• Tis 12 okt 21:59
    16301 visningar
    38 svar

    Ohållbar sömnsituation - 2h läggningar

    Hej,

    Vi har en liten kille på strax över 2 år som har varit rätt jobbig på många sätt sedan han föddes. Han hade kolik och haft lite nattskräck och varit allmänt needy. Nattskräcken är i stort sätt borta nu. Läggningarna har varit det absolut värsta och har alltid tagit väldigt lång tid. Vi har provat lite olika saker men mest haft inställningen att det kommer bli bättre med tiden. Tyvärr har det varit tvärtom.

    Idag tar en läggning mellan 1,5-2h om man inkluderar det att vi lägger oss i sängen och läser. Då läser vi 3 böcker, sen sätter på bamsesaga på mobilen. Vi ligger kvar bredvid honom och släcker lampan. Vi kör varannan natt.

    Detta är för oss en ohållbar situation. En redan stressig vardag och denna stress att aldrig få någon lugn och ro, samt frustrationen att läggningarna tar så lång tid gör att man går under.

    Se nedan punkter:


    Han börjar tjafsa och vill hoppa ner, dricka mycket vatten och annan distraktion.
    När han är helt slut lägger han sig bredvid och vill hålla handen innanför tröjan på båda föräldrarna. Till slut somnar han, ca 1,5h efter vi släckt. Ingen överdrift.
    Han sover fortfarande på dagen. Vissa dagar har han sovit kortare men vi har inte märkt någon skillnad. Kanske prova att sänka mer eller ta bort helt? Dock är han väldigt trött efter lunch.
    Nej, han tittar inte på TV innan läggningen.

    Hur ska vi göra? Vi är desperata. Finns det någon man kan kontakta?

    Och om du inte haft ett problembarn och inte själv lider av 2timmarsläggningar i nästan 2 år i streck, tänk då att du inte riktigt förstår hur jobbigt detta är för oss så bespara gärna predikandet.

    Stort tack!
     
Svar på tråden Ohållbar sömnsituation - 2h läggningar
  • Ons 13 okt 06:49
    #23

    Att läsa är bra, Bamse-sagan är också ok så länge skärmen är mörk. När ni släckt lampan ska det vara helt tyst, inget mer prat. Om han tycker om läsningen kan det vara en sak att prata med honom om, att det blir mindre sagotid om han hoppar runt osv. Han ska inte dricka vatten eller gå ur sängen. Väldigt viktigt är att ha rutiner - läggningen börjar samma tid varje dag och lampan släcks samma tid varje dag.

    Ni kan behöva ta bort dagvilan helt, fast han blir trött på em. Hur länge sover han då och hur trött är han egentligen, så han nästan faller i sömn där han är eller bara väldigt seg? Det kan också ha att göra med att han vaknar för sent om han inte blir trött på kvällen.

    Vilken tid lägger han sig på kvällen? Hur ser det ut med mat på em/kväll? Ett bad på kvällen kan få många barn att varva ner bra. Dessutom kanske ni påbörjar läggningen för tidigt eftersom det tar så lång tid?

  • Ons 13 okt 07:03
    #24

    När lägger ni barnet? Vårt ena barn var ingen idé att lägga sista halvåret hon fortfarande sov på dagen. Oavsett vad man gjorde så somnade hon inte innan kl 1 så vi lät henne helt enkelt vara. Gjorde iordning henne för natten och myste med böcker mm men sedan så lät vi henne vara och till sist så somnade hon själv lite varstans i huset (hallgolvet, under köksbordet mm) och då bar vi henne till sängen. Sedan när hon slutade sova på dagen så var det lättare, då var hon tröttare och vi kunde börja jobba mer med rutiner som också ledde till att hon somnade.

  • Ons 13 okt 07:42
    #25

    Så där håll vi också på. Flera timmar. Det var ju så man skulle göra. Natta med fasta rutiner, samma varje kväll. Då lär sig barnet det. Ja, inte mitt barn i alla fall. Fick ingen egentid alls. Programmet jag ville sjunka ner ff tv:n och se var slut när barnet äntligen sov.Frustration. Jag la ner det och tog med mig unge och täcke till soffan. Barnets huvud i mitt knä, lite pill i håret så sov hon snart.

    Idag är hon 13 år och nattuggla. Lägger sig oftast efter mig. En helt normal tjej med annan dygnsrytm än sin mor.

    Gjorde sen likadant med barn nummer två.

  • Ons 13 okt 07:55
    #26

    Alltså, vad är det som är jobbigast? Vad behöver ni mest akut ändra?

    Jag tycker absolut att ni ska ta bort dagsömnen. Vid två år är det sannolikt en stor bov i långa läggningar. När vår dotter var två år slutade hon sova hela lediga dagar hemma och sov bara 30 min på förskolan. Vid 2,5 år slutade hon dagsova helt. 

    Sen, vad är det som är jobbigast med att det tar lång tid? Skulle det tex kännas mer ok att det tog lång tid att sitta där om ni kunde surfa på en mobil samtidigt? 

    Vi satt med barnen tills de somnade upp till de var klart äldre men när vi läst osv och satt godnatt satt vi stilla i en fåtölj eller på sängen men pratade inte. Och kunde ta upp en mobil och slösurfa lite. Det är stor skillnad mot att bara stirra ut i mörkret. 

    Bestäm hur ni vill ha det och gör förändringar. Och stå ut med protester längs vägen!

  • Ons 13 okt 08:24
    #27
    Vosmosz12 skrev 2021-10-12 22:34:08 följande:
    Jag sitter med gråten i halsen pga en ohållbar situation med mitt barn som pågått så himla länge och personen ovan väljer att göra sig lustig över den situationen. Jag citerade fle först. Se översta kommentaren..

    "Men varför i hela världen har ni hållit på med tvåtimmarsläggningar i nästan 2 år i sträck då?"
    Jag förstår att du är trött och utmattad.
    Men det finns ändå bättre sätt att uttrycka sig på än att önska någon att dö.

    Jag tycker att du kan prata med bvc ang ert problem.
    Säg bara som det är att det är svårt att få honom att somna på kvällarna.
    Sen undrar jag hur länge han får sova på dagarna?
    Kanske är det läge att sluta med det helt ett tag och se om det blir bättre?
  • Ons 13 okt 10:00
    #28

    Jag hade vänner som hade samma problem. De gav till slut upp med nattningarna och barnet fick vara med i soffan i vardagsrummet istället. De fick då förstås välja lite vad de skulle titta på tvn men barnet var med och var lugnare än i sängen och somnade i soffan.

    Barnet i fråga är idag en helt normal 20-åring

    Minns inte när han började somna i sin säng, i skolåldern någon gång.

    Lycka till!

  • Ons 13 okt 10:28
    #29
    +1
    Vosmosz12 skrev 2021-10-12 21:59:58 följande:

    Hej,

    Vi har en liten kille på strax över 2 år som har varit rätt jobbig på många sätt sedan han föddes. Han hade kolik och haft lite nattskräck och varit allmänt needy. Nattskräcken är i stort sätt borta nu. Läggningarna har varit det absolut värsta och har alltid tagit väldigt lång tid. Vi har provat lite olika saker men mest haft inställningen att det kommer bli bättre med tiden. Tyvärr har det varit tvärtom.

    Idag tar en läggning mellan 1,5-2h om man inkluderar det att vi lägger oss i sängen och läser. Då läser vi 3 böcker, sen sätter på bamsesaga på mobilen. Vi ligger kvar bredvid honom och släcker lampan. Vi kör varannan natt.

    Detta är för oss en ohållbar situation. En redan stressig vardag och denna stress att aldrig få någon lugn och ro, samt frustrationen att läggningarna tar så lång tid gör att man går under.

    Se nedan punkter:


    Han börjar tjafsa och vill hoppa ner, dricka mycket vatten och annan distraktion.
    När han är helt slut lägger han sig bredvid och vill hålla handen innanför tröjan på båda föräldrarna. Till slut somnar han, ca 1,5h efter vi släckt. Ingen överdrift.
    Han sover fortfarande på dagen. Vissa dagar har han sovit kortare men vi har inte märkt någon skillnad. Kanske prova att sänka mer eller ta bort helt? Dock är han väldigt trött efter lunch.
    Nej, han tittar inte på TV innan läggningen.

    Hur ska vi göra? Vi är desperata. Finns det någon man kan kontakta?

    Och om du inte haft ett problembarn och inte själv lider av 2timmarsläggningar i nästan 2 år i streck, tänk då att du inte riktigt förstår hur jobbigt detta är för oss så bespara gärna predikandet.

    Stort tack!
     
    ibland får man nog tänka om. Såg att flera här har skrivit att de låtit barnet hänga med tills det somnar av sig själv. 
    Vi har haft lätta nattningar, men hade vi t.ex försökt lägga sonen i den åldern vid 19-tiden, så hade vi garanterat haft mardrömsnattningar.

    En idé, om ni har möjlighet, släpp alla nattning under en vecka eller två, låt barnet följa sin egen rytm, och kolla av hur barnets rytm är. Även om den är helt åt skogen så den går emot allt som gör att man kan leva ett normalt liv (med jobb, egen sömn etc), så kan det vara bra att ändå börja där. Om barnet vill somna klockan halvtolv på natten och sova till 10, så kan man (är betydligt lättare sagt än gjort, det förstår jag) utifrån den tiden, sakta men säkert försöka få tiderna någorlunda fungerande med en vardag för alla
  • Ons 13 okt 10:52
    #30
    Vosmosz12 skrev 2021-10-12 22:32:08 följande:

    Stort tack!

    Ska lyssna på den podden. Försökt samla in så mycket information som möjligt men mycket känns väldigt abstrakt. Har du något tips på vilket tillvägagångssätt som är bäst att kontakta BVC? Känns som att man blir rätt åsidosatt med den här typen av problem.

    Vet du möjligtvis när det skulle kunna bli bättre?


    Har ni inte redan en etablerad kontakt med BVC? Beror nog på region, men detta skulle ju kunna tas via att boka en telefontid med er sköterska. Uttryck era svårigheter och se vad ni får för råd. Kvalitén på råd kan variera stort så ta till er det som känns bra i magen för er.

    Funkar inte det, kontakta BVC på nytt och be om remiss till BHV-psylolog för att få stödsamtal. Ibland kan der också behövas melatonin-behandling, fås genom läkarbedömning hos BVC (i vår regiom iaf).

    Det är jättesvårt att ge ett exakt datum. Min egen erfarenhet är att det går i perioder, ibland tar det månader men ibland bara ett par veckor. Medan det för andra föräldrar kan ra
  • Ons 13 okt 11:00
    #31

    Det låter inte som att han är trött. Lägg honom en timme senare, alternativt ta bort sovstunderna på dagen helt, 

  • Ons 13 okt 11:37
    #32
    Filttofflan skrev 2021-10-13 10:52:58 följande:

    Har ni inte redan en etablerad kontakt med BVC? Beror nog på region, men detta skulle ju kunna tas via att boka en telefontid med er sköterska. Uttryck era svårigheter och se vad ni får för råd. Kvalitén på råd kan variera stort så ta till er det som känns bra i magen för er.

    Funkar inte det, kontakta BVC på nytt och be om remiss till BHV-psylolog för att få stödsamtal. Ibland kan der också behövas melatonin-behandling, fås genom läkarbedömning hos BVC (i vår regiom iaf).

    Det är jättesvårt att ge ett exakt datum. Min egen erfarenhet är att det går i perioder, ibland tar det månader men ibland bara ett par veckor. Medan det för andra föräldrar kan ra


    Det var inte menat att posta ännu..

    För andra föräldrar tar det flera år av orolig sömn eller andra svårigheter innan det etableras ett lugn. Det viktiga är att ni får stöd från vården, samt avlastning från er omgivning. Ex hjälp med sysslor eller att ngn som är trygg för barnet kommer och tar en nattning åt er ibland.

    Det enda jag personligen starkt avråder från är att de sk. skrikmetoderna när barnet lämnas ensamt trots att det är ledset eller ilsket. Det finns många andra saker att prova före det.

    Som generella råd kan jag säga att förhålla sig neutral, känner en att en börjar tappa det så byts av med den andra föräldern. Tillåt att dricka vatten en eller två gånger och var hela tiden tydlig och saklig "Ja, du kan dricka en gång till" och sedan "Nu har vi druckit två gånger. Det räcker. Vi dricker mer imorgon istället". Blir han arg så bekräfta att du hör att han är arg, men upprepa att det inte blir mer vatten idag. Sedan behöver en inte göra mer än lugnt vänta ut frustrationen. Tänk på att affekt smittar, så smitta honom med ditt lugn istället för att dras med i hans frustration.

    Vill han gå, så hindra det med så små medel som möjligt (ex. hellre hålla ut en hindrande arm än fasthållning).

    Att ta bort dagsvilan behöver inte nödvändigtvis förbättra insomningen. Det är jättelurigt och svårt att veta exakt när en ska gå upp på morgonen, tid på dagen för vila, hur länge och när natta. Men ett barn som vrider sig länge är förmodligen för pigg för sängen. Det kan bero på att läggningen är för tidig, att barnet busat upp sig nära inpå läggdags eller gjort för aktiverande saker, att dagsvilan är för sent på dagen, att dagsvilan är för lång etc. Men någonstans mellan 2 och 3 års ålder brukar dagsvilan försvinna, om han orkar med en hel dag kanske det är läge att ta bort den eller iaf successivt minska den.

    Verkar han snarare hyperaktiv kan det vara så att läggningen är för sen, att han är trött tidigare på kvällen men sedan hinner blir övertrött lagom till läggningen.

    Ha samma tydliga rutiner under hela kvällen. Gör allt i exakt samma ordning och så exakt klockslag som det är möjligt. På det sättet blir han mer förberedd. Använd timer eller bildstöd för att konkretisera tiden för honom (klocka och tid, "om fem minuter" eller "snart" betyder inget för honom i denna ålder)

    En kan absolut få läsa tre böcker, om en vill och tycker det är mysigt (bra med böcker!). Men är det så att han är väldigt sömnig under första boken för att sedan speeda upp, ja då bör nog de andra böckerna försvinna. Förbered innan ni läser sista boken, att nu är det sista och sedan ska vi släcka.

    Gå alltid upp exakt samma tid på morgonen, vare sig det är helg eller vardag. Jag är ledsen, men sovmorgon på helgen förstör sömnrutinerna - så lite som en kvart extra kan ställa till det för känsliga individer.

    Lycka till, och sök stödet!
  • Ons 13 okt 11:47
    #33
    Anna0943 skrev 2021-10-12 23:01:38 följande:

    Hej! Jag tror att det bästa ni kan göra är att försöka se detta som en fin investering i relationen till sonen att ni har mycket tid med varandra på kvällen. Ni har fått ett barn som behöver extra trygghet och bekräftelse och kanske är lite extra känsligt för stress. Vi är alla olika och sådan är han just nu och det är det ni har att förhålla er till. Han är inget problembarn, det är tidsandan och samhällets uppbyggnad som är problematisk och skapar för mycket tidspress. Rikta frustrationen ditåt och inte mot sonens behov. Har han gått länge på förskola/familjedaghem och hur fungerar det? Att ni läser mycket nu kommer att ge massor av positiva effekter när han blir större. Läs inget läskigt. Prova att sätta på lugn klassisk musik t.ex. Bach om han inte varvar ner av Bamsesagorna. Sjung lugna sånger och säg bekräftande uppmuntrande saker. Låt honom leka ute så mycket det går på dagen. Försök ha liknande rutin innan läggdags varje dag och låt honom få känna sig duktig. Börja direkt efter middagen så blir inte ni vuxna stressade av tiden. Kanske får han då mer nattsömn och kan ta en kortare tupplur på dagen. Vissa barn kräver lite mer, det är bättre både kortsiktigt och långsiktigt att acceptera läget och anpassa sig än att kämpa emot. Däremot kanske ni behöver lite avlastning och hjälp med annat som stressar så att ni kan få ge er son den tid och kärlek han behöver just nu? Fundera på om det går att t.ex. beställa hem mat istället för att åka och handla, laga mycket mat så att det finns matlådor till flera dagar. Om ni har möjlighet så gå ner lite i arbetstid tills det har stabiliserat sig eller kolla om en vän/granne/släkting kan avlasta på något vis. Det är intensivt nu men ni kommer inte ångra sen att ni valde att lägga ner den tid och det engagemang som sonen behövde för att må bra!

    // Mamma till tre med extra nattningsbehov


    +1 på detta! Ibland går det helt enkelt inte att korta, och då kan en se det som en kort period av ens liv. Vips vill han inte ens ha er i ert sovrum längre, och du kommer inte ens få veta innan att just denna gång var sista gången du fixk ligga där bredvid honom i sämgen.

    Farligt att jämföra med andra föräldrar. Min syster har, utan att överhuvudtaget behövt öva in det, kunnat lägga båda sina barn, släckt lampan och sagt gonatt från cirka ett års ålder. Medan vi har en läggningsrutin (inkl. ca 20-30 min bokläsning) som varierat mellan 40 minuter och upp till 2 timmar. I snitt tar det en timme, men det finns verkligen stora skillnader i olika perioder.
  • Ons 13 okt 12:02
    #34

    Sätt att stå ut; Så snart vi släckt lampan stoppar jag oftast diskret in en airpod i örat längst bort från barnet. Så lyssnar jag på en podd eller ljudbok.

    När lampan är släckt ska en ändå vara så lite responsiv som möjligt (utan att bli obehaglig såklart). När barnet inte vill att jag sjunger vaggvisa kan jag likväl nyttja tiden till att bli delvis egentid, och det blir mycket enklare att stå ut i att det tar tid med nedvarvning.

    Och angående vattnet; låt inte honom lämna rummet för vatten. Ta ex. med ett litet glas och liten kanna med den vattenmängd som han kommer dricka upp. Blir tydligare även för honom att när det är slut så är det slut.

    Det värsta som finns är att försöka somna törstig och en kan inte alltid veta om det är törst efter en middag eller om det bara är för att skjuta läggningen framåt. På detta sätt tillmötesgår du eventuell törst men sätter en gräns för vad som är rimligt.

    Liknande rapid return-metoden beskrivs i rulla vagn-podden, men de hade ytterligare några steg. Vill tydliggöra att barn som är ledset inte ska vara själv i sovrummet (enligt min åsikt), men att hojta eller smågnälla är inte samma sak.

  • Ons 13 okt 16:19
    #33

    Hejsan!
    Trebarnsmamma här, samtliga har krånglat ordentligt (och länge) vid läggningar. Min första fråga: Vilken tid påbörjar ni nattningen? Är barnet trött på morgonen/på dagen? Det kan vara att ni påbörjar läggningen för tidigt, eller för sent... Om "sömntåget" har gått kan barnet bli uppe varv igen/andra andningen och då blir det svårare att somna. Börjar man för tidigt, å andra sidan, kanske barnet faktiskt inte är trött och orkar då krångla i 2h. Och om ni ändå lägger 2h på nattning med ledset/upprört barn så kanske det är bättre att låta barnet leka lugna lekar för att sedan lägga sig en timme eller två senare... Med det sagt så är det ju väldigt svårt att veta varför det drar ut så länge på nattningarna. Som flera skrivit kan det ju vara många andra saker som de långa nattningarna beror på, MEN det man ändå kan testa är att börja natta senare på kvällen då man vet att barnet är trött. På så vis kanske nattningarna blir kortare och man kan bryta en ond spiral... Sen kan en del barn, särskilt om de har lite "oro i kroppen" vid nattningar, behöva att man håller om dem ordentligt så att de kan få lugna ner sig i en trygg famn... Det handlar inte om att man ska hålla fast barnet, förstås, men ändå hindra barnet från att hoppa ner från sängen/springa omkring/ rulla runt vilt m.m. som i alla fall mina barn har hållit på med för att hålla sig själva vakna. Hela tiden med en mild och kärleksfull ton, kanske prata lugnande, vyssja, sjunga eller så, men visa med kroppen att barnen behöver vara stilla för att somna... Det är ju en hjälp att komma till ro som barnen inte riktigt själva kan känna att de behöver i den åldern, tänker jag.

    Och tappa inte hoppet, glöm inte att försöka utvärdera och se om era förändringar ger någon effekt... Fira även små framgångar... och framförallt håll ut så gott det går. Det har långsamt blivit bättre och bättre ju äldre barnen blir i min egen erfarenhet. Lycka till nu!

  • Ons 13 okt 20:09
    #34

    Viktig poäng från Pepe; utvärdera. Bestäm er för ett tt och håll fast vid det i minst 2-3 veckor. Oftast ger en upp efter någon dag när en inte ser effekt. Särskilt om det till en början blir sämre. Men enda gång ni ska avbryta tidigare är om han mår dåligt av vad ni nu väljer för metod.

  • Tor 21 okt 13:11
    #35

    Påminner om vår dotter då hon var liten. Inget hjälpte, verkligen inget. Vi påtalade hennes sömnsvårigheter för BVC vid många tillfällen. Tillslut, när hon precis hade fyllt 3 år så sa vi till BVC att nu orkar vi inte mer, vi är utmattade. BVC bokade då in besök till barnläkare. Efter några besök till barnläkaren fick vi flytande Melatonin utskrivet som vår dotter fick varje kväll. Så Melatonin blev räddningen för oss. Föräldrar som inte själva har fått uppleva barn av den här kalibern kan inte förstå hur det kan vara.

  • Tor 21 okt 13:17
    #36
    Illusioner74 skrev 2021-10-21 13:11:47 följande:

    Påminner om vår dotter då hon var liten. Inget hjälpte, verkligen inget. Vi påtalade hennes sömnsvårigheter för BVC vid många tillfällen. Tillslut, när hon precis hade fyllt 3 år så sa vi till BVC att nu orkar vi inte mer, vi är utmattade. BVC bokade då in besök till barnläkare. Efter några besök till barnläkaren fick vi flytande Melatonin utskrivet som vår dotter fick varje kväll. Så Melatonin blev räddningen för oss. Föräldrar som inte själva har fått uppleva barn av den här kalibern kan inte förstå hur det kan vara.


    Kan tillägga att vår älskade dotter fick en NPF-diagnos senare, och att ta bort middagsvilan var inte att tänka på, då hade hon aldrig klarat sig igenom dagen. Hon sov fortfarande middag vid 5 års ålder.
  • Lör 23 okt 12:56
    #37

    Vi hade otroligt kämpigt med nattningar under två års tid. Dottern skulle hitta på hundra saker, det tog två timmar varje kväll och vi var förtvivlade. Provade allt.

    Men det är väl så, att alla barn är så olika att inget råd fungerar för alla. Det som löste det för oss är att hon själv fick ta kontrollen över varje moment; välja EN nalle att sova med innan pyjamas och hårborstning. Välja EN bok. Och sen fick hon släcka lampan när vi hade läst klart. Välja EN sång. Och sen säger den av oss som nattar att vi ska fixa i köket, och att vi kommer in en sväng sen. Oftast hinner hon somna. Få moment, tydlig ordning, och att hon får ha kontroll över det som är lämpligt. Men vägen dit var svår.

  • Sön 24 okt 10:54
    #38

    Vi höll precis som ni på i timmar med att läsa böcker och ligga bredvid när vår son var 2. Hela kvällen försvann.

    Förstod att vi behövde ta tag i det men orkade inte just då (mycket annat i livet) så jag stod ut ett halvår till genom att ligga och lyssna på poddar/blippa på mobilen under täcket under ligga bredvid-delen. Jag var bättre på detta än min sambo - jag kunde släcka lampan, sjunga den utvalda vaggvisan, säga godnatt och "vara tråkig" resten av tiden och sonen accepterade det efter lite gruff och bråkade inte så mycket med mig - medan min sambo inte kunde stå emot att bemöta minsta babbel, hämta bortkastade nappar och ge uppmärksamhet på massa olika sätt, så hans nattningar blev ÄNNU längre än mina.

    Vid 2,5 var det äntligen semestertider och jag inledde Projekt Somna Själv på en semesterresa då min sambo inte var med, hehe. Gjorde som vanligt: läste saga, släckte lampan, sjöng vaggvisan. Sen gav jag honom ett gosedjur och sa godnatt, jag kommer och tittar till dig om en liten stund, och gick. De första två-tre nätterna sprang han upp gång på gång - jag ledde/bar bara lugnt tillbaka honom till sängen, sa godnatt igen och gick. Stannade han tillräckligt länge (typ 2 minuter) gick jag in och tittade till honom som utlovat. Det tog förvånansvärt kort tid för honom att acceptera den nya ordningen och somna själv och mönstret fortsatte sen när vi kom hem, hurra.

    En underlättande omständighet var att han vid tillfället börjat krångla så mycket med dagssömnen att jag helt sonika tog bort tuppluren och höll honom vaken hela dagen, så han var SMETTRÖTT i tid till läggdags. Vet inte om det är möjligt med ett yngre barn dock, för här var det nog gränsfall. Kanske underlättade det också att vi inte var hemma när den nya rutinen infördes (ny plats = mer öppensinnad).

    Hur som helst tycker jag att han är ganska lättlagd nu för tiden (2 år 9 må) och att det gick förvånansvärt enkelt när vi väl bestämt oss. Det gäller att ha lite energi att ta av precis i början, för de testar förstås gränserna i den nya rutinen. I början när vår son sprang upp ur sängen kunde han försöka busa, tända eller släcka lamporna (vi drog proppen och sa att lamporna gått och lagt sig, haha) och krångla en massa. Då gällde det att kunna behålla lugnet och stå fast vid att det var läggdags och att han skulle tillbaka till sovrummet (där han fick ligga och babbla eller röja runt som han ville bara det inte lät som att han rev rummet). Efter "testperioden" blev den nya rutinen normaliserad och accepterad och även om han fortfarande kliver upp ibland är det med betydligt mer lägre energi, typ för att kolla att vi är där upplever jag det som. Han låter sig snällt ledas tillbaka till sängen och tycks uppskatta info som "mamma och pappa sitter bara ute i vardagsrummet, du kan ropa om det är något men vi kommer och tittar till dig om en stund" eller "nu ska jag gå och diska, jag kommer och tittar till dig sen".

    Vet inte om nåt av detta hjälper men förhoppningsvis är något av det applicerbart på er situation :)

Svar på tråden Ohållbar sömnsituation - 2h läggningar
Logga in
Bli medlem
Medlemsregistreringen är tillsvidare avstängd mellan 00:00 och 07:00. Vänligen återkom senare.
Svara i tråden...