Jag har väntat så länge..

Alltså blir så jävla trött när jag läser sånt här.

Killar tror att det är som att trycka på en knapp så blir man gravid. Det funkar inte så. Det blir svårare och svårare. Vadå inte redo? Vad är det som gör honom mer redo om ett år? Finns ingenting så otroligt avtändande som med den kommentaren. Och klyschigt! För mig skriker det navelskådning och omognad. Vad exakt är det man inte är *redo* för? Det är ju knappast han som ska vara gravid, kanske amma, vara hemma första tiden osv. Vad är det som ändras så drastiskt? Män tenderar att göra världens största sak av att skaffa barn, som om hela livet slutar. Kan man inte renovera för att man har ett barn eller hur menar han? Ska ni då heller aldrig kunna flytta, göra om hemma, resa, fortsätta arbeta efter att ni fått ett barn eller vad menar han? Eller tänker han rent ekonomiskt...?

Vad är egentligen viktigast, att stugan är perfekt eller att ni kan få barn överhuvudtaget?

Hej Jenna.

Jag blir också trött på det. Jag har sedan 1 år tänkt och planerat att vi ska skaffa barn när stugan är klar. Jag har anpassat mig och låtit han prioritera det han vill.

Nu kanske jag måste vänta 1 år till. Det blir som en kollaps inom mig. Jag tror bara han inte är redo som jag. Vi är på olika plan i livet. Och det gör mig arg och så ledsen.

Jag vet inte om jag kan vänta 1 år till. Att kanske försöka skaffa barn i sommar, för vem vet kanske är stugan inte klar då eller något annat..

Jag känner mig på ett sätt sviken av min kille..det är så mycket känslor i mig. Jag är tappat bort mig själv under detta halvår....

Tänker bara att det finns en gräns hur länge ni ska vänta .Du får sätta en gräns till dig.

Din kille skulle nog behöva få höra hur det faktiskt är att skaffa barn, det är inte så lätt för alla! Det är inte ovanligt med missfall osv.. jag blev gravid jättesnabbt vid 34 men fick missfall, inte bara ett utan två direkt efter varandra. Uteblivna missfall som drog ut på tiden. Så plötsligt hade 9 månader gått, utan någon bebis. Som tur är går det bra den här tredje gången.

Så ja, din kille lever nog i världen att man 1. Bestämmer dig för att skaffa barn, 2. Skaffar barn och så är det klart. :(

Det låter som att han inte känner sig redo för barn men inte vill/vågar säga det och istället använder sig av ursäkter.

Jaa alltså ... jag tycker du ska ta ett snack med honom om detta..!

Det tog mig ett år att bli gravid med vårt barn. Under den tiden så renoverade vi vårt hus. När jag väl plussade så fortsatte vi renovera klart vårt hus. Nu är vår son 1,5 och vi har fortfarande lite smått att göra, vilket vi gör i mån av ork och tid utöver jobb och livspussel. Det var aldrig ett problem för oss.

Fattar inte grejen. Han kan fortsätta hålla på med sin stuga och vad det nu är. Det är som tidigare inlägg beskrev - det är ingen jävla knapp och så ba POFF blir du höggravid med en gång och ungen kommer imorgon. Det är en process att skaffa barn, det tar ibland tid att bli gravid och sen ska man vara gravid ett bra tag också. Det är väl förfan inte han som ska bära på ungen.

Be honom skärpa sig eller gör slut för att hitta någon som faktiskt vill ha barn.

+1

Fan vad alla var emot ts kille. Lugna nu han vill vänta lite och har sagt att om 2 år ska vi ha barn. Varför inte nu? För att han vill bli mentalt mer redo och stugan är en perfekt ursäkt.

Jo men att unna sig lyxen att vänta kan kosta att man inte kan få barn alls. Lite kan man väl ändå kompromissa?

Hur gamla är ni? Har båda utbildning/fasta jobb?

Han vill inte ha barn med dig nu. Så mycket kan du vara säker på. Nu är det upp till dig om du vill vänta eller lämna.

De allra flesta har inga problem att bli gravida upp i till runt 40 års åldern. Så du ska inte oroa dig för mycket för det.

Jag gissar att du tycker att ditt framtida barn förtjänar en pappa som vill ha barn och är redo? Det är ju för det eventuella barnets skull som du bör vänta in honom alt lämna. Två närvarande och villiga föräldrar gör barnets liv så mycket bättre :)

Själv fick jag barnen när jag var 33 och 34. Gravid på första oskyddade samlaget båda gångerna. Friska fina barn. Min make hade varit redo några år innan mig men han hade inte tjatat. Vår relation har en stark grund av välvilja, respekt och omtänksamhet. Då vill man ju inte utsätta sin partner for saker hen inte vill. Det är fantastiskt att vänta barn med en partner som längtar och räknar varje dag. Det som är ännu bättre är att se pappan umgås med sina barn, sköta om dom och verkligen vill vara med sina barn hela tiden.

Det går du miste om du får barn med någon som inte vill ha barn.

Varför kan ni inte fokusera på stugan nu så att den blir klar? Har ni råd att leja hjälp så att den blir färdigt? Förstår inte riktigt hur ni planerat om jag ska vara ärlig. Kommer det barn får ni väl vänta med stugan då?

Så fint skrivet. Håller med, det är jätteviktigt.

Hur gamla är ni? Varför är det så bråttom?

Anser du att det är viktigare för dig att ha barn än att din sambo är redo?

Jag själv väntade i över tre år på att min sambo skulle känna sig redo. Det var jobbigt, visst, men samtidigt så har jag en sådan enorm respekt för min partner att jag anser att min egen vilja inte skulle gå före hans ovilja. Barn är ett sådant stort steg och jag anser helt enkelt att båda parterna ska känna sig redo, utan tjat och gnat.

Jag är 30 och han 35. Vi har båda fasta jobb och god inkomst.

Du är absolut rätt. Jag vill att det ska kännas rätt för båda. Men jag kan ändå inte förminska mina känslor och längtan. Det är något du inte kan ta bort utan finns kvar. Det är en jobbig känsla..

Stugan är en ursäkt. Gå inte med på JagSkaBara-argument.

Om han inte är redo är det en sak, att skylla på att det finns något annat han måste göra först är något annat. Det kommer alltid finnas saker som dyker upp, ska man aldrig ha barn då?

Kolla med honom varför han inte är redo, osäkerhet, rädd osv. Har han kompisar som har barn? Våga prata om hur det förändrar livet och hur det inte förändrar livet.

Stugan är en ursäkt. Gå inte med på JagSkaBara-argument.

Om han inte är redo är det en sak, att skylla på att det finns något annat han måste göra först är något annat. Det kommer alltid finnas saker som dyker upp, ska man aldrig ha barn då?

Kolla med honom varför han inte är redo, osäkerhet, rädd osv. Har han kompisar som har barn? Våga prata om hur det förändrar livet och hur det inte förändrar livet.