte hörde av sig under lång tid. 

    Du själv, jag tänker att du absolut kan visa att du tänker på henne. Skicka något sms där du skriver att du saknar henne och gärna vill lära känna henne bättre. Skriv att du förstår om hon vill träffa pappa ensam och föreslå henne att hon och pappa gör något trevligt bara de två. Middag, fika på stan, en resa - vad ni tror är bäst. Självklart. formulerat helt utan anklagelser eller krav eller så. Skicka också meddelande från dig när hon fyller år, på jul och andra viktiga dagar. 

    Tänker att ni också ska fråga hennes bror hur hon har det, visa honom att ni är intresserade av henne och tänker på henne. I en framtid när hon själv vill ha kontakt kommer det nog hjälpa om brorsan kan berätta att han vet att ni tänker på henne och att ni ofta pratar om henne. 

Svar på tråden 17-åring har sagt upp kontakten med pappa