• Anonym (RockF)

    Kär i min arbetskamrat

    Började jobba med min kvinnliga kollega ca 2015, då jobbade vi i samma projekt ca 1 år. Tyckte då att hon var söt och trevlig och trivdes i hennes sällskap men inte mer än så. Vid det tillfället så var jag gift och hon hade pojkvän. Har träffat henne då och då på olika tillställningar på jobbet mellan 2016-2020. Visst har jag tänkt på henne nån gång, men inget mer än så.
    Nu är jag skild sen något år och hon är gift och har två små barn. Nu jobbar vi tillsammans igen sen ca ett halvår tillbaks, jag har också i samband med detta blivit hennes chef. Vi kommer väldigt bra överens och tycker om att prata med varandra. I slutet på juni minns jag att jag tänkte att jag skulle sakna henne under de 5 veckor vi inte skulle ses under sommaren. Senaste månaden har det exploderat, jag är så förälskad i henne att jag inte kan sluta tänka på henne. 
    Hon har naturligtvis märkt att jag är intresserad/kär och hon agerar likadant, men inget är uttalat. Tror inte hon är beredd att lämna sin man och då jag är hennes chef vill jag inte ta något initiativ.
    Jag kommer jag bli tvungen att på något sätt berätta för henne hur jag känner, kan inte minns att jag någonsin varit så förälskad. Var(lyckligt) gift i nästan 20 år, men vi växte ifrån varandra men kan som sagt inte minnas att jag varit så här förälskad förut.
    Ville bara skriva ner det här då jag inte har nån direkt att prata med om detta.

  • Svar på tråden Kär i min arbetskamrat
  • Anonym (Outset)
    Anonym (Krydda) skrev 2021-10-11 21:48:15 följande:

    Om du har det i tankarna tycker jag att du gott kan tala om hur du känner när du slutar. Ge henne chansen utan att det blir en press och risk för pinsamma situationer.

    Om hon får veta och också veta hur hon kan komma i kontakt med dig OM hon vill så har du gjort vad du kan.


    Mycket bra inlägg. Att få veta läget och även hur man kan komma i kontakt om man vill gå vidare med dig är bästa utgångsläge ifall hon överväger att lämna för dig. I så fall är hennes relation redan på väg åt skogen sedan länge. Men det kan bli kämpigt ett tag framöver och inte säkert att det slutar väl i längden.
  • Anonym (Krydda)
    Anonym (RockF) skrev 2021-10-11 22:07:47 följande:

    Har tänkt så också, om jag fortfarande är förälskad i henne om ca 6mån så är det ett bra läge att prata med henne då. Om jag bestämmer mig för att sluta.

    Om känslorna svalnat tills dess så var det nog rätt att inte röra upp något.

    Men jag vet inte hur jag ska klara mig så länge. Känns som att jag håller på att spricka.


    Jag känner igen känslan.

    Man vill prata om.personen hela tiden, man tänker på denne ofta och när man gör det ler man spontant osv.

    Du får helt enkelt prata om henne, om så bara med dig själv hemma.

    Fundera också på om era liv skulle funka ihop. Är du beredd att börja om med småbarn? Kanske på heltid, det kan ju bli så att det inte är varannan v.

    Kan du acceptera att hon isf troligen kommer att ha en nära och tät kontakt.me pappan? Eller tvärtom, en infekterad och jobbig kontakt med honom?

    Kan du ta att barnen kommer först och att hon kan vara ständigt utmattad och trött 'jämt' om det vill sig illa?
  • Anonym (Outset)
    Anonym (RockF) skrev 2021-10-11 21:41:35 följande:

    Det är lite härligt när man blir alldeles varm inombords av att vara med en annan människa. Tänker på henne varje vaken stund.

    Tror du det finns intresse från hans sida? Hur skulle du reagera/agera om han tog initiativ nu när du är förälskad i honom?


    Beror på... Han skulle behöva säga med ord först, vad han känner för mig och sina intentioner. Så jag kan veta att det inte bara är en hit and run. Till skillnad till att bara försöka kyssa mig t ex utan nån vidare förklaring. Eller kyssa mig först, sen berätta.

    Jag tror att han är kär i mig. Men! Jag är rädd att han bara söker bekräftelse eller vill se om han fortfarande har det som krävs för att få en kvinna på fall. Det skulle utplåna mig totalt.

    Om han skulle försöka skulle jag nog ha svårt att stå emot
  • Anonym (RockF)
    Anonym (Krydda) skrev 2021-10-11 22:20:13 följande:
    Jag känner igen känslan.

    Man vill prata om.personen hela tiden, man tänker på denne ofta och när man gör det ler man spontant osv.

    Du får helt enkelt prata om henne, om så bara med dig själv hemma.

    Fundera också på om era liv skulle funka ihop. Är du beredd att börja om med småbarn? Kanske på heltid, det kan ju bli så att det inte är varannan v.

    Kan du acceptera att hon isf troligen kommer att ha en nära och tät kontakt.me pappan? Eller tvärtom, en infekterad och jobbig kontakt med honom?

    Kan du ta att barnen kommer först och att hon kan vara ständigt utmattad och trött 'jämt' om det vill sig illa?
    Pratar redan om henne med mig själv, har skrivit brev också som hon aldrig kommer få. Glad

    Om det skulle bli så att jag berättar och det skulle leda vidare så är jag beredd att börja om.
    Jag har ju egna barn(ganska stora) så jag har naturligtvis full förståelse för allt som kommer med det paketet. Och jag har inga problem att hon kommer ha kontakt med pappan. Detsamma gäller ju även om jag träffar en singel med barn.


  • Anonym (RockF)
    Anonym (Outset) skrev 2021-10-11 22:23:14 följande:
    Beror på... Han skulle behöva säga med ord först, vad han känner för mig och sina intentioner. Så jag kan veta att det inte bara är en hit and run. Till skillnad till att bara försöka kyssa mig t ex utan nån vidare förklaring. Eller kyssa mig först, sen berätta.

    Jag tror att han är kär i mig. Men! Jag är rädd att han bara söker bekräftelse eller vill se om han fortfarande har det som krävs för att få en kvinna på fall. Det skulle utplåna mig totalt.

    Om han skulle försöka skulle jag nog ha svårt att stå emot
    Blir ju lite uppmuntrad av att en gift kvinna skriver det du skriver. Det är ju precis den reaktion jag önskar av kvinnan på mitt jobb.

    Har du barn? Tror du att det skulle vara nån skillnad om du hade/inte hade barn?
  • Anonym (Outset)
    Anonym (RockF) skrev 2021-10-11 22:44:41 följande:

    Blir ju lite uppmuntrad av att en gift kvinna skriver det du skriver. Det är ju precis den reaktion jag önskar av kvinnan på mitt jobb.

    Har du barn? Tror du att det skulle vara nån skillnad om du hade/inte hade barn?


    Jag har barn. De är en stor anledning till att jag tar det lugnt. Inget får störa deras fina trygga liv. Och att jag fortfarande bryr mig enormt mycket min man och vill att han ska få vara glad. Jag är glad nog så jag kan stå ut med mina känslor ett tag.
  • Anonym (sådär)
    Anonym (RockF) skrev 2021-10-11 22:44:41 följande:
    Blir ju lite uppmuntrad av att en gift kvinna skriver det du skriver. Det är ju precis den reaktion jag önskar av kvinnan på mitt jobb.

    Har du barn? Tror du att det skulle vara nån skillnad om du hade/inte hade barn?
    Tja, du hart ju kåtslag deluxe så allt som syftar till att du får ihop det med henne kommer ju såklart vara uppmuntrande.

    Men varför i helvete ska du in och rodda i deras förhållande när du vet att hon är upptagen? Om du har egna barn borde du ju veta exakt vilket helvete det är med en skilsmässa för dem. Varför vill du utsätta deras ungar för nåt sån så du ska få ditt? Känns oerhört egotrippat.
  • fornminne
    Anonym (RockF) skrev 2021-10-11 18:01:46 följande:
    Är väl medveten om att det kan vara jag som vill läsa in situationer så de ska stämma med hur jag känner. Har jag inte matlåda så kan hon hon avstå sin och följa med på lunch bara hon och jag. När det är dags att gå hem så väntar hon ofta in mig så att vi kan promenera tillsammans. Efter möten så kan vi bli kvar själva i mötesrummet och småprata, händer med andra också men inte så ofta. Vi hamnar helt enkelt ofta ensamma, och det är inte bara jag som gör att det blir så. Är övertygad att hon märker att jag kollar in henne ofta. Men visst, en stor del är nog vad jag själv väljer att läsa in, därför så tänker jag avvakta för att se om det eskalerar eller om det håller sig på nuvarande nivå. Om det håller sig så är det nog önsketänkande från min sida. Tror inte heller hon är beredd att lämna sin man i detta läget. Men å andra sidan vet jag inte hur deras relation är, jag hade lätt lämnat min ex fru under sista två åren av de 20 vi höll ihop.

    Hon tycker säkert om dig, men jag tror att du läser in för mycket. T om om hon hade varit singel hade det varit gränsfall om det där ska tolkas som mer än kamratlighet. Jag brukar inte slippa mina matlådor för att kollegor är utan, men det händer. För att det kan vara trevligare att äta ute samt äta tillsammans. Likaså att vänta på någon man gillar att prata med. En del, särskilt kvinnor, är dessutom uppfostrade till att vara väldigt tillmötesgående och anpassa sig efter andra, vilket kan ställa till det ibland. Dessa kvinnor borde ta ett steg tillbaka, för sin egen skull. Givetvis utan att bli avvisande eller otrevliga. Det är uppenbart att hon gillar dig, frågan är hur. Om jag vore du skulle jag fortsätta ligga lågt, åtminstone så länge du är hennes chef.
  • Anonym (tvillingmamma)

    Sannolikheten att hon skulle lämna sin man för din skull är inte obefintlig, men liten. Så vida hon inte är på väg att lämna honom ändå. Sannolikheten att hon bara vill ha lite kul vid sidan om är i så fall större, men är det vad du vill? Och så länge du är hennes chef bör du ligga lågt i vilket fall som helst. Det kan också hända att hennes intresse bara är vänskapligt, eller så njuter hon av bekräftelsen hon känner från dig. En vardagskrydda som någon skrev. Tiden lär utvisa, men var försiktig så du inte blir sårad eller gör henne obekväm.

  • Anonym (kaffedraken2)
    Anonym (Krydda) skrev 2021-10-11 20:16:18 följande:
    Jag är kvinna och jag har en lite flirtig jargong med en manlig kollega. Det gör dagarna lite roligare men jag skulle aldrig lämna min man. 
    Jag känner samma med 2 kvinnor på jobbet. Vi är inte kollegor, och jag är singel. Tycker också det gör dagarna roligare, piggar upp på jobbet.
    Några här på forumet reagerade på det, och tycker att det är konstigt att jag känner så.
    Jag tror det beror på att jag är Man. Det blir lite äckligare då.
Svar på tråden Kär i min arbetskamrat