Inlägg från: Anonym (Kvinna 39) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Kvinna 39)

    Snälla ge mig kraft att lämna!!

    Tänk så här. Du kan alltid ångra dig och försöka med honom senare, men jag tror du kommer att upptäcka en stark lättnad, frihet och glädje över att ha gått vidare när du väl gör det. Och det är inte bara ditt ansvar att fixa situationen när ni är två vuxna.

  • Anonym (Kvinna 39)
    Anonym (Ledsen5) skrev 2021-10-08 08:53:57 följande:

    Har skrivit tidigare!

    Efter något bråk för exakt en vecka sedan så sa han att jag ska lämna huset...vilket jag gjorde, men visste inte vart jag skulle ta vägen. Sen hämtade jag kläder etc för en månad framåt och bor hos min mamma. Han var iskall när jag dagen efter hämtade mina saker. Han hade tagit bort alla bilder och saker från mig. Ledsen packade jag mina saker medan han var borta. 

    2 dagar senare ringer han och gråter att jag ska komma till honom, att han måste ljuga för alla att det inte är slut...vi kan väl snälla sköta det snyggt, bla bla....jag åkte ut och vi hade den bästa dagen ever. Vi bestämde att vi skulle gå till en psykolog, skriva papper med jurist att han inte kan slänga ut mig etc. Men så började vi återigen prata om hans bortskämda barn och jag fick dra.

    Jag bor sedan förra veckan i min mammas lägenhet och får min egen lägenhet i slutet av månaden. Varje dag är som en stor klump i magen och jag bara gråter. Jag klarar inte av hans bortskämda barn och han skyddar dem i vått och torrt emot mig.

    Vet inte hur jag ska vara stark och stå emot. Blockade honom på fb och insta, men då fick han panik och ringde vänner som fick ringa upp mig och säga att jag måste blocka upp, annars slänger han ut resten av mina saker på gatan.

    Älskar denne sjuke man, och är besatt av honom. Varför?? Han är ju så elak.

    Fattar absolut ingenting. 

    Erbjuder honom särbolivet där vi ses på helgerna så jag slipper se hur han skämmer bort sina barn etc, men då säger han att det är 100% slut. Då måste jag ta det.


    TS; du behöver inga papper hos jurist för du har lagen på din sida. Även om han äger boendet så har han ingen rätt att slänga ut dig. Självklart ska ni flytta isär! Om han hotar dig med att göra slut för den saken så ta chansen med glädje, det visar väldigt tydligt hur sjukt han tänker. Det enda han bryr sig om är att rädda sin egen heder i det här, dig struntar han i.

    Han har ingen rätt att slänga ut dina saker heller, spara alla sådana meddelanden. Han är riktigt sjuk den där...
    Anonym (Ledsen5) skrev 2021-10-08 12:06:32 följande:
    Enligt honom har han absolut inte gjort slut. Jag vill inte att det är slut, utan att vi skall vara särbos och testa det, så jag slipper problemen med att känna mig som inneboende och bli utslängd, samt irritera mig på hans barn.

    Han vill sambo o inget annat.
    Snälla ts, vad är det där för karl att vara tillsammans med? Du måste lämna honom bakom dig. Du kommer att ångra dig bittert annars.
  • Anonym (Kvinna 39)
    Anonym (Ledsen5) skrev 2021-10-18 10:15:44 följande:
    Tack!
    Han slänger inte ut mina saker och inte mig heller egentligen. Utan han mobbar ut mig och hotar. Jag har som tur är min mammas lägenhet i väntan på min egen som blir ledig 1 november. Så glad att jag inte lät mig manipuleras av honom att ta bort min lägenhet.

    Vi träffades i helgen och hade det underbart...sista chansen! Men han ger sig inte. Det enda han vill är att min lägenhet skall sägas upp och att jag bor hos honom och barnen och aldrig får säga något negativt igen om dem. Det är hans regler som gäller. Jag bad och bönade och bad honom att förstå att jag måste ha min trygghet ifall detta händer igen. Så att jag slipper bo kvar om det någon gång skulle ta slut.
    Han vägrar lyssna eller förstå! Har aldrig träffat ett sådan ego. Hur kan man vara så fruktansvärt elak mot någon man tycker om!? Jag vill inte ha något av honom, vill inte ha hans möbler, hus eller något. Det enda jag ber om är en trygghet ifall jag skulle bli utslängd.

    Han vill inte köpa något med mig, han vill inte förstå mig eller min vilja. Det är fruktansvärt att jag har spenderat över 5 år på en sådan person. Är så besviken på alltihop.

    Jag har alltid följt hans vilja, att flytta in till honom och hans barn i deras hus, i deras stad, jag har tagit bort vissa vänner och tom familjemedlemmar för att han bett om det och sagt att de påverkar oss dåligt...jag har försökt och försökt, men någonstans har jag känt att detta är ju inte rätt. Jag kan inte bli helt undergiven och inte våga säga eller göra det jag vill. Han kallar mig psykfall, alkoholist, ego, mytoman och barn....det tar aldrig slut med fula ord.

    Nu släpper jag honom fri med sina barn. Jag försökte in i det sista, men han tog inte emot min hand.
    Du har verkligen gjort allt och lite till för att det här ska fungera. Som jag ser det är det inte frågan om han tycker om dig eller inte, det är inte ens på det planet. Saken är den att ni har en ojämlik relation från hans synvinkel, där du bara ska anpassa dig, gilla läget eller så kan du dra. Ok, då vet du.

    Bra att du tar dig ur den där destruktiva situationen, och jag hoppas att du kan återkoppla med några av dina f.d. bekanta som du gjort dig av med för hans skull. Förklara situationen och be om förlåtelse, jag tror du kan rädda en del av de relationerna faktiskt. Lycka till!
  • Anonym (Kvinna 39)
    Anonym (Ledsen5) skrev 2021-10-18 11:18:42 följande:

    Det känns befriande, samtidigt som det är en stor förlust. Vi har ju det så otroligt fint och bra när det är bra. Tex i lördags då vi bara gick och kramades och pussades, var på hockey och bio och allt bara flöt på som i en romantisk film.


    Rättare sagt, det är fint och bra så länge du "sköter dig" och inte gör saker som han retar sig på. Och till det hör också att han överreagerar helt onormalt. En sån man kan bli riktigt farlig!

    Självklart känns det som en förlust, men den mannen som du blev kär i är borta för länge sedan.
  • Anonym (Kvinna 39)
    Anonym (Ledsen5) skrev 2021-10-18 15:41:42 följande:
    Eftersom jag är väldigt snygg så är detta det minsta problemet. Män hittar jag inom 5 minuter om jag vill, dessutom väldigt bra män. Men jag har extremt svårt att släppa taget om något jag älskar och fäst mig vid. Jag har svårt att bli kär och är svår att fånga. Men har man väl fångat mig så hänger jag mig kvar in i det sista och männen får övertaget. Jag blir nästan pinsam!!! Förstår inte varför detta sker !
    Du behöver gå i terapi så du kan jobba bort de där mönstren, du riskerar att fortsätta råka illa ut på det där sättet.
Svar på tråden Snälla ge mig kraft att lämna!!