Att bli bonusförälder

En "one in a million"? En pappa som har sina barn bara fyra dagar per månad? Njaa, är det den typen av man som du vill så småningom ska vara pappa även till dina barn? 

Håller med övriga här. En varannan-helg-pappa är knappast någon one in a million-man.

Och nej, du ska inte ta hand om hans barn de futtiga timmar per månad som han har dem hemma hos sig. Pallar han inte ens de timmarna på egen hand kommer du snart få en långt större del av ansvaret för det mesta i ert förhållande. Han får ta med sig sina barn när han gör ärenden som alla andra föräldrar gör eller vänta till nästa helg. Duscha kan han göra när de sover. Han verkar vara en smula slapp faktiskt.

Jag förstår inte dessa negativa kommentarer om att pappan endast har barnet varannan helg. Det kan finnas så många orsaker till detta. 
En, inte allt för obetydlig orsak, kan vara att barnen inte fixar växelvist boende. En annan, kan vara bostadsort. Verkligheten ser ut som den gör, och då kanske det är bättre för barnen att han sin vardagsbas hos den ena föräldern (med tanke på avstånd till skolor, dagis etc). Det kan vara en överenskommelse mellan föräldrarna att just denna lösning fungerar bäst för dom och deras barn.
Det är inget som tyder på att detta ska vara en pappa som vill smita undan.
Det övriga instämmer jag i
Flyttat ihop för snabbt, går för snabbt in i rollen "bonusmamma", tar detta på för stort allvar. 

Alla går på om att pappan inte känns som en som tar ansvar, TS, och jag sällar mig lite till den skaran. Inte baserat på det att han har dem så sällan, för livets lotter faller olika, och så länge de valt upplägget utifrån barnets bästa får det vara bra. Jag baserar det på att 1) du redan flyttat in hos honom och 2) introducerats som ngn form a bonusmamma och 3) att han påstår sig ha ärenden han måste göra under dessa få dagar då han har barnen.

Mitt råd till er är att du är med lite grann när barnen är där. ENBART gör roliga saker med dem. En vardag kommer, men det är INTE dags för den än. Pappan behöver sätta sina egna rutiner med barnen och ta sitt föräldraansvar. Som exempel: De veckorna jag inte har mina barn gör jag allt jag kan. Dvs handla/läkarbesök/tandläkaren osv osv osv. Detta för att kunna vara så närvarande jag kan. Och då är det varannan vecka de är hos mig. Duscha? Det är en sådan grej som en ensamstående med barn som behöver passas (som tvååringen) får passa på när denne sover. Det tycker jag att din nya kille också ska göra.

Tänk om vi vänder på det - att vi faktiskt målar fan på väggen och det faktiskt händer något dramatiskt när du har ensam hand om barnen. Hur tror du att relationen till din nya kille kommer bli? Relationen till barnens mamma? Nej. Låt honom ta ALLT ansvar. ALLT, i alla fall under ett halvår till om inte mer. Först då kan du se vad det är för virke i den mannen du säger är så fantastisk!

Lycka till och ta hand om dig!

Håller med om mycket som redan skrivits. Alldeles för tidigt att flytta ihop efter 6 månader när han dessutom har barn. Dessutom vet du inte hur han är som pappa, hur mkt han kommer att lägga över på dig. (Är det så som du skriver, så är det ingen fara, tycker jag.)

Men kommentarerna om att han måste sitta klistrad vid sina barn 24/7 bara för att han endast träffar dom varann helg är lite löjliga. Självklart kan han duscha om TS är där, vad spelar det för roll? Och ärenden, om något akut dyker upp som är viktigt, är det väl bara bra att ungarna slipper följa med (beror naturligtvis på vad det är). 

Anledningen till varann helg vet vi inte, så man ska nog inte vara så snar att döma. 

Som förälder blir man genast lite skeptiskt till någon som vill träffa sin lilla tvååring endast fyra dagar per månad. Visst kan det finnas praktiska skäl, men de allra flesta som jag känner som är skilda och har barn i den åldern kör korta system som 2-2-3 dagar eller liknande. Det är väldigt ovanligt att en förälder nöjer sig med att ha barnen så lite. Det är en varningsflagg för mig personligen.

Det är fint att du känner så stort ansvar, men som andra har sagt - låt honom ta hand om sina barn. Du känner dem knappt. Du känner knappt din kille ens, efter bara ett halvår. Använd barnhelgerna att ägna tid åt dina nära och kära, gör något kul på egen hand osv. Låt honom för allt i världen inte använda dig som sin kokerska, städerska, nanny, tvätterska osv. Ta inte den rollen. Det kommer du bittert ångra. 

Jag reagerar också på alla negativa kommentarer om att han har barnen varannan helg. Det kanske inte är hans val utan exet som inte låter honom ha barnen oftare? Inte alls ovanligt att mamman lägger beslag på barnen, jag har släktingar som skulle vilja ha sina barn mer men då är mamman orolig att förlora barnbidrag och bostadsbidrag. Och underhållet förstås

När jag och mitt ex separerade fick min yngsta flytta till pappa och hon kom till mig varannan helg, ibland flera helger i rad, pga att vi bodde i olika städer. Men även om vi hade bott i samma stad skulle vi ha valt att låta henne bo huvudsakligen hos en av oss, för hon var ett känsligt barn som inte skulle ha mått bra av växelvis boende.

Jag tycker varannan helg var för sällan egentligen men av praktiska skäl kunde vi inte ses oftare, eftersom det var långt avstånd och hon hade skola. Men fördelen var att vi fick kvalitetstid de helger hon kom till mig. Jag hann jobba, städa, tvätta och fixa allt annat under veckorna och de helger jag var barnledig så jag kunde ägna mig helt åt henne under våra helger. Sedan kom det in en ny sambo i bilden som inte ville låta mitt barn komma till mig oftare pga att hon hade extremt kontrollbehov och allt skulle gå enligt schema. Tyvärr och det var inte så mycket jag kunde göra något åt om jag inte skulle dra igång en vårdnadstvist med alla nackdelar det för med sig.

Jag tycker inte att det är det minsta löjligt att killen får duscha när barnet sover. TS är inte barnvakt. Inte bonusmamma än. Det är något som kommer längre fram. De få dagar killen har barnen handlar det också om för TS att kunna backa och iaktta - är killen en bra pappa. Osv. Och också se och känna hur det är att dejta någon med barn, att se att barnen kommer först. Ja, men får lukta lite sunk en stund, men som sagt - för barnens skull kanske det går vara så. Typ.

OK, då tycker vi olika. Jag anser inte att man är barnvakt om ens sambo tar en dusch på 10 minuter. Jag kan inte se hur en sådan enskild händelse skulle påverka något alls. 

Ja, jag skrev ganska tydligt att jag tycker de flyttar ihop för tidigt, eftersom det finns barn inblandat.  Men nu bor de ihop, och då anser jag inte att det är fel att han tar en dusch när barnen är vakna. 

Om han har barnen så sällan så kan du ju göra annat den helgen? Träffa vänner, familj, ägna dig åt fritidsaktiviteter, hobbies? Så få dagar som det är så ser jag inte problemet. Passa dig om du själv vill ha barn bara. Tar han inte mer ansvar än så för sina barn nu så kanske han inte gör det för framtida barn heller - att träffa sin tvååring så sällan är helt klart en varningsflagga.