Vab som ger missnöje hos kollegor

Någon frågade om kollegorna har sagt något till mig. Ja de har både uttryckt i ord och med tystnad vad de anser. De är rätt trötta på min frånvaro och jag förstår dem absolut! Det är tufft att försöka få tag i vikarier och pussla ihop dagen och kanske eventuellt få ändra sitt eget pass för att det ska gå ihop. Väl medveten om detta. Men jag önskade att de inte visade så tydligt vad de anser om min frånvaro. Jag har redan sjukt dåligt samvete för varje dag jag är borta. Vissa perioder har jag gråtit på kvällarna för att jag har känt en press från jobbet och slitits mellan det och min roll som ensamstående mamma.

Jag fick tipset om att inte skriva i messengergrupp mer. Bra tips! Ska låta bli hädanefter. Anledningen till att vi ibland skriver där är att vi kan hjälpa till med att täcka upp om det saknas personal vissa tider. Men ska hädanefter låta bli.

Någon frågade om jag var ledig lov. Ja jag ansöker om ledigt under jullov och sommarlov och då större delen av dessa lov. Eftersom jag är ensamstående med föräldradagar så vill jag ta vara på tiden med mina barn. Jag har sparat dagar just för att de ska få ha sina lov. Jag har ingen pappa som kan ta barnen vissa veckor. Tiden med barnen är guld värda för mig. Är det så att det kör ihop sig med ledighet så är jag villig att arbeta för att kollegor också ska få vara lediga. Det fula är hur de gör. De diskuterar ledigheten när jag inte är på plats och så får jag ett spydigt meddelanden om att de vill att jag ska jobba. Ja chefen har ett ansvar över ledigheten men mina kollegor vill rådda i detta innan det ska beslutas så att de kan planera sommaren. Men jag förstår att det sticker i mångas ögon att jag kan vara hemma 7-8 veckor på sommaren istället för 4-5. Men samtidigt det är mina föräldradagar och min värdefulla tid med barnen. Jag har rätt till att vara hemma med barnen. Kollegoena har också haft sina föräldradagar en gång i tiden.

Jag önskar att kvinnor kunde vara trevliga mot varandra även om arbetsförhållandena är svåra. Jag gör så gott jag kan. Jag hoppas innerligt att jag i framtiden inte låter min frustration i arbetet går över vabande ensamstående mammor.

Någon frågade om kollegorna har sagt något till mig. Ja de har både uttryckt i ord och med tystnad vad de anser. De är rätt trötta på min frånvaro och jag förstår dem absolut! Det är tufft att försöka få tag i vikarier och pussla ihop dagen och kanske eventuellt få ändra sitt eget pass för att det ska gå ihop. Väl medveten om detta. Men jag önskade att de inte visade så tydligt vad de anser om min frånvaro. Jag har redan sjukt dåligt samvete för varje dag jag är borta. Vissa perioder har jag gråtit på kvällarna för att jag har känt en press från jobbet och slitits mellan det och min roll som ensamstående mamma.

Jag fick tipset om att inte skriva i messengergrupp mer. Bra tips! Ska låta bli hädanefter. Anledningen till att vi ibland skriver där är att vi kan hjälpa till med att täcka upp om det saknas personal vissa tider. Men ska hädanefter låta bli.

Någon frågade om jag var ledig lov. Ja jag ansöker om ledigt under jullov och sommarlov och då större delen av dessa lov. Eftersom jag är ensamstående med föräldradagar så vill jag ta vara på tiden med mina barn. Jag har sparat dagar just för att de ska få ha sina lov. Jag har ingen pappa som kan ta barnen vissa veckor. Tiden med barnen är guld värda för mig. Är det så att det kör ihop sig med ledighet så är jag villig att arbeta för att kollegor också ska få vara lediga. Det fula är hur de gör. De diskuterar ledigheten när jag inte är på plats och så får jag ett spydigt meddelanden om att de vill att jag ska jobba. Ja chefen har ett ansvar över ledigheten men mina kollegor vill rådda i detta innan det ska beslutas så att de kan planera sommaren. Men jag förstår att det sticker i mångas ögon att jag kan vara hemma 7-8 veckor på sommaren istället för 4-5. Men samtidigt det är mina föräldradagar och min värdefulla tid med barnen. Jag har rätt till att vara hemma med barnen. Kollegoena har också haft sina föräldradagar en gång i tiden.

Jag önskar att kvinnor kunde vara trevliga mot varandra även om arbetsförhållandena är svåra. Jag gör så gott jag kan. Jag hoppas innerligt att jag i framtiden inte låter min frustration i arbetet går över vabande ensamstående mammor.

Saken är det att du inte gör så gott du kan om du kör äver dina kollegor varje år på det sättet du beskriver.

Förstår du verkligen inte det?

När vi var unga och hade småbarn existerade inte detta illvilliga planerande, tro mig. Jag var liksom med då. Innan du troligtvis inte ens var född.

Saken är det att du inte gör så gott du kan om du kör äver dina kollegor varje år på det sättet du beskriver.

Förstår du verkligen inte det?

När vi var unga och hade småbarn existerade inte detta illvilliga planerande, tro mig. Jag var liksom med då. Innan du troligtvis inte ens var född.

Med äldsta barnet hjälpte min mamma till när hon kunde, pappan och jag var separerade och det gick inte riktigt att lita på honom. (Missbruk, periodare.) Annars stannade jag hemma själv. Jag hade ett enklare jobb då som inte var så pressat i tidsscheman. Detta var på 80-talet.

Med anra barnet skötte jag jobbet hemifrån när barnet sov, annars hade jag ändå telefonjour och betalt för det trots. Så det var inte så betungande för personalen.

Något som gör att man är less och irriterad må småbarnsföräldrar är också missbruket av föräldraledighet som de så gärna kör över sina äldre kollegor med, långsemester på sommaren ochöver jul t ex. Något som inte var vanligt förr, själv har jag aldrig, en enda gång, utnyttjat det.

En kollega blev nyligen nekad ledighet för att ansökan kom in EN dag för sent, så det blev ingen extra långledighet. Så kan det gå, ojoj som hon gnällde och pep. Utan en tanke på oss andra som hade drabbats av hennes ångvältstaktik.

Jag tänkte att barnens pappa/pappor inte är död(a) och barnen kanske firar hos honom/dem ibland. Sen kan ju barnen kanske sova hos mormor ibland om det funkar. Mina föräldrar haft barnbarnen över när mitt syskon arbetar jul (och då snackar vi sjöman- borta flera dygn).

Efter att ha läst igenom hela tråden kan jag konstatera att det TS menar med "att kollegor ska stötta varandra" är att de ska stötta henne så hon kan få mest och längst ledighet vid de mest attraktiva semesterperioderna. Detta då utöver allt extraarbete de får utföra när TS är hemma och vabbar.

Till att dömma av alla inlägg , innehåller vissa en bitterhet mot småbarnsföräldrar vilket ger mig insikten om att jag aldrig helt kommer att komma ifrån de negativa attityderna. Jag får innerligt hoppas, som en av er skrev i ett inlägg, att jag minns mina år som småbarnsförälder och inte blir lika bitter i framtiden på yngre generationen med småbarn utan har en viss förståelse. Sen förstår jag att om föräldrar sätter i system att vara ledig de attraktiva veckorna/dagarna jämt så leder det till frustration. Jag hade också blivit arg. Men i mitt fall är jag flexibel med ledigheten. Sen förstår jag att det är tufft att arbeta med vikarier eller om de ens finns att tillgå, när en kollega är sjuk. Men vad ska en ensamstående förälder som jag göra åt det? Jag får inte lämna sjuka barn. Jag får tillräckligt dåligt samvete av att vara borta. Här måste i så fall chefen göra något. Ni bittra människor får vara bittra då, men pröva och sätt er i min situation eller någon annans ensamstående situation där den andre föräldern inte existerar. Sätt er in i att ro i föräldraskapet helt själv, att räcka till både som förälder och som kollega. Men det är svårt att göra förstår jag.