Ska få planerat snitt , pappan vill hellre att jag försöker föda vanligt..

Givetvis ska du ha snitt om nu vården bedömt det som bäst.

Jag tänkte bara berätta om hur det var för oss. Första barnet blev det akutsnitt, dvs inte planerat. Det var rätt så traumatiskt alltsammans. Det var inte något att göra åt det, och vi var så klart bara glada att det mesta gick bra till slut. Min man sa väl inget speciellt mer än att det varit oerhört jobbigt även för honom. 

När nästa barn föddes gick allt bra, naturlig förlossning. Han var med och klippte navelsträngen osv. Då efter den förlossningen suckade min man ut djupt av lättnad, och sa "Så skönt att det gick den vanliga vägen den här gången. Nu känns det som att allt är som det ska".
Inte förrän då förstod jag hur jobbigt han tyckt det var första gången. Hur konstigt han tyckte allt blev (det tyckte jag med men inte just för att det inte blev vaginalt). Det var som om den andra förlossningen läkte allt traumatiskt han känt under den första. För mig kändes det inte så. Jag vara glad att både jag och barnet överlevde och visst, det är väl ingen jättefest att ha ett kejsarsnittärr på magen men det läkte fint och för min egen fysiska del så var den här förlossningen egentligen bättre än nummer 2, då det tog mycket längre tid att läka efter den vaginala förlossningen. 

Det kanske är så någonstans, att din man föreställt sig hur förlossningen ska vara, hur han ska delta, hur han ska hålla dig i handen och trösta, medan du krystar. Nu kommer det inte bli så och kanske (medvetet/omedvetet) är det en del av varför han säger som han gör. Att han menar det är bättre för barnet menar han säkert också, men det kanske finns en liten procent av att han också tänker på sig själv/sin egen roll. Han kanske behöver få information exakt vad pappan kan göra vid ett snitt?