Min "kille" (27) sedan 1,5 år tillbaka säger att han inte har problem med att jag (25) kallar honom pojkvän när jag pratar om honom med andra men ändå vill han inte vara officiellt tillsammans

Jag befann mig i samma sits för ett par år sedan, eller snarare samma sak där killen inte ville kalla sig pojkvän in public men mellan oss sa vi det, våra vänner kallade oss par, träffade hans föräldrar med mera. Hursom, det var ju så självklart att vi var ett par, vad man än kallade det, men någon gång under en weekend tillsammans så säger han "kolla va snäll pojkvän jag är" i en gest- varvapå jag svarar "jaså?" lite lurigt. Sedan säger jag något i stil med att vi är ju mer eller mindre tsm. Han säger ja men endå inte. Typ. Jaha? Där spårar det ut. Inte att någon flippar men att det blir som vi talar olika språk. Tog mindre än två veckor efter det att det var slut. Det berode på att jag då äntligen tog ställning, även min vänner (!) till varför vi inte sa det alla tänkte och tyckte. Han stod på sig. Vilket jag sa, du kan inte ha kakan och äta den.
Trist men nu i efterhan är jag tacksam som fan. För det är otroligt ego att göra så av honom, att inte se till förhållandet utan enbart till sig själv. DET är en varningsflagga. Som du borde ta på allvar. Kan inte en fullvuxen man ta i frågan, då är det red flags. As fuck. Sätt ner foten, ställ krav och om han inte möter dem. Hur länge kan du "dejta" honom? För det är ju det som ni gör i praktiken. Jag kommer aldrig sätta mig i den sitsen igen, rev ut mitt hjärta. Men som sagt, hellre den smällen än vara tsm med ett ego (såna personlighetsdrag försvinner inte).