• Fri 8 Oct 2021 09:38
    18540 visningar
    207 svar
    207
    18540

    Vab som ger missnöje hos kollegor

    Jag är ensamstående. Arbetar i ett kvinnodominerat yrke. Jag har några barn och det blir en del vab, särskilt under pandemin. De andra i mitt arbetslag har inga småbarn längre. Kollegorna är utarbetade, stressade och bittra. Så fort jag ska vaba känner jag av ett missnöje. Jag känner mig som en kollega man inte vill ha eftersom jag är ensam med vab plus att jag själv blir sjuk ibland av bacillerna. Inför en nyanställning sa en kollega "Vi behöver ha en äldre med erfarenhet och utan småbarn." Jag kände mig träffad direkt. Jag mår dåligt över detta. Får dåligt samvete så fort jag vabar eller är sjuk. Jag får aldrig ett krya på dig till varken mig eller barnen när jag meddelar i vår messengergrupp om vab eller sjukdom. Endast från en ny ung kollega. Inte de andra. Varför ska vi kvinnor behandla varandra såhär? Hur kan vi vara så kalla? Vi borde stötta varandra istället. De har också haft småbarn men det tycks vara glömt.

    Är det fler som känner igen sig?

  • Svar på tråden Vab som ger missnöje hos kollegor
  • Anonym (E)
    Sat 9 Oct 2021 06:06
    #61
    Caitline35 skrev 2021-10-08 22:13:50 följande:
    Jag har sagt till mina kollegor att det är jobbigt att vara borta och att jag känner mig stressad över allt jag ska hinna på jobbet och att de får slita. Men vad hjälper det, inget. Problemet är att de är trötta, gnälliga och utarbetade. Vilket delvis går ut över mig. Jag vet att jag inte ska ta åt mig men tyvärr så är det precis det jag gör. Har haft funderingar på att byta arbetsplats med men samtidigt kanske jag inte kommer att trivas så därför vågar jag inte.
    Men skit i dem. Det är bara ett jobb. Om du skulle sluta så skulle ingen ens tänka på dig efter några veckor, du är lika utbytbar som nån annan, så sluta bry dig. Inte värt att må dåligt för.
  • Sat 9 Oct 2021 06:33
    #62

    Tack för råd. Ska försöka att inte ta åt mig av negativitet mer.

  • nernu
    Sat 9 Oct 2021 07:17
    #63
    Anonym (Fackla) skrev 2021-10-08 21:06:40 följande:

    Ej nödvändigt att prompt ha ett arbete där man arbetar storhelger.


    Nej just det för det finns ju mängder av underskötersketjänster som är förlagda 8-17 på vardagar. Suck.
  • Anonym (..E..­)
    Sat 9 Oct 2021 09:15
    #64
    +3

    Efter att ha läst igenom hela tråden kan jag konstatera att det TS menar med "att kollegor ska stötta varandra" är att de ska stötta henne så hon kan få mest och längst ledighet vid de mest attraktiva semesterperioderna. Detta då utöver allt extraarbete de får utföra när TS är hemma och vabbar.

  • Anonym (Ö)
    Sat 9 Oct 2021 09:48
    #65
    +1
    Anonym (Tröttsamt) skrev 2021-10-08 20:37:13 följande:

    Om hon är ensamstående så kanske hon inte har så mkt föräldrardagar kvar och om hon gör - har du tänkt tanken att hon kanske måste då hon kanske inte har barnomsorg som exempelvis julafton / nyårsafton ?


    nernu skrev 2021-10-08 20:48:28 följande:

    Ska hon ha barnen på fritids och förskola på julafton då eller vad tänkte du?


    Jag tänkte att barnens pappa/pappor inte är död(a) och barnen kanske firar hos honom/dem ibland. Sen kan ju barnen kanske sova hos mormor ibland om det funkar. Mina föräldrar haft barnbarnen över när mitt syskon arbetar jul (och då snackar vi sjöman- borta flera dygn).
  • Anonym (Elsie­)
    Sat 9 Oct 2021 09:51
    #66
    +1
    Anonym (..E..) skrev 2021-10-09 09:15:23 följande:

    Efter att ha läst igenom hela tråden kan jag konstatera att det TS menar med "att kollegor ska stötta varandra" är att de ska stötta henne så hon kan få mest och längst ledighet vid de mest attraktiva semesterperioderna. Detta då utöver allt extraarbete de får utföra när TS är hemma och vabbar.


    På min arbetsplats är det lyckligtvis så att vi kan vara lediga samtidigt över jul och under sommaren. Dock måste det finnas två sekreterare få vara på plats och våra sekreterare måste arbeta varje jul och nyår och dessutom täcka upp andra enheter eftersom andra tar föräldraledighet. Jag förstår verkligen att man vill vara hemma med barnen men tycker också det blir tokigt allt allt hamnar på tre individer. Då är det lätt att undra om det inte finna någon av de övriga tolv som har en partner som något år kan tänka upp någon dag.
  • Anonym (Kolle­gan)
    Sat 9 Oct 2021 09:57
    #67
    Anonym (Anna) skrev 2021-10-08 10:26:05 följande:
    Du låter väldigt bitter i ditt inlägg. Och har ganska aggressiv ton. Sedan var det generaliserande skrivet, det första du svarade på, absolut. Men vem är du att avgöra hur hälsan är hos en av dina kollegor? Det är en arbetsledarfråga och kollegor emellan är det absolut bästa att hålla relationen god, skriva Krya på dig/barnet, om det är så man generellt gör på arbetsplatsen till andra kollegor. En som sliter med vab och är enda förälder har säkerligen nog med dåligt samvete åt alla håll än att behöva dras med äldre kollegors oförstående.
    Jag förstår inte hur du kan tolka mig så fel. Förstår inte heller hur du kan läsa in aggressivitet i min kommentar.

    Jag är helt saklig, tycker inte du att det är märkligt att en som är hemma och är sjuk väldigt ofta helt plötsligt, vid krav på intyg, har sjuka bara titt som tätt? Som hon inte hade innan.


    Sen har vi inte kontakt privat så att några "krya på dig" är inte aktuellt oavsett. Jag skiljer på arbete och fritid.

    Anonym (Anna) skrev 2021-10-08 10:21:10 följande:

    Blir så ledsen när jag läser ditt inlägg. Detta är den sämsta formen av systerskap och det är väldigt sorgligt när kvinnor behandlar andra kämpande kvinnor på det här sättet. Det enda jag kan säga är att jag lider med dig och önskar dig och dina barn allt gott. Försök att strunta i dessa äldre kvinnor som har glömt hur det är att ha små barn, som kanske inte har varit endaförälder eller som alltid har haft ett stort nätverk omkring sig. Och också en liten uppmaning: Försök att minnas detta och agera annorlunda själv den dagen du tillhör de äldre på arbetsplatsen (vilket jag absolut tror att du gör).

    All lycka till och krya på er alltid.

    Kram <3



    Vadå systerskap?
    Jag ser inte, och har aldrig sett, alla kvinnor som någon sorts "syster". Varför ska jag offra mig och min hälsa, som faktiskt sätts på spel, för att en kollega är hemma i tid och otid?

    Jag förstår faktiskt ag som inte anställer småbarnsföräldrar.

    Nej, jag har inte glömt hur det är att ha småbarn, än är jag inte senil.

    Ge mig EN anledning till att jag ska arbeta ut mig för någon annans skull. En.
  • Anonym (Kolle­gan)
    Sat 9 Oct 2021 09:59
    #68
    Vladdis skrev 2021-10-08 10:45:06 följande:
    Säkert. Förstår att det inte kan vara kul att jobba i en bransch med katastroftider, underbemanning & med en relativt dålig arbetsmiljö. Återigen, det förändrar inte min upplevelse även om den såklart ser annorlunda ut för dig. Det jag sett är att äldre kvinnor gärna letar efter fel & saker att dramatisera för att de är så fruktansvärt missnöjda med sin tillvaro. Oftast väljer de ut yngre oerfarna kvinnor att plåga med sin dryghet. Jag har säkert fel, men det är min upplevelse.
    Ja du, jag kan ju inte tala för alla. Men din slutsats stämmer inte på mig.

    Mitt privatliv är helt underbart numera, även om visst även tiden med småbarn var underbar fast på ett helt annat vis.
  • Anonym (Kolle­gan)
    Sat 9 Oct 2021 10:09
    #69
    Vladdis skrev 2021-10-08 11:19:25 följande:
    Min lilla teori är att de äldre kvinnorna jobbat i åratal utan att någon chef visat uppskattning eller brytt sig om att lösa arbetsmiljöproblem. Detta i sin tur leder till denna förbittring där den äldre arbetskåren möts av den naiva livsglädjen hos yngre damer. I grund & botten är det chefens ansvar & strukturen hos många sociala instutioner som är problemet. Jag tror att om man valde att lyfta Berit 55, som jobbat i 20 års tid genom att erbjuda mentorskap eller dylikt åt novisar inom yrket så skulle man kunna råda bot på problemet. Tycker det är synd att situationen är som den är idag. Är ju man så det blir lite annorlunda. Jag kan vifta bort surgummors pikar med enkelhet. För mina yngre kvinnliga kollegor är det svårare. Har slutat räkna gångerna när en yngre kvinnlig kollega anförtrot sig till mig om hur den äldre kollegan X fått henne att känna. Kort därefter slutar hon. Brukaren frågar vad den unga tösen är & jag kan inte hålla emot sorgen jag ser i pensionärens ögon. Det är fanimej fördjävligt att det ska behöva vara såhär.
    När jag läser detta undrar jag verkligen hur gammal du är själv... när du skriver om "Berit 55" t ex. Berit är definitivt inte ett tidstypiskt 60-talsnamn. Det är snarare oss sextiotalisters mammor som heter så. (Bara en petitess, dock så avslöjande om din brist på kunnande om oss lite äldre.)

    Och så din "lilla teori" då.
    Kan säkert stämma på en del, precis som som generaliserande alltid gör på någoon. Dock är det inte det givna svaret.

    Hur har du fått en sån bitter inställning till oss "äldre" kvinnor? Inser du inte unkenheten i den, som du å andra sidan bekyller oss för i beteenden mot er unga?

    En sak håller jag dock med dig om, det är arbetsgivarens ansvar att lösa bemannigsproblem. Helt klart.
    Hos oss har vi lite av det där mentorskapet vid nyanställningar, har själv tagit hand om nyanställda då och då. Det är mycket som måste "sitta" och det lärs bäst ut av oss som varit med länge. Har själv dessutom jobbat i ledningen tills för några år sedan då jag valde att backa för att ge mig själv mer frihet och ledighet, värt den lönesänkning som det innebar.
    Jag jobbar inte inom hemtjänsten, känner till problemet med personal som kommer och går. Har själv en äldra förälder (90 år) med hemtjänst.


  • Anonym (Kolle­gan)
    Sat 9 Oct 2021 10:15
    #70
    Anonym (Anledningen att män inte vabbar) skrev 2021-10-08 15:41:38 följande:

    Anledningen att män inte vabbar är inte så mycket att vi inte vill det, utan att vi får sparken rätt snart om vi gör det. (Sparken innebär även ofta även en påföljande skilsmässa rent statistiskt).

    Det där obehaget kvinnor får av sina kollegor och chefer om de vabbar...gångra det med tio för män. Även om han har kvinnliga kollegor eller en kvinnlig chef.


    Oj, vad du generaliserar!

    Min son och hans fru delar väldigt jämnt på vab. Frun är ännu provanställd och min son tillsvidareanställd som förman. Hans chef är mycket förstående och det har aldrig varit ett problem.
    De delade även på föräldraledigheten när barnen kom.

    Det har legat mycket planeringa i att få allt att gå ihop. De har också turen att ha en pensionerad mormor till barnen som ibland orkar hjälpa till. Själv är jag ännu arbetande i tio år till (förhoppningsvis) och kan således inte vara där och avlasta.
Svar på tråden Vab som ger missnöje hos kollegor