Anonym (Kvinna 39) skrev 2021-10-15 14:30:47 följande:
TS; du behöver inga papper hos jurist för du har lagen på din sida. Även om han äger boendet så har han ingen rätt att slänga ut dig. Självklart ska ni flytta isär! Om han hotar dig med att göra slut för den saken så ta chansen med glädje, det visar väldigt tydligt hur sjukt han tänker. Det enda han bryr sig om är att rädda sin egen heder i det här, dig struntar han i.
Han har ingen rätt att slänga ut dina saker heller, spara alla sådana meddelanden. Han är riktigt sjuk den där...
Anonym (Ledsen5) skrev 2021-10-08 12:06:32 följande:
Enligt honom har han absolut inte gjort slut. Jag vill inte att det är slut, utan att vi skall vara särbos och testa det, så jag slipper problemen med att känna mig som inneboende och bli utslängd, samt irritera mig på hans barn.
Han vill sambo o inget annat.
Snälla ts, vad är det där för karl att vara tillsammans med? Du måste lämna honom bakom dig. Du kommer att ångra dig bittert annars.
Tack!
Han slänger inte ut mina saker och inte mig heller egentligen. Utan han mobbar ut mig och hotar. Jag har som tur är min mammas lägenhet i väntan på min egen som blir ledig 1 november. Så glad att jag inte lät mig manipuleras av honom att ta bort min lägenhet.
Vi träffades i helgen och hade det underbart...sista chansen! Men han ger sig inte. Det enda han vill är att min lägenhet skall sägas upp och att jag bor hos honom och barnen och aldrig får säga något negativt igen om dem. Det är hans regler som gäller. Jag bad och bönade och bad honom att förstå att jag måste ha min trygghet ifall detta händer igen. Så att jag slipper bo kvar om det någon gång skulle ta slut.
Han vägrar lyssna eller förstå! Har aldrig träffat ett sådan ego. Hur kan man vara så fruktansvärt elak mot någon man tycker om!? Jag vill inte ha något av honom, vill inte ha hans möbler, hus eller något. Det enda jag ber om är en trygghet ifall jag skulle bli utslängd.
Han vill inte köpa något med mig, han vill inte förstå mig eller min vilja. Det är fruktansvärt att jag har spenderat över 5 år på en sådan person. Är så besviken på alltihop.
Jag har alltid följt hans vilja, att flytta in till honom och hans barn i deras hus, i deras stad, jag har tagit bort vissa vänner och tom familjemedlemmar för att han bett om det och sagt att de påverkar oss dåligt...jag har försökt och försökt, men någonstans har jag känt att detta är ju inte rätt. Jag kan inte bli helt undergiven och inte våga säga eller göra det jag vill. Han kallar mig psykfall, alkoholist, ego, mytoman och barn....det tar aldrig slut med fula ord.
Nu släpper jag honom fri med sina barn. Jag försökte in i det sista, men han tog inte emot min hand.