• Anonym (RockF)

    Kär i min arbetskamrat

    Började jobba med min kvinnliga kollega ca 2015, då jobbade vi i samma projekt ca 1 år. Tyckte då att hon var söt och trevlig och trivdes i hennes sällskap men inte mer än så. Vid det tillfället så var jag gift och hon hade pojkvän. Har träffat henne då och då på olika tillställningar på jobbet mellan 2016-2020. Visst har jag tänkt på henne nån gång, men inget mer än så.
    Nu är jag skild sen något år och hon är gift och har två små barn. Nu jobbar vi tillsammans igen sen ca ett halvår tillbaks, jag har också i samband med detta blivit hennes chef. Vi kommer väldigt bra överens och tycker om att prata med varandra. I slutet på juni minns jag att jag tänkte att jag skulle sakna henne under de 5 veckor vi inte skulle ses under sommaren. Senaste månaden har det exploderat, jag är så förälskad i henne att jag inte kan sluta tänka på henne. 
    Hon har naturligtvis märkt att jag är intresserad/kär och hon agerar likadant, men inget är uttalat. Tror inte hon är beredd att lämna sin man och då jag är hennes chef vill jag inte ta något initiativ.
    Jag kommer jag bli tvungen att på något sätt berätta för henne hur jag känner, kan inte minns att jag någonsin varit så förälskad. Var(lyckligt) gift i nästan 20 år, men vi växte ifrån varandra men kan som sagt inte minnas att jag varit så här förälskad förut.
    Ville bara skriva ner det här då jag inte har nån direkt att prata med om detta.

  • Svar på tråden Kär i min arbetskamrat
  • Anonym (Lavinia)
    fornminne skrev 2021-10-14 12:51:42 följande:

    Ts kan inte fucka up hennes förhållande, det kan bara hon själv göra. Däremot bör han ligga lågt, men av andra skäl. De jobbar på samma arbetsplats och han är dessutom hennes chef. Det hade varit olämpligt för honom att lätta sitt hjärta även om hon hade varit singel. Om HON tar initiativ är det en annan sak, men vad menar du att ts ska säga då? Nej gumman, du är gift? Jag menar inte att man ska uppmuntra till otrohet, men det händer faktiskt att både män och kvinnor lämnar sina relationer för någon annan. Man kan tycka vad man vill om det, men ibland tar kärleken slut. Att ts förmodligen lever i en drömvärld och ser det han vill se, är en annan sak.
    Jo. Man skulle ju kunna lobba för att skilsmässor skulle bli olagliga igen, eller mycket svåra att få, som det var före 1960-talet någon gång. Men vill vi verkligen det?

    Man kan göra ett misstag när man gifter sig, kanske tror man att den andra är någon som han/hon inte är. Kanske visar han/hon inte sina dåliga sidor förrän man sitter där med ring på fingret och barn i magen. Kanske är det fint i början, men man växer åt olika håll, kärleken tar slut...

    Det kommer ofta upp en åsikt i sådana här trådar, att OM man lämnar så ska man göra det för att man inte vill vara gift med den mannen/kvinnan mer, det ska inte vara för att man har träffat en ny. (Har inte läst hela den här tråden, så vet inte om någon redan har skrivit det här också.) Men ofta är det ju först när man träffar någon annan, som man är mycket mer kompatibel med, som man inser vad man håller på att missa... och då börjar man att fundera på, om man verkligen ska offra sin egen lycka. 
  • Anonym (RockF)
    Anonym (Lavinia) skrev 2021-10-16 08:02:30 följande:
    Jo. Man skulle ju kunna lobba för att skilsmässor skulle bli olagliga igen, eller mycket svåra att få, som det var före 1960-talet någon gång. Men vill vi verkligen det?

    Man kan göra ett misstag när man gifter sig, kanske tror man att den andra är någon som han/hon inte är. Kanske visar han/hon inte sina dåliga sidor förrän man sitter där med ring på fingret och barn i magen. Kanske är det fint i början, men man växer åt olika håll, kärleken tar slut...

    Det kommer ofta upp en åsikt i sådana här trådar, att OM man lämnar så ska man göra det för att man inte vill vara gift med den mannen/kvinnan mer, det ska inte vara för att man har träffat en ny. (Har inte läst hela den här tråden, så vet inte om någon redan har skrivit det här också.) Men ofta är det ju först när man träffar någon annan, som man är mycket mer kompatibel med, som man inser vad man håller på att missa... och då börjar man att fundera på, om man verkligen ska offra sin egen lycka. 
    Tänker som du, det var det som fick mig att ta steget och skilja mig. Insåg en dag att jag kanske har 30 bra år kvar. Äktenskapet var inte speciellt roligt längre men heller inte katastrof dåligt. men jag ville helt enkelt ge mig chansen att få 10-20 eller 30 riktigt bra år till. 
    I min värld så kan inte regeln då vara att "lagt kort ligger", kan man få en ny giv så är man skyldig sig själv det.
    Att offra sin egen lycka för att inte stöta sig med nån känns korkat. 

    Känns då naturligt att agera även om kvinnan är gift, man ska naturligtvis göra det med förnuft och på ett så bra sätt som möjligt. Intentionen i det här fallet är ju livslång lycka inte ett ligg på fyllan.

    Sen kan det ju visa sig efter 2 veckor att man inte alls är kompatibla, det går ju inte att veta innan.

    Att jag känner mig mer förälskad nu än tidigare är nog lite villfarelse som du skriver i ditt andra inlägg. Tidigare har de jag blivit kär i varit singlar, vilket gjort att vi fått kontakt eller nej tack redan innan känslorna bubblar i hela kroppen(tonåren lite undantagna). Så i de fallen har den starka förälskelsen kommit när man redan varit igång och dejtat. Tror det kan vara det som känns annorlunda nu.
  • Anonym (sådär)
    Anonym (RockF) skrev 2021-10-15 20:09:20 följande:
    Har så svårt att ta in ditt sätt att tänka. När jag var gift så har jag haft flera flörtiga kollegor som jag trivts väldigt bra med. Hade då ingen baktanke att jag ville något mer. Var väldigt nöjd med min fru och ville hålla ihop min familj. Hade någon deklarerat sin kärlek till mig så hade det förmodligen inte påverkat mig negativt.

    När jag var yngre(och singel) så har jag flertalet gånger varit med om att kvinnor haft känslor för mig som inte varit besvarade från mig. Har aldrig känt mig tvingad att inleda ett förhållande under sådana omständigheter.

    Ser du kvinnor som veka offer? Om hon älskar sin man så kommer hon ju inte lämna honom oavsett vad jag säger eller gör? Eller tänker jag fel?

    Om hon däremot hänger kvar för att det är enkelt men mentalt har hon redan vandrat vidare. Då gör jag väl henne en tjänst? Kanske inte blir vi, men hon får en spark i ändan att ta tag i sitt liv.
    Fast nu handlar det ju inte om DINA känslor utan andras. Vi vet liksom redan vad du känner och vad du vill. Frågan som ställs är varför du fullkomligen skiter i henens mans och hennes barns känslor när du vet att för att dina önskemål ska kunna gå i uppfyllelse och dina känslor ska bejakas så kommer det vara på bekostnad av andras. Antingen genom att hon bedrar dem eller dumpar sin man med allt det innebär för deras barn?

    På vilket sätt är dina känslor mer värda än deras?

    Att prata om att se kvinnor som offer är ju totalt irrelevant, alla fattar nog att det är hennes val, men ställa henne inför det valet är det ju i så fall DU som gör och eventuella konsekvenser det får för hennes familj har ju i så fall DU varit med och skapat, eller hur?
  • Anonym (sådär)
    Anonym (RockF) skrev 2021-10-14 21:50:30 följande:
    Det är väl solklart att jag hoppas på något, trodde det framgick.
    Men jag tror kanske inte att det är det mest troliga scenariot. Finns ändå ett värde vid ett nej att jag kan få ett avslut.
    Nja, det som framgick är att du försöker ge sken av att du "bara vill ha ett avslut" vilket inte är riktigt samma sak som att "jag hoppas hon känner likadant och lämnar sin man för mig, alternativt inleder en otrohets affär med mig så mina känslor ska bejakas"

    Att få "ett avslut" är ett mer neutralt påstående än "jag hoppas få som jag vill" och har dessutom två olika syften. Syftet med att "få ett avslut" är att få veta vad som gäller oavsett om svaret är positivt eller negativt. Syftet med att försöka få som man vill är något helt annat där att få ett avslut snarare är en bieffekt. 
  • Anonym (Jaget)
    Anonym (sådär) skrev 2021-10-18 13:09:43 följande:
    Fast nu handlar det ju inte om DINA känslor utan andras. Vi vet liksom redan vad du känner och vad du vill. Frågan som ställs är varför du fullkomligen skiter i henens mans och hennes barns känslor när du vet att för att dina önskemål ska kunna gå i uppfyllelse och dina känslor ska bejakas så kommer det vara på bekostnad av andras. Antingen genom att hon bedrar dem eller dumpar sin man med allt det innebär för deras barn?
    Jag var så kuvad av mitt ex så jag trodde ingen annan ville ha mig, tills det kom en snett från vänster och jag började inse att jag var mer värd än vad mitt ex tyckte och fick ork/kraft att lämna. Blev ensamstående och är det fortfarande men hade den andra inte visat att jag fans och var mer värd, planterat tanken att jag kanske inte måste göra allt, ställa upp för husfriden. Jag vet att det var det bästa för mig och mina barn.
  • Anonym (sådär)
    Anonym (Jaget) skrev 2021-10-18 13:32:50 följande:
    Jag var så kuvad av mitt ex så jag trodde ingen annan ville ha mig, tills det kom en snett från vänster och jag började inse att jag var mer värd än vad mitt ex tyckte och fick ork/kraft att lämna. Blev ensamstående och är det fortfarande men hade den andra inte visat att jag fans och var mer värd, planterat tanken att jag kanske inte måste göra allt, ställa upp för husfriden. Jag vet att det var det bästa för mig och mina barn.
    Ja, men ditt fall är väl inte representativt för alla och personen som limmar på en upptagen vet heller inte vad för slags förhållande den andra har och bryr sig förmodligen inte heller bara personen får sitt så är ju den nöjd. Jag menar , personen som "kom från vänster" i ditt fall sket väl fullkomligen i hur din relation såg ut?
  • Anonym (Jaget)
    Anonym (sådär) skrev 2021-10-18 13:42:59 följande:
    Ja, men ditt fall är väl inte representativt för alla och personen som limmar på en upptagen vet heller inte vad för slags förhållande den andra har och bryr sig förmodligen inte heller bara personen får sitt så är ju den nöjd. Jag menar , personen som "kom från vänster" i ditt fall sket väl fullkomligen i hur din relation såg ut?
    Det är sant det han visste var att jag var gift, och han "älskade mig" 
  • Anonym (sådär)
    Anonym (Jaget) skrev 2021-10-18 13:47:08 följande:
    Det är sant det han visste var att jag var gift, och han "älskade mig" 
    Mao, han sket fullkomligen i vilka konsekvenser ett uppbrott skulle få för dig och era barn, positiva eller negativa. Det enda han brydde sig om var att han fick det han ville och det kan jag tycka är väldigt egoistiskt och hänsynslöst. Jag menar ditt förhållande kunde ju lika väl varit lyckligt, eller ni kunde haft en temporär svacka, det har ju alla långa förhållanden. Är det ok att då gå in och försöka påverka personen att bryta upp sitt förhållande eller bedra sin partner bara för att man själv är kär/kåt?

    Jag tycker inte det är ett speciellt trevligt agerande med tanke på vilka konsekvenser ett uppbrott eller ett svek kan få för personens partner och barn. Och jag fattar ärligt talat inte hur fan en person som själv gått igenom en skilsmässa och vet precis hur påfrestande det är för barn öht kan vilja utsätta andras barn för det bara så man själv ska kunna få det man vill ha.
  • Anonym (Jaget)
    Anonym (sådär) skrev 2021-10-18 14:11:14 följande:
    Mao, han sket fullkomligen i vilka konsekvenser ett uppbrott skulle få för dig och era barn, positiva eller negativa. Det enda han brydde sig om var att han fick det han ville och det kan jag tycka är väldigt egoistiskt och hänsynslöst. Jag menar ditt förhållande kunde ju lika väl varit lyckligt, eller ni kunde haft en temporär svacka, det har ju alla långa förhållanden. Är det ok att då gå in och försöka påverka personen att bryta upp sitt förhållande eller bedra sin partner bara för att man själv är kär/kåt?

    Jag tycker inte det är ett speciellt trevligt agerande med tanke på vilka konsekvenser ett uppbrott eller ett svek kan få för personens partner och barn. Och jag fattar ärligt talat inte hur fan en person som själv gått igenom en skilsmässa och vet precis hur påfrestande det är för barn öht kan vilja utsätta andras barn för det bara så man själv ska kunna få det man vill ha.
    Men hade jag varit lycklig så hade jag nog inte nappat, det är som nu när friare hör av sig, jag är lycklig nu som jag har det och nappar inte.
    Men det är alltid trevligt att få uppskattning.
  • Monsoon
    Anonym (sådär) skrev 2021-10-18 14:11:14 följande:

    Mao, han sket fullkomligen i vilka konsekvenser ett uppbrott skulle få för dig och era barn, positiva eller negativa. Det enda han brydde sig om var att han fick det han ville och det kan jag tycka är väldigt egoistiskt och hänsynslöst. Jag menar ditt förhållande kunde ju lika väl varit lyckligt, eller ni kunde haft en temporär svacka, det har ju alla långa förhållanden. Är det ok att då gå in och försöka påverka personen att bryta upp sitt förhållande eller bedra sin partner bara för att man själv är kär/kåt?

    Jag tycker inte det är ett speciellt trevligt agerande med tanke på vilka konsekvenser ett uppbrott eller ett svek kan få för personens partner och barn. Och jag fattar ärligt talat inte hur fan en person som själv gått igenom en skilsmässa och vet precis hur påfrestande det är för barn öht kan vilja utsätta andras barn för det bara så man själv ska kunna få det man vill ha.


    Wow det här ämnet är väldigt provocerande för dig. Du har nu skrivit otaliga inlägg där du i ganska otrevlig ton härjar om samma sak. Tycker du själv att det är så man beter sig på nätet?
Svar på tråden Kär i min arbetskamrat