Fråga till misshandlade kvinnor

Ingen verkar vilja svara?

Kanske inte så konstigt? Känslig fråga?

Men frågar man inte så får man inget veta heller. 

Det har jag verkligen. Det kom en tid efter att jag levt gömd. Fantiserade om hur den jäveln dök upp ännu en gång mitt i natten och vandaliserade bil, elskåp eller något annat värdefullt och nödvändigt som han brukade, och blev påkommen av mig med klyvyxan i högsta hugg. Jag kommer inte ha ihjäl honom men det hade varit en enorm befrielse om någon annan hade det. Väldigt välförtjänt att få ett par betongskor och sänkas i ett kärr till exempel. Varje gång jag läser om ett mord eller en bilkrasch med dödlig utgång där han numera bor hoppas jag att det var han. Tidigare av både hat och rädsla, numera är det bara rädslan kvar och att han lever är sista hindret för att den helt försvinner. Det skulle också vara en befrielse för raden av utsatta före och efter mig.

Man kan konstatera att vissa människor lever bara för att det är olagligt att döda dom. 

Jag är glad att du tog dig ifrån honom. 

Naturligtvis har jag inte haft några planer på att mörda honom. Naturligtvis har jag försvarat mig.

Inte ens i fantasin?

Nej, jag slog aldrig tillbaka, då hade jag kanske blivit dödad. Han var mycket starkare än jag. Däremot lämnade jag honom. Jag började önska honom död när han vägrade lämna mig ifred. Funderade på om jag skulle göra det själv eller leja någon, övervägde risker osv. Men jag kom aldrig längre än till planeringsstadiet. Någon skötte det åt mig. Mitt ex hittades död med en kula i huvudet. Tydligen något pengabråk som hade gått snett. Vad jag vet var han inte livsstilskriminell, men pga sitt beteende fick han många fiender. Givetvis kände jag inte till detta när vi blev tillsammans och det märktes inte i början, utan kom fram gradvis.

Vill tillägga att jag inte önskade honom död som hämnd, utan för att han vägrade lämna mig ifred och tvingade mig att gömma mig. Det var först då jag började fundera på hur många års fängelsestraff det skulle vara värt att bli av med honom för gott, eller om jag skulle komma undan med det. Men som sagt, någon annan tog hand om problemet åt mig. Jag är tacksam för det och skäms inte ett dugg över att jag känner så, eftersom det gjorde att jag kunde leva ett normalt liv igen. Jag tror inte på hämnd generellt, men har full förståelse för varför vissa, i vissa situationer, tar lagen i egna händer.

att slå tillbaka vore väldigt dumt. Då mannen oftast är mkt starkare och det kan göra honom argare. Kännetäckningen för misshandlade kvinnor är just att de gör sig så små som möjligt och gör allt för att inte skapa något som han kan tolka som konflikt. Just för att undvika att göra honom argare.

Ingen tanke på att döda honom, dock en önskan att någon annan gjort det eller att han liksom självdog.
Någon sa efter allt kom i dager att jag borde krävt honom med kudden när han var stupfull, som han så ofta var.

Jag slog tillbaka, många vågar inte göra det för risken att det blir ännu värre. För mig var det så att när jag klippte till så kom han liksom av sig för det mesta. 
Jag har spottat honom i ansiktet efter han gjort det på mig också.

Mina slag var jämfört med hans var iofs som att jämföra en mygga med en elefant, det var liksom själva handlingen som gjorde att han kom av sig.

Jag har pratat med en annan kvinna som också levt ihop med honom. Hon säger att han slog henne med knytnävarna... jag tycker det är konstigt för det gjorde han aldrig på mig.
Han har visserligen händer stora som dasslock och har slog punktering på båda mina trumhinnor. Annars gillade han mest att sparka på mig, eller utföra sexuellt våld som jag väljer att inte gå in närmare på. Det är den enda delen i allt som jag inte vill utveckla. Det gjorde jag i både tingsrätt och hovrätt, han blev dömd även för detta. Och det får räcka.

Jag känner bara hat mot honom.Jag kunde inte försvara mig fysiskt då,men började använda ord (typ hot).Vill aldrig mera se honom .