Han började gråta
Jag förstår inte det här behovet av att ställa allt på sin spets och avkräva den andra ett definitivt svar. Ni har dejtat några månader och alla kan inte i det läget avgöra hur de vill gå vidare. Ni håller ju fortfarande på att lära känna varandra.
Om ni hade fortsatt som förut så hade det kanske lett vidare till en serös relation med tiden. Han sa väl inte att han aldrig vill ha en seriös relation och särskilt inte med dig eller missar jag något?
Det kan finnas så många skäl till att någon svarar nej när de ställs mot väggen på det sättet. Dessutom kan ni två ha helt olika bilder av vad en seriös relation innebär. Du kanske bara vill ha en bekräftelse på att ni är på väg i den riktningen och han kanske börjar tänka på giftermål, barn etc. och det kan ingen veta så tidigt i en relation.
Jag har gjort den här tabben själv och när jag inte gillade svaret gjorde jag slut rakt av. Det enda han sa var att han vill ha mig i sitt liv men att han inte visste hur (än). Det är egentligen ett helt rimligt svar. Det handlade bara om min osäkerhet.
Jag kunde inte sluta tänka på honom och några år senare har vi fått kontakt igen. Jag inser nu vilken betydelse jag hade för honom, han har inte träffat någon efter mig, men nu är han avvaktande för att jag bröt så tvärt.
Människor är komplicerade och formade av sina erfarenheter både under uppväxten och senare i livet. Så ge honom en chans att förklara sig men lyssna inte bara på vad han säger utan se till vad han gör. Man gråter inte på det sättet om man är likgiltig eller bara ser någon annan som tidsfördriv. Handling är viktigare än ord.