• Jonisa

    Under IVF-behandling - vill ni följas åt?

    Elinelisabet skrev 2021-12-14 20:33:11 följande:

    Första försöket tog jag gonal i tolv dagar. De höjde dosen i mitten nån gång pga att jag svarade dåligt. Mådde absolut sämre framåt ÄP. Kändes obehagligt i magen, ville bara få ut äggen.

    Denna gången körde de högre dos från början och då behövde jag bara ta gonal i tio dagar. Kände faktiskt mindre denna gången trots högre dos och större och fler blåsor.

    Vad får du för dos gonal?


    Har hållit på 11-12 dagar nu och börjar känna mig lite trött på sprutandet nu! Kommer fortsätta minst 2 dagar till sen får vi se vad som händer, avbrott eller ovitrellen.

    Då låter det som att högre dos med färre dagar är bättre skulle jag säga. Jag har 150 och de ökade inte dosen vid ultraljudet, varför vet jag faktiskt inte.

    Jag hoppas på att äggen växer just nu men börjar samtidigt bli lite trött och lagom grinig!
  • Jonisa
    Ma1986 skrev 2021-12-15 10:27:43 följande:

    De satte in ett 2dagars embryo. De plockade ut 6 st totalt så nu väntar vi på besked brevledes om de andra fem blev frysta efter 5 dagars odling

    Min testdag är 18 dagar efter insättning så rätt långt har jag förstått?

    Ja jag behövde det. Och åkte dit. Men när jag skulle vänta 6h ensam på aktuten till 3 på natten resonerade jag som att jag nog skulle ha det bättre hemma så vi åkte hem igen. Nu vet jag inte vad som var bäst, med tanke på att jag tyvärr låg vaken till 4 pga störd andning och smärtor. Men var det pga svullnad vet jag inte hur det kunnat hjälpa på aktuen?


    Låter verkligen inte roligt! Jag hoppas verkligen inte det händer efter mitt eventuella ÄP lagom till julen!

    Men det lät i alla fall som att det gick över lite av sig själv utan att du behövde åtgärder av något slag. Skönt!
  • Jonisa

    ELINELISABET och MA 1986, kul att kunna följas åt såhär! Hoppas att man kan följas åt hela vägen?fram till ett lyckosamt resultat för oss alla tre! Ni ligger ett steg före mig dock men vi är ändå relativt nära varandra i tid.

    Håller tummarna för ert ruvande, skall bli spännande att höra hur det går för er!

  • Jonisa
    Elinelisabet skrev 2021-12-15 14:25:06 följande:

    Håller helt med! Det betyder mycket för mig. Känner mig ofta så ensam i det här, gråter typ varje dag och tappar hoppet ibland. Då ser jag de värsta scenarierna framför mig.

    Känns skönt att veta att ni är där ute någonstans och delar detta med mig :)

    Min man fattar inte riktigt vad jag går igenom och kan inte vara det stöd jag hade velat. Jag kan inte klandra honom heller, det är ju min kropp och min biologiska klocka.


    Hade varit så roligt om vi alla kunde lyckats och sedan fortsätta följa varandras 9 månaders resa. Lite långt bort för mig än så långe eftersom jag inte ens vet säkert att det blir äggplock eller hur det i sådana fall går men man måste ju tänka lite positivt också :)
  • Jonisa
    Elinelisabet skrev 2021-12-15 20:16:36 följande:

    Ja, det hade ju varit jättekul :)

    Klart man måste tänka positivt. Helt rätt! Jag gör det för det mesta, men man blir ju så påverkad och känslig av hormonerna och då kommer ibland de där andra tankarna smygande.


    Full förståelse för det! När jag gjorde mitt första ÄP så rann tårarna för mig mitt under!

    Förresten, hur går det med lutinus? Eftersom det inte blev någon insättning för mig sist så testade jag ju aldrig lutinus. Jag är därför så himla nyfiken hur man mår och hur det känns : )
  • Jonisa
    Ma1986 skrev 2021-12-16 08:27:43 följande:

    Håller med! Hoppas verkligen det går bra för oss alla!

    Har ni fått någon chans i procent för att lyckat resultat från er läkare?

    Till oss sa hon 80-90% chans att lyckas, men nu kommer jag inte ihåg om det var på ett eller fyra försök. Hoppas ju chansen överväger, men man är ju också lite stukad av att försökt i 2 år med ett MA, där sannolikheten att bli gravid är 90% inom ett år... 


    Nej, inte fått någon chans i procent att lyckas. Däremot informerades vi om möjligheterna i procent rent generellt att IVF leder till graviditet mm.

    Spännande att ni fick ett så tydligt besked om sannolikheten att IVF lyckas för just er! Ser ju ut som goda chanser då, skönt tänker jag att ha med ett sånt besked under processens gång!

    Vad tråkigt att höra om ert missfall, usch måste kännas så himla jobbigt! Få upp förväntningarna och sedan besvikelsen samt behöva börja om igen! PUST!
  • Jonisa
    Elinelisabet skrev 2021-12-16 09:26:27 följande:

    Ja, äggplocket lockade fram många jobbiga känslor :(

    Jag tycker det är obehagligt med Lutinus, det kladdar mycket. Får mer biverkningar än av sprutorna faktiskt. Brösten ömmar och det hugger en del i magen. Oklart var i magen dock, jag inbillar mig att det är i trakterna kring livmodern.

    Sen vet jag inte om det är Lutinus eller det faktum att jag gått några veckor på hormoner nu, men jag känner mig trött och sliten. Den mentala anspänningen påverkar också såklart. 

    Det positiva när man börjar med Lutinus är att man slipper nålarna ;) Dessutom går behandlingen in i en annan fas där man får sköta sig lite mer själv utan inblandning från sjukvården. 


    I morse vaknade jag och mådde fruktansvärt illa och det har fortsatt under dagen, kan knappt jobba! Så hade jag inte förra gången.

    Haha jag kan tänka mig det, jag avskyr nålarna! Det värsta jag vet!
  • Jonisa
    Elinelisabet skrev 2021-12-16 10:10:38 följande:

    Ja, det är tungt, men jag försöker att inta ha så höga förväntningar på honom. Blir bara besviken då. Jag tror det hela bottnar i att barn inte är lika viktigt för honom som för mig. Tråkigt men sant. 

    Eller hur! Nån slags självbevarelsedrift kanske. 

    Jo då, jag pratar ofta med min mamma och mina närmsta vänner. Jag håller med dig, det känns fint att dela. De vill detta så mycket de med. Men det blir en slags ojämlikhet, de har alla fått barn på naturlig väg utan några svårigheter. Jag märker att det bubblar upp känslor av avundsjuka inom mig.

    Åh, vad tufft för dig att höra om din kompis graviditet. Verkligen en prövning! Stort av dig att du landade i att känna glädje. Som du skriver hjälper det inte dig att andra inte kan få barn. 

    Min mans bästa vän plus tjej ska komma hem till oss ikväll. Känns jobbigt. Hon är gravid i vecka 12 och de började försöka i somras. Jag är orolig för att inte kunna känna/visa glädje, att det kommer vara så genomskinligt. Som det är nu känner jag avundsjuka eftersom jag ställer det i relation till mig själv. Men innerst inne unnar jag dem verkligen detta, de har varit igenom så mycket svårt så nu var de det deras tur att ha lite flyt. Men det är en prövning!


    Det där med din man låter extremt jobbigt! Min man vill väldigt gärna ha barn men jag jag kan ändå relatera till det du skriver på ett sätt då jag upplever att min man ändå inte riktigt förstår hur jobbigt det är med själva behandlingen!

    Iof är det förmodligen hormonerna som spelar in och gör att känslorna är så upp och ned hela tiden men ändå!

    Jag pratar med min familj, främst mamma men har inte delat att jag genomgår behandlingen med vänner eller kollegor. Kanske dumt men känner på nåt sätt att jag inte riktigt vill dela det.
  • Jonisa
    Ma1986 skrev 2021-12-16 12:19:33 följande:

    Man kan ju också finna stöd i det, tex att din mamma lyckades få barn iaf och varför skulle inte du då? :) Men ja, det är ju mycket som känns orättvist.

    Och det är klart man får vara avundsjuk och tycka det är orättvist, för så är det. Dessa känslor är så svartmålade och förbjudna att känna/ tala om, men det är ju så det känns för oss utan att missunna/tycka illa om den andra parten. Kanske också lite lättande att låta sig själv känna så, för det är en orättvis situation vi är i! De andra har ju vunnit högvinsten i livets lotteri.

    Sen påminner jag mig själv, ofta om, alla gravida/nyförlösta man ser på stan och man känner avund för - jag vet inte vilken resa de har gjort. De kanske har längtat i många många år, troligtvis inte, men man vet ju inget om deras resa.

    Annat ämne:

    Vilken klinik går ni till?


    Jag instämmer till fullo! Att känna avund mm är helt naturligt i den här situationen, jag tror att man måste tillåta sig själv att känna de känslor man känner, utan att gå runt och ha dåligt samvete.

    Vi går i Stockholm till en privatklinik som har avtal med landstinget. Ni?
  • Jonisa

    Hej på er, för min del blev det avbrott i behandlingen. Kommer inte att göra ett ÄP tyvärr. Så himla tråkigt jag skulle också velat känna på hur det känns att få sätta in något EN gång! Jaja sådant är livet ibland, besviken men har hunnit smälta det en del.

    Spännande att läsa era inlägg. Håller verkligen tummarna för er och testningen. Nu ligger ni långt före mig i er process här men jag hoppas på att även jag skall komma dit inom kort.

Svar på tråden Under IVF-behandling - vill ni följas åt?