Frågan är ..hur var han innan han blev storebror? Och hur gjorde du och hans andra förälder innan han blev storebror när han visade på sin vilja ….gav ni med er 9 av 10 ggr? Tex ni ska gå in på förskolan och du som förälder / det äldre syskonen öppnar dörren - treåringen får då ett bryt för att han ville öppna dörren backade då ni och gjorde om så att treåringen fick öppna för att slippa konflikten o dramat? Detta kan ju appliceras på 1000-tals olika senarier..men kontentan är tog ni strider så att han lärde sig att man inte alltid kan få sin vilja igenom utan att man får turas om med att få,det som man vill o att man ibland bara får acceptera att det inte blir som jag vill även om man är minst .
Ser sååå många föräldrar som gör så här mot sina barn - dvs backar och gör om och begär av äldre syskon att de ska backa - för de är ju stora o det spelar väl ingen roll…låt hen göra det så det inte blir bråk…..
Har man lärt sitt lilla barn att det är jordens medelpunkt och att hen alltid ska få som hen vill och så blir hen storasyskon och helt plötsligt finns inte vare sig tiden eller orken att låta hen få som hen vill hela tiden för man är trött och har en liten att tänka på …
inte konstigt då att barnet reagerar…inte bara har det kommit till en inkräktare i familjen som tar mamma/pappas uppmärksamhet - älskar de mig fortfarande??? Bara detta är en stor förändring i ett barns liv är barnet då dessutom i en period i livet då man är väldigt självupptagen och mycket händer i kroppen (= en så kallad trotsålder)
så blir det hela myyyyyket jobbigare för barnet och det reagerar ofta genom att bli precis så som Ts beskriver sitt yngre barn! Sedan är ju personlighet ( obs inte samma som automatisk diagnos)en del i det hela …alla barn är olika och endel är mer viljestarka än andra..o de barnen har som regel mycket jobbigare med förändringar övh…o självklart då även mycket svårare att anpassa sig till rollen som storasyskon!
Men även dessa barn kommer klara av det om man som förälder är tydlig och klar mot barnet att man bekräftar barnets känslor att hen tycker det är jobbigt att man låter hen vara liten ibland , acceptera att det händer lite mer olyckor en period, att barnet går tillbaka lite i utvecklingen en period det är helt normalt att göra det när man är 3 o blir storasyskon
Ge 3 åringen egen tid så att han inte känner sig övergiven i det hela utan att han fortfarande är lika älskad av er trots att han blivit storebror och familje dynamiken ändrats ( det är stooor skillnad på att bli storasyskon när man är 3 o när man är 5 , som det äldsta syskonen var om jag räknar rätt här på morgonkvisten ,när 3 åringen föddes) försök att vända det till positiva saker..om han tar tag i vagnen …visa hur han kan göra i stället…låt honom hjälpa dig skjuta den även om det blir lite våldsammmare/skakigare än när du/ 8 åringen skjuter den ..3 åringar är mycket på de förstår inte själva att de är lite för hårdhänta o för närgångna men bebisarna klara av det om vi inte blir allt för beskyddande utan istället lugnt stöttar barnet i hur hen kan göra och berömmer i överflöd när barnet gör rätt
