Berätta om gammalt övergrepp?

har ni inte känt varann så länge så skulle jag inte berätta det, kanske aldrig. 

Jag skulle säga, om det känns rätt så berätta bara, förtydliga var dina gränser går och varför. Det innebär inte att du är trasig, utan modig som vågar berätta.

Själv har jag undvikit att berätta, min ursäkt var att det var länge sedan och inte påverkar mig längre. Sen "slog det tillbaka" med depression och uppenbara barndomstrauma-beteenden, så var tvungen att berätta i slutändan ändå. Det är en del av vem jag är idag, även om det inte är positivt behöver det inte betyda att man inte kan berätta om det.

Var övergreppet utfört av någon okänd eller släkting/granne eller en kille du hade relation med?

Vad spelar det för roll?

Kan ha en viss betydelse om hon ska berätta eller ej.

Du behöver inte förklara utan bara säga att du inte gillar vissa saker. Det är inte konstigare än så. Det är självfallet inget du ska behöva dölja men för din egen skull kanske du ska vänta tills du känner dig mer trygg med honom. Då får han också en chans att lära känna dig och vet att det inte påverkar den du är, om du förstår hur jag menar.

Jag har inte blivit utsatt för sexuella övergrepp men blev misshandlad av en man för många år sedan. Jag har väntat med att berätta eftersom det finns så många fördomar mot kvinnor som blir utsatta för våld. När en man har lärt känna mig som person så kan jag berätta. Då vet de att jag är så mycket mer än den erfarenheten.

I början var jag orolig för hur män skulle reagera när jag berättade men det har gått väldigt bra. En började gråta för han kunde inte förstå hur någon kunde slå mig (gulligt tyckte jag) medan andra ville ha adressen så att de kunde åka dit och spöa upp honom. Det fick de inte men jag uppskattade gesten.

På vilket sätt?

Du har ingen skyldighet att berätta varför det är vissa saker du inte vill göra. Man kan ha samma gränser eker saker man gillar/inte gillar även om man inte varit med om nåt övergrepp.

Om relationen är nära och långvarig kan det ju däremot av känslomässiga skäl, inte sexuella vara fint/bra om man kan dela med sig av viktiga händelser i livet. Men där är ni nog inte om din känsla är att du kan komma att bli betraktad sol skadad/trasig.

Det måste ske på dina villkor och det måste kännas helt tryggt.

Undrar verkligen också varför? Det känns faktiskt som en ganska opassande att börja fråga ut mer. Informationen i TS räcker väl alldeles utmärkt.

Tack för svaret. Jag kanske bara kan låta bli att förklara. Jag känner inget behov av att dela med mig av det som en viktig händelse, det var länge sedan och förutom den sexuella låsningen som är kvar tänker jag väldigt sällan på det som hände. Det är kanske onödigt att lägga över det på honom?