Inlägg från: Anonym (Vanligt) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Vanligt)

    Inga gåvobrev ,pengar till bonusbarn.

    I dagens läge handlar arv om att vara älskad och bli sedd, jag är styvpappa, har varit det sedan barnet varit 4 år, frågan har då ställts om vad som är moraliskt och känslomässigt rätt, vi har bollat frågan om juridisk rätt egentligen har någon betydelse. jag har bröstarvingar vi inte har någon kontakt med.

    1, Bonusbarn har ingen arvsrätt, du kan ge pengar till bonusen som sedan ger dom vidare till din fru.
    2. Vi belånade upp vår fastighet till max för pensionär, detta skapa en mindre bodelning, och skapar trygghet i att frun kan bo kvar.
    3. Ge pengar till bonusbarn, som att betala kontant insats osv på deras första boende och gör den som enskild, bonusbarn förvaltar då kapital, skriv en revers som går till frun, denna revers behövs inte tas upp vid exempelvis en bodelning om du skulle gå bort före.
    Reversen kan även användas åt bägge hållen, om ex sambon går bort först så har bonusbarn då fått pengar som förtidigt arv där hen då är bröstarvinge.
    4. skriv testamente.

    Lägg ihop alla sätten till en och särkullbarnen blir arvlösa.

    Finns fler sätt, fråga på så får du svaren på hur lätt det är.

  • Anonym (Vanligt)
    Anonym (Fia) skrev 2022-03-20 14:53:59 följande:

    Du gör såklart vad du vill med dina pengar medan du lever. Vill du kringgå reglerna o lagar så kan man alltid det, jag är däremot noll insatt i det. Jag hade levt här och nu men om jag hade gott om pengar hade jag gett mina biologiska barn en slant får du inte det nu för mamman så gör det när de fyller 18 även om de inte vill träffa mig. Det visar på att du älskar dem oavsett. Jag har så svårt för föräldrar som skiter k sina barn. Mina föräldrar skilde sig när jag var kanske 10år. Växte upp bara med mamma. När jag blev vuxen kontaktade min pappa mig och ville finnas där. Men jag känner honom inte ens. Han är bara en äldre man. Orkade inte han ta striden med min mamma så tänker jag inte göra det när det är upp till mig. Men i ditt fall tänker jag att det är två olika saker. Ge till dina bonusar och älska dem är en sak men som sagt är du ekonomisk rik borde ditt samvete säga till dig att kompensera dina biologiska barn. 


    För min del handlar det om en son, när jag träffa min nya, flytta ihop så var sonen 15 år, han börja ta avstånd och sluta hälsa på, vi fortsatte många år att skicka julkort o födelsedagar, prova få kontakt men han ville inte ha kontakt. vad jag förstår så var det för att inte såra sin mamma, enda jag minns vara att hon fråga varför vi köpte ett boende som vi gjorde, boendet var centralt o mycket bra.

    Nu har det gått närmare 19 år sedan vi hört av sonen, kan inte säga att jag känner han något mer, han känner inte mig, vi bor i samma stad, vi kanske har sett varandra men inte känt igen varann, vem vet.

    Men bonusbarn känner jag väl, vi har bra kontakt, dom hälsar på ofta. sonen gillade inte bonusbarnen, han hade nämnt att dessa var för små för att han skulle orka vara hos oss.
    Var bara ett litet tag sedan jag fick arv från min pappa, jag har syskon han var omgift, där vi börja förstå problemet med två kullar barn, pappas fru fick låna pengar av hennes barn för att lösa ut oss, helt sjukt, ändå lät vi henne ta bort bilen o andra saker som minska arvet, hon fick 5-600 tusen av oss och från pappas arv, vi kunde skicka ut henne på gatan eller tvinga henne o flytta, vi kände henne väl, men vi acceptera att hon då fick dessa pengar, som nu kommer gå till hennes barn den dagen hon går vidare. Vi ville bara få det avklarat och inte skjuta upp det till senare, då vi inte heller gillar hennes barn, börja om med delning då hon går bort så har dom mest troligt fiffla bort en massa då ena av hennes barn är känd för att hålla på med mycket fiffel.

    Detta fick oss att fundera hur det hade blivit för oss, om jag går bort, sonen kan då skicka ut henne från boendet, varav vi säkra upp allt.
  • Anonym (Vanligt)
    Anonym (Vanligt) skrev 2022-03-20 15:42:51 följande:
    För min del handlar det om en son, när jag träffa min nya, flytta ihop så var sonen 15 år, han börja ta avstånd och sluta hälsa på, vi fortsatte många år att skicka julkort o födelsedagar, prova få kontakt men han ville inte ha kontakt. vad jag förstår så var det för att inte såra sin mamma, enda jag minns vara att hon fråga varför vi köpte ett boende som vi gjorde, boendet var centralt o mycket bra.

    Nu har det gått närmare 19 år sedan vi hört av sonen, kan inte säga att jag känner han något mer, han känner inte mig, vi bor i samma stad, vi kanske har sett varandra men inte känt igen varann, vem vet.

    Men bonusbarn känner jag väl, vi har bra kontakt, dom hälsar på ofta. sonen gillade inte bonusbarnen, han hade nämnt att dessa var för små för att han skulle orka vara hos oss.
    Var bara ett litet tag sedan jag fick arv från min pappa, jag har syskon han var omgift, där vi börja förstå problemet med två kullar barn, pappas fru fick låna pengar av hennes barn för att lösa ut oss, helt sjukt, ändå lät vi henne ta bort bilen o andra saker som minska arvet, hon fick 5-600 tusen av oss och från pappas arv, vi kunde skicka ut henne på gatan eller tvinga henne o flytta, vi kände henne väl, men vi acceptera att hon då fick dessa pengar, som nu kommer gå till hennes barn den dagen hon går vidare. Vi ville bara få det avklarat och inte skjuta upp det till senare, då vi inte heller gillar hennes barn, börja om med delning då hon går bort så har dom mest troligt fiffla bort en massa då ena av hennes barn är känd för att hålla på med mycket fiffel.

    Detta fick oss att fundera hur det hade blivit för oss, om jag går bort, sonen kan då skicka ut henne från boendet, varav vi säkra upp allt.
    Nämnde inte min mamma, hon ger nu bort arvs pengar till mina två syskons barn, hon säger att hon inte behöver pengarna något mer, hon är gammal men ännu frisk, hon gilla inte att vi gav bort 600 tusen till pappas fru, hon skulle krävt ut även dessa pengar, men varken jag eller mina syskon känner att vi behöver så mycket pengar, vi har så vi klarar oss. vi fick ändå ett större arv än vi trodde efter pappa. Mammas pengar har vi sagt att hon ska slösa upp, lite därför hon ger bort dom, men min son får inget, då inte heller hon känner han.
    Men för oss tre syskon så spelar det ingen roll, vi har inte den synen på arv nu när vi själva börjar bli gamla, mamma är bara 20 år äldre än oss.
Svar på tråden Inga gåvobrev ,pengar till bonusbarn.