Anonym (Ma) skrev 2021-09-26 15:28:37 följande:
Det är inte könsnormer som gör många män ensamma utan snarare bristen på könsnormer.
Machomannen tar initiativ och har i regel både bra jobb med kollegor, många vänner samt givetvis fru och barn.
Det är den mesige, blyge och rädde mannen som varken får fru, vänner eller barn. Med tydligare manliga könsnormer hade dessa mesiga män växt upp och skaffat sig vänner och familj.
Menar du att vi ska ha mer av machokultur i landet? Om nu män ska återgå till gamla könsnormer, vad gäller då för kvinnorna? Ska de också närma sig den gamla kvinnliga könsnormen eller är det (som vanligt) bara män som ska ändra sig? Är det en realistisk lösning?
Men alla män passar inte in i machokulturen och har aldrig gjort. Även förr fanns det ett antal eviga ungkarlar eller "gammgossar" som de kallades. Skillnaden är att de inte hade nätet utan led i tysthet. Jag tror tvärtom att man måste bejaka de olikheter som finns även inom resp kön och snarare bekämpa uppfattningar att män ska vara på ett visst sätt och kvinnor på ett annat. Eller föreställningen att ett sätt är bättre än ett annat. Visst, vissa kvinnor söker sig instinktivt till män med pondus och självförtroende. Men hur bra blir det? Det räcker att läsa trådarna här på FL, alla dysfunktionella förhållanden som det tycks vimla av. Eller läsa skilsmässostatistik och siffror över misshandel i nära relationer.
Bägge kön behöver tänka över sitt relationsbildande, vilka signaler som skickas och vilka preferenser som gynnas. Att påstå att blyga och osäkra män ska spela tuffa och dominerande är dömt att misslyckas, det blir aldrig en vettig relation av det. De känner sig bara nedtryckta. Istället måste de bli trygga i att de INTE behöver vara macho eller supersnygg för att träffa en kvinna, men att inte heller dissa sig själva utan lyfta det de är bra på. Att anpassa sig till de sociala normer som finns (vilket inte innebär skryt och tuffhet) och våga träffa och umgås med både kvinnor och män utan att hela tiden jämföra och värdera.