Ska få planerat snitt , pappan vill hellre att jag försöker föda vanligt..

Tack för svaren! :)

Ska försöka prata mer med honom och ta med honom

till läkaren om det går , annars be barnmorskan förklara..

Han kan vara ganska jobbig med andra saker när det gäller graviditeten också , han ska alltid veta bäst ..

Han tyckte t.ex att jag inte borde ta Lergigan mot illamående och för att sova bättre trots att läkaren som

skrev ut det och barnmorskan har sagt att det inte alls är farligt för barnet ..

Det var jag som tog upp först att jag tror det blir bäst med snitt för läkare har rekommenderat det innan om jag ska ha fler barn .. men både läkare och barnmorska tycker ju det också , annars skulle jag inte fått det.

Var som någon annan skrev också mest tacksam att mina barn mådde bra efter båda förlossningarna (som var väldigt jobbiga, ena slutade ju med sugklocka och andra med akutsnitt).. Tycker inte det är viktigt att det är ?naturligt? eller så, det viktigaste är att barnet klarar sig och mår bra och så slipper jag ju gärna svåra skador själv också.. har redan behövt operera en förlossningsskada 2 gånger (fick operation av landstinget).

Förstår om han kanske hade tänkt sig en vanlig förlossning men jag sa redan från början att jag tror det kommer bli snitt.. Finns ju såklart risker med det också och det är inte så lätt efteråt men för mig är riskerna större med en vanlig förlossning.

Uuuursäkta? Farligt att föda barn i badkaret? Knappast. Utan bm tar man vissa risker eftersom en liten andel födslar får komplikationer, det betyder inte att det är farligt och det finns lösningar dessutom ifall man vill föda hemma.

Nja, man ska inte säga att det alltid är farligt, det kan bli farligt så klart om det uppstår komplikationer och man inte har en bm på lut som man kan ringa, eller har långt till sjukhus. Fortfarande har badkar inget med saken att göra, att föda i badkar i sig är inte farligt.

Haha, många här inne anser att maken är obehaglig och inte klok.

Jag är själv gift med en sådan man. Och trots att han anser att han vet bäst (han är också hobbyläkare) så gör han det av kärlek och omtanke för sina barn. Mer engagerad far får man leta efter så att dömma ut en besserwisser så som många göra, ska man vara försiktig med.

Visst, jag kan stånga mig blodig att min man hade åsikter om amning, tvättmedel och kost. Han var orolig att jag åt lakrits för mitt illamående. Men han gjorde inte det för att mästra mig. Han gjorde det av oro för sitt barn. Och fortfarande vet jag ingen far i vår närhet som läser på och lägger tid på att hitta de bästa sakerna till sina barn.

Och det är faktiskt bara att låta det rinna av. För oavsett vad han läste på om lakrits så åt jag lakrits, för det var vad jag behövde då. Han fick panik under förlossningen och försökte få mig att andas lustgas när mina ögon började rulla, trots att jag sa nej. Vad hände? Jo jaga spydde ner hela han så då tog han ett kliv tillbaka och fokuserade på att hålla handen. Haha

Så vad du TS behöver göra är att inte känna skuld när han utrycker en önskan (för uppenbarligen känner du ett stygn av skuld i att inte föda vaginalt). Utan konstatera- jag hör vad du säger, men läkarna bedömer att det bästa för vårt barn är snitt. Jag har fött tidigare båda sättet och jag vet att detta blir bäst för oss- du måste lita på mig och läkarna där. För jag kommer inte föda vaginalt.-

Ja alltså han verkar väl inte riktigt fatta att det verkligen är medicinska skäl.

Ett av skälen är att jag har behövt operera en förlossningsskada två gånger. Den fanns redan innan andra barnet (en muskel som aldrig läkte ihop ordentligt) men blev opererad efter andra barnet. Och operationen behövde göras om en gång pga stygn som gick upp..sen hade jag ont av sex ett bra tag efteråt pga ärrvävnad .. Och ärrvävnad är ju inte töjbart som vanlig hud eller slemhinna.. så tror det kan innebära en risk för barnet också. Läkaren som opererade sa iallafall att jag inte borde föda vaginalt igen om jag ska ha fler barn. Men allt det här hände innan jag träffade pappan till barnet jag väntar nu.

Ett annat skäl är att jag har cerklage pga risk att föda för tidigt utan.. normalt så behöver man ju inte snittas pga det utan det klipps ju men när jag hade det förra graviditeten fick de inte bort det och därför blev det akutsnitt (long story short).. Allt gick ju bra till slut men den förlossningen var verkligen jättejobbig och jag visste inte om jag skulle våga skaffa fler barn alls.. så det känns jätteskönt nu när jag vet att jag får planerat snitt istället för att vara med om det där igen.

Sen är det också att första förlossningen slutade med sugklocka (antagligen därför jag gick sönder mycket)..

Men pappan är inte riktigt tillräckligt insatt för att förstå allt det här känns det som , han verkar tro att jag har gråtit mig till snitt för att jag inte vill bli förstörd där nere.. Har inte gråtit någon gång när jag har pratat med läkare eller BM om snitt och det har liksom inte varit något snack om saken när jag tog upp det.. de har tyckt det är självklart att jag inte ska behöva föda vaginalt.

Jag sa till honom att ett kejsarsnitt kostar mycket och ingen skulle få snitt BARA för att man är rädd för att bli förstörd där nere men han sa att jag är bra på att gråta så jag skulle säkert kunna få det..

Men han verkar iallafall acceptera nu att jag ska snittas även om han inte riktigt gillar det.. inte för att han hade kunnat göra nått för att ändra det ändå.

Ursäkta om svaret blev lite långt.. har inte förklarat anledningarna till att jag får planerat snitt innan.

Jag håller med dig i allt du skriver. Du får med allt. Men....det trista med dessa situationer är att det nog är stor risk att mannens familj är likadana. Det finns väl en anledning till att han är som han är-uppfostran och uppväxtmiljö. Chansen att ts ska mötas av förståelse från svärfamiljen uppskattar jag som väldigt liten.

Herregud så du överdriver.

Att sladdra runt som du förespråkar skulle nog få de flesta som utsätts att lämna det sjunkande skeppet. Efter att du precis grundstött det.

Du har ingen aning om hur denna man är, inte av det lilla ts beskrivit!

Herregud... 

Hahaha ok då biter jag tillbaka.

(Man brukar säga "nappa på betet" men jag förstår såklart vad du menar, då du inte kan det riktiga uttrycket.  )

Du hade åsikter om en massa annat också som ska sladdras om, men sladdra på du.

Själv är jag en självvald alldeles förträffligt nöjd singel som inte har några planer på att skaffa en karl. Varför tar du för givet att jag har en man?

För att det är sladder. Enbart därför.

En sak har du iallafall rätt i, din "bild" passar verkligen in till vad jag anser vara ok.

Vi kanske ska avsluta här, jag tror inte att vi kommer längre. Jag orkar inte traggla mer med dig.

Men visst, har du något vettigt att komma med istället för en massa ordbajs så kanske jag återkopplar. Annars, inte.