Kvinna! hur ser ni på 30 år gammal man som bor hemma? Kan du dejta en sådan?

Fast att bo hos föräldrarna som en övergångslösning under en kortare period tycker jag att man kan ha förståelse för. Dock håller jag med om att det inte ska vara en permanent lösning.

Aldrig. En sådan man kommer gå från mamsen till till sin flickvän och förvänta sig en ny mamma när det väl är dags att bli sambo. Kan han tvätta sina egna kläder, laga sin mat och ta hand om ett hushåll utan hjälp? Knappast.

Det skulle aldrig gå att bli jämställda om den ena bott själv sen kanske 20 bast och den andre bara bott hemma. Man skulle få lära upp ett barn i stort sätt.

Han måste visa sig självständig först genom att ha eget boende minst ett år.

Jag tycker dock alla ska bo själva när dom flyttar hemifrån, istället för att direkt flytta in med sin partner.

Ha, ha, du är rolig.

Vad är det som är starka känslor när man inser att en man inte vill vara en man, klart man blir förbannad, helt naturligt.

Nja, tror inte det. Sen är det skillnad om du bor hemma och har 1 år kvar på läkarutbildningen eller om du jobbar på ett lager som timanställd. Den förstnämnda skulle jag kunna tänka mig att dejta. Den sistnämnda, nej tack, aldrig. Men visar du att du har ett driv kan jag tänka mig att dejta om orsaken t ex är att det är svårt att få tag i lägenhet. 

Så det hänger mycket på omständigheterna till varför det är så. 

Du har helt utan att överdriva ett namn som passar dig som handen i handsken. 

Du verkar inte må så bra. Du lider om möjligt inte av en allvarlig psykisk störning? 

Till skilnad från dig som bor, vill bo, längtar efter att få bo med mamma, jag vet inte.

Du kommer aldrig att få en kvinna, med ditt upplägg, bara så att du vet.

Jag är ledsen att mina svar , som inte var det du ville, som du är van vid eftersom din mamma alltid sagt att du är bäst i världen, väckt din ilska, men mamma och du kan säkert ändå ha det mysigt tillsammans.

Du är ett skämt.

Hade givetvis inte brytt mig speciellt mycket faktiskt. Ärligt talat??
Om hon har jobbat heltid i 10 år och är anställd, eller hon pluggar heltid till tandläkare eller nått liknande på högskolan, då säger det nästan allt. Då är hon ju fungerande. 

Att hon är snygg, rolig och snäll väger jävligt tungt. Utseende och personlighet. Hade inte bangat i första taget, det kan jag ju säga. Hade jag blivit kär i henne så hade jag aldrig bangat. 

Men nej, åh så hemskt. Nu blev jag ju verkligen helt förstörd när jag läste ditt inlägg. Tror aldrig jag mått så dåligt i hela mitt liv som jag gör nu. 

Bättre kan du. 

Om du blev kär i en man så hade du högst sannolikt struntat i om han bodde hemma eller inte. Det är vad jag tror. Tänk om han golvade dig med sin personlighet, charm och sina vackra ögon. Tror inte du hade kunnat motstå av den banala anledningen att han bor hemma. Tänk om han har varit anställd i 10 år och han har sparat in 3 miljoner under åren, eller om han pluggar till tandläkare. Ha i åtanke att du dessutom är kär i honom. 

Du hade inte bangat. Det tror inte jag. 

Jag bryr mig inte om sånt som du nämner, men en man är en man, och en man bor inte med sin mamma. Pengar inte så viktigt, karriär, som han vill, men jag vill att han är man.