• Anonym (Hh)

    Det går utför

    Jag är en kvinna gift med en man sedan 15 år och upplever att vår relation går utför. Min man är ofta irriterad på mig. Återkommande irritation handlar om att jag inte vill göra något som han föreslår. Det har det alltid varit, sedan från början, besvikelsen kunde utlösa omåttlig ilska hos honom, det kan hända om ganska triviala saker. Han kan bli irriterad för precis allt möjligt. Just i skrivandets stund handlar det om en tidningsartikeln som han trodde på men jag tyckte var fel ute, eller igår så trasslade sig en lina för mig då vi skulle använda en boj, min man blev genast irriterad på att jag dels gjorde fel och dessutom hävdade att jag gjorde som jag brukade dvs inte erkände att jag gjorde fel. Lista är oändlig och irritationer är många.

    Vi har sex mycket sporadiskt, min man är bitter för att vi är osams mycket ofta, han säger att han tappat sexlusten av den anledning och jag känner att han inte vill ha mig.

    Jag vet inte vad jag skall göra faktiskt, att vara tillags till 100 procent? Göra allt han föreslår oavsett om jag har lust med det eller ej? Det kan ju fungera ett tag men det är ju svårt att alltid ställa upp eller det är det man måste göra att ha fungerande relation i alla fall med min man?

    Jag själv vet inte vad jag egentligen vill känna. Jag kan ju inte slappna av och bara trivas med honom och känna lust och ömhet då det i viket ögonblick som helst det goda stämningen kan omvandlas till en toxisk miljö som man bara vill fly ifrån så fort som möjligt. Jag funderar fram och tillbaka vad är det jag skall göra.

    För övrigt har vi ett bra och fungerande liv tillsammans, vi gör roliga och stimulerande saker som håller oss fortfarande ihop.

  • Svar på tråden Det går utför
  • Anonym (K)

    Vill du leva resten av livet med en sådan bråkstake till man som trycker ner dig till status av en dörrmatta?

  • Anonym (&)

    Bor ni på en båt? Har du startat en tråd tidigare om din relation?

  • Anonym (Elin)

    Såhär ska det naturligtvis inte vara. Det är otroligt att du stått ut såpass länge. Att någon ständigt är missnöjd med en, ständigt ska rätta en kan knäcka den starkaste människa.

    Jag tycker att du ska prata med honom vid ett lugnt tillfälle. Säg att du vill prata om något som du funderat på länge.

    "Jag upplever att du ständigt är missnöjd med mig. Det gör mig väldigt ledsen och jag har blivit så att jag nu alltid funderar på hur jag ska bete mig för att du inte ska bli upprörd. Som exempel kan jag ta tidningsartikeln där du blev upprörd för att jag tyckte olika än dig. Jag tycker att det ska vara ok att tycka olika och att något så litet som en artikel ska inte göra att man blir arg på varandra. Ett annat exempel är bojen som inte knöts på ett bra sätt. Jag tycker inte heller det ska leda till att man blir arg på den andra och försöker att pressa den andra till att erkänna att den gjorde fel.

    Hur känner du inför detta?"

    Sedan avvaktar du hans svar. Han kommer sannolikt att försvara sig allt han kan och skylla på att du retar upp honom etc. Säg då igen: Men vill du ha det såhär med ständig irritation? Man kan ju faktiskt välja om man blir irriterad eller om man väljer att godta den andras åsikter eller svar. Jag är så nu att jag ständigt tänker på hur jag ska undvika att göra dig upprörd och det är väldigt jobbigt.

    Avvakta hans svar igen.

    Tar han ansvar för sin del är det mycket positivt och det kan möjligtvis bli bättre.

    Frågan är bara om du fortfarande vill satsa på denna man? Även om han mirakulöst ändrar sig så kommer ju detta att ligga i bakhuvudet, hur han har varit mot dig i så många år.

    Du har inga skyldigheter mot honom och har rätt att när som helst säga att nu räcker det! Jag tar inte detta mer.

  • Anonym (K)

    Jag tycker som Elin att du ska prata med honom, fast i kortare version.

    "När jag blir utskälld för att jag har en annan åsikt eller råkar göra misstag blir jag jätteledsen och mår riktigt dåligt. Och så här blir det väldigt ofta, så pass att jag hela tiden tassar på tå för att anpassa mig för att inte få utskällningar. Så vill jag inte ha det. Vad ska vi göra åt den här situationen?"

    Du måste vara beredd att lämna honom om han inte ser sin del och är villig att bättra sig.

  • Anonym (ppp)

    Låter som om han tycker att han ska bestämma i relationen, som en förälder- barn nästan? 
    Hur har ni orkat i 15 år? 

  • jrockyracoon

    Hej!

    Det är svårt att lära gamla hundar att sitta. Men ibland går det förstås.

    Jag tror att det kan bli svårt att få ordning på er problematik helt på egen hand. Därför så föreslår jag parterapi.

    Det verkar som om din partner saknar förmågan att se saker ur ditt perspektiv. Alternativt så har han fastnat i ett gammalt mönster där han skyller allt på dig och häver ur sig saker på ren automatik. Du behöver reagera på det och kräva förändring.

    Ni båda verkar må dåligt av det här och det går ut över er relation på olika sätt. Försök att hitta en lösning och går inte det kanske ni måste separera. Det finns inget som är mer nedbrytande än att hamna i ett destruktivt mönster i en relation år efter år.

Svar på tråden Det går utför