• användare2020

    Meddelar ni till exet om ni ska bort?

    Ni som är separerade med barn varannan vecka. Meddelar ni exet/den andra föräldern om du och din nya åker bort en barnfri helg?

    Jag är kluven. Min sambos ex vill att han meddelar henne om vi ska bort (när deras barn är hos henne). För mig känns det lite som ett kontrollbehov och ?övervakning?, vi måste väl kunna göra saker utan att hans ex vet om det? Hon säger att det är bra att veta ?om det händer nåt med barnen? men jag tänker att min sambo nås ju på telefon oavsett om han är 2 mil bort, 20 mil bort eller 200 mil bort. ????

    Och nu pratar vi en helg alltså, utlandsresa en veckas - absolut kan man meddela.

    Vill inte vara nån som sätter käppar i hjulet för deras kommunikation kring barnen men känner mig kluven i frågan och vill gärna höra hur fler resonerar.

  • Svar på tråden Meddelar ni till exet om ni ska bort?
  • användare2020
    Anonym (www) skrev 2021-10-15 09:34:14 följande:

    Hur gamla är barnen? Vi har tonåringar hos oss och vi meddelar inget sånt till våra ex, men till barnen. Ska barnen ändå inte vara hos oss just den helgen spelar det ingen roll, och som du skriver kan man ha kontakt via telefon. 

    Men, om det är något ni kan stå ut och leva med ett par år till så kan ni ju meddela henne för "husfridens skull". När barnen är uppåt gymnasieålder brukar inget spela roll längre med sånt där. 


    Tack för ditt svar, låter klokt.
  • Anonym (Jodå)

    Ja, vi meddelar varandra sådant. Det är en trygghet utifall något händer, och en trygghet i att barnen vet att de inte kan försöka utmanövrera oss. Vi dubbelkollar också med kompisars föräldrar. 

  • Anonym (HH)

    Nja. Jag har gjort det om vi är mer än två timmar bort, men då har jag bara nämnt det i förbifarten. Om exet skulle begära det hade jag istället vägrat.

  • Anonym (Bea)
    Anonym (NN) skrev 2021-10-15 05:32:24 följande:
    Och även i ditt fall förutsätter jag att du själv inte har barn, då du inte förstår skillnaden på att vara ett telefonsamtal bort mot att kunna delta aktivt i föräldraskapet om nöden kräver.

    När mitt ex och jag bodde tillsammans - reste vi bort en helg med kompisar, såg vi alltid till att det fanns någon annan i närheten som snabbt kunde hoppa in och hjälpa till om det krisar. Ibland kom hans föräldrar ner, ibland mina alternativt att vi hörde med en granne/kompis. Detta har inte förändrats bara för att vi inte längre är tillsammans, utan vi vill fortfarande säkra upp. Detta är ju även omvänt - jag vill inte att mitt ex ska dra med sig båda barnen till barnakuten mitt i natten bara för att jag inte har meddelat honom om att jag inte är tillgänglig.

    Det finns så många trådar här på forumet där den nya bonusmamman klagar på att hon får ta ett föräldraansvar för sin nya partners barn. I det här fallet TS beskriver utläser jag att det är två föräldrar som fullt ut tar sitt föräldraansvar. Ingen dramatik, ingen rapporteringsskyldighet, inget kontrollbehov utan rätt och slätt tar ett gemensamt ansvar som föräldrar.
    Ok, anta det du.
    Du har dessvärre fel, jag är mor till två söner. Och har aldrig haft anmälningsplikt till något ex, naturligtvis gäller detsamma tvärtom.

    Vad du och ditt ex gjorde när vi var ihop har exakt ingenting med saken att göra.

    När separationen är ett faktum så har den andra inget med att göra vad  t ex jag gör på min barnlediga tid. Jag går som sagt att nå på telefon om det skulle vara nödvändigt.
  • Anonym (Bea)
    Anonym (NN) skrev 2021-10-15 05:21:46 följande:
    Vilken tur då att du inte är tillsammans med vare sig mig eller mitt ex då! Vare sig mitt ex eller jag ser det som en rapporteringsskyldighet. Mer som en hjälp till den som har ansvaret för det käraste vi har, för dem som faktiskt till syvende och sist betyder mest i hela vår värld - och nej, det är självklart inte vårt ex vi talar om utan våra barn.
    Det är lugnt, jag skulle aldrig inleda ett förhållande med 1) någon med minderåriga barn 2) någon som måste rapportera var de befinner sig till sitt ex.
  • Ess
    Anonym (Rimligt) skrev 2021-10-15 08:23:07 följande:

    Vissa verkar nu tycka att om barnen är så stora att de har egen nyckel och kan gå hem dit själva så är det lugnt att bara barnen vet.

    Jag kan tycka att just eftersom barnen är så stora så ska mamman få infon. Detta för att de stora barnen inte skall kunna hävda att de går hem till pappa som ändå är hemma, och så är han inte det utan barnet/barnen är där ensamma/med kompisar


    Vet man med sig att ungarna är sådana, då plockar man nyckeln av dem när man åker bort.
  • Anonym (Bea)
    användare2020 skrev 2021-10-15 07:06:25 följande:

    Barnen är relativt stora, har egna nycklar om det skulle vara nåt och barnen vet alltid vart vi är. Mamman ogillade häromhelgen att hon fick info via barnen att vi var borta. Och har tagit upp att hon vill att vi lägger in i en gemensam kalender de gånger vi är borta.

    Det enda jag ville med mitt inlägg är att höra hur ni andra resonerar, negativa kommentarer undanbedes.


    Gemensam kalender, till halvstora ungar med egna nycklar?
    Säg bara nej, hon har inte med att göra var ni är.

    Berätta för barnen istället om de är så stora att det funkar.
  • Anonym (Bea)
    Ess skrev 2021-10-15 07:49:05 följande:
    Då räcker det att berätta för barnen om de är så stora att de kan komma förbi själva.

    Vi berättade aldrig något vi gjorde för hans ex, om det inte involverade barnen, att de skulle med.

    Var det på barnfri tid fanns det ingen anledning att berätta något för exet
    Sant, jag har skrivit det i en senare kommentar. 
  • Anonym (det beror på)

    Svaret på vad som är rimligt beror naturligtvis på omständigheter och behov. Så länge man har en bra kommunikation och utgår ifrån barnens behov så hamnar man nog ganska rätt.
    Det beror också på vad man har för socialt skyddsnät i övrigt nära hemmet.
    Det beror också på barnens åldrar och ev. behov.

    Som utgångsläge är det nog aldrig fel att ha ett visst trygghetstänk runt barnen utifrån omständigheter och behov. Var man landar i att dela information får man bedöma utifrån helheten.

    1) om man är ensamstående, har relativt små barn, någon kanske har haft återkommande besvär av något slag, nån allergi eller liknande - ja då känns det väldigt rimligt att man ser till att ha en backup-plan om/när något händer.
    Då kan det vara så att den andra föräldern kan behöva rycka ut med kort varsel, möta upp på akuten eller ev. ta hand om syskon om det händer nåt.

    I ett sånt läge är svaret självklart - vi informerar varandra om vi ska vara långt borta i flera dagar, kanske även över dagen (om det är särskilda omständigheter runt barnen).

    2) Har man en partner och kan hjälpas åt vid en ev. kris kanske det inte är särskilt relevant om den andra föräldern kan rycka ut eller ej. Då behöver man knappast den kollen. Inte heller om barnen är lite äldre och kan klara sig själva om man måste åka iväg med nåt av syskonen..
    Inte heller om man har släkt (syskon, föräldrar etc.) i närheten - då finns det nån som kan ställa upp vid kris.

    Det förvånar mig lite när såna här trådar kommer upp, hur många som svarar utifrån att det finns ett rätt svar och ett fel - som gäller alla oavsett omständigheter. Det är nästan alltid olika.

    Hur läget är för bonusbarnen och deras situation hos mamma är ju svårt att svara på men det ser troligen olika ut för nästan alla. Grundprincipen, oavsett, är dock att föräldrarna får sköta detta utifrån hur de bedömer behoven.
    Som bonusförälder får man gilla läget och vara försiktig med hur mycket man lägger sig i.

  • Egon den stora

    Har man barn så kan mycket hända. Tycker gränsen går när man inte kan komma vid en eventuell olycka eller annat som kräver sjukhusvård tex.

    Typ åker man iväg 20 mil så hör det väl till att man säger det även om det bara är över natt?

Svar på tråden Meddelar ni till exet om ni ska bort?