Orolig för min son

Nej, herregud, det kommer absolut inte leda till bristsjukdomar eller skada honom på något vis. Jag åt mer torftigt än så i min tonår och blev ändå en fullvuxen kvinna utan några som helst bristsjukdomar. Försök chilla lite.

Mår din pojke bra i övrigt, är han glad, har vänner, fixar skolan, så är allt ok, han utvecklar kanske sin smak när han blir äldre.

Oroa dig inte i onödan.

Jag har också en 14 åring som VILL äta så fast han ibland får det. Det är inte nyttigt alls. I hans ålder är det viktigt att han får sig in grönsaker och frukt. Min son får vitamin kosttillskott också.

Varför kan inte pappa laga nyttigare mat till sin son?

Men prata med pojken, han är ju gammal nog och borde ha kunskap om viss näringslära.

Tack! Verkligen, verkligen skönt att läsa era svar! Han mår bra och har kompisar, och fixar skolan, så jag är inte överhuvudtaget orolig för honom i nåt annat avseende än när det gäller just maten. Men kanske jag ska chilla lite då, som sagt :)
Ja, det är ju detta man får höra jämt, så det är ju därför jag är orolig... men det verkar ju i alla fall på föregående att det kanske inte är så hysteriskt viktigt ändå då?Ja du, bra fråga! För att han tycker att sonen ska få det han gillar... han är själv jättedålig på god kosthållning och äter mest skräpmat själv... och "han har ju aldrig mått dåligt av det" är hans argument, att han (pappan alltså, inte sonen) är rejält överviktig och har ett antal hälsoproblem relaterat till det ser han inte som matens fel (!)...Jo, fast hur ofta tänker en 14-åring förnuftigt utifrån vad forskning etc säger är bra och inte? Speciellt när hans pappa tycker att hans mathållning är ok...

Prata med honom

Försök smyga in lite c-vitamin, nån frukt han kanske gillar eller så.
Annars kanske c-vitamin brus.

Alltså, problemet är ju att hans pappa inte tycker att det behövs, och eftersom det är honom sonen bor hos för närvarande är det svårt för mig att smyga in nåt överhuvudtaget... Men ja, en brustablett varje morgon borde man ju kunna få både honom och sonen att acceptera, tack för tipset!

Med vem? Sonen eller pappan? Jag har så klart pratat med båda två, men de bara viftar bort min oro. 

Varsågod, de smakar helt ok också, lite uppfriskande.

Vet inte hur det är i Sverige, men i alla fall här finns det vitamintabletter med god smak, ge honom det. Min son äter tabletter med vitaminer och mineraler speciellt komponerade för tonåringar, fast det behöver han nog inte för han äter allsidigt. 

Lär honom att laga mat, då kan han fixa middag för sig själv och även pappan. Lättlagad, nyttig mat. Gör det roligt och enkelt, han är stor nog att lära sig. Ni kan också titta på bra info om mat tillsammans på internet, så han förstår. 

Det knäppa är att han är jätteduktig på att laga mat! När han fortfarande bodde hos mig (vilket han kommer att göra igen om ett knappt år) lagade vi alltid mat tillsammans, och han tyckte det var kul. Men nu har han blivit bekväm, och så tycker han ju dessutom om att kunna äta favoritmaten hela tiden...