• Anonym (Uppgi­ven)
    Tue 19 Oct 2021 14:47
    3984 visningar
    16 svar
    16
    3984

    Efter mer än ett decennium utan vettigt sex tog det slut..

    Hej

    Vet inte var jag ska börja eller varför men jag skriver här av någon anledning och vill höra andras åsikter och erfarenheter.

    Efter att ha haft ett långt stabillt förhållande i övrigt som jag varit sjukt tålmodig och respekterande i gällande sex från dag ett så kom till slut ett besked att det var bättre att vi bara var vänner och att vi redan bara umgicks som vänner..

    Tankarna drog iväg direkt.... men jag har ju gjort allt romantiskt och mysigt jag kan tänka mig och försökt med allt utifrån hennes känslor, behov och humör för att få det att vakna och fungera? (Jag är även en person som hellre ger njutning än får och har aldrig begärt något tillbaka).

    Hur kan man ge den personen skuld som i alla fall försökt få det att funka försiktigt UTAN ATT pressa partner.

    Jag har gett tid och allt som önskas...fått svaret att det inte varit fel på mig att jag varit perfekt men ändå inte fått gnistan att slå.

    Har jag varit för snäll, naiv och godhjärtad?

    Jag tänker vem vill inte ha sex med sin fru eller man om man älskar varandra?

    Är det så ovanligt att fullkomligt älska sex och njutning?

    Ska jag bara gilla läget och gå vidare?

    Jag är totalt körd nu och vet inte hur jag ska hitta tillbaka, finns det kvinnor och män idag som inte redan är upptagna som älskar intimitet?

    Är det innerst inne få som gillar trygga jordnära snälla drivna personer och inte tröttnar på dom över tid? Det är kanske fuckboys och motsvarande som gäller när det väl kommer till det ämnet?

    Jag får själv skuldkänslor nu efter beskedet att jag nu själv ger upp att fortsätta försöka, men efter att ha längtat så lång tid så orkar jag inte kämpa ensam längre.

    Om det är fler som kämpat i många år med detta i hopp om att de skulle bli bättre och hållt ut för man älskat sin partner, vilka spår har de satt hos er inombords?

    Har det sabbat er självkänsla och självsäkerhet?

    Ps ingen tycka synd om tråd utan detta är för diskussion och erfarenhetsutbyte.

  • Svar på tråden Efter mer än ett decennium utan vettigt sex tog det slut..
  • Tue 19 Oct 2021 20:27
    #1
    +1

    Du skriver: "Har jag varit för snäll, naiv och godhjärtad?
    Jag tänker vem vill inte ha sex med sin fru eller man om man älskar varandra?
    Är det så ovanligt att fullkomligt älska sex och njutning?
    Ska jag bara gilla läget och gå vidare? "

    Svaret på första frågan är tyvärr ja. Det känns som att jag läst hundratals trådar om män som vil ha sex med sin sambo/fru men hon vill inte, vägrar prata om det eller göra något åt det. Gemensamt för alla trådarna är att mannen slår knut på sig själv för att vara till lags, vara hänsynsfull, vänta, inte pressa, vara romantisk och ställa upp på olika sätt. Resultatet i samtliga fall är NOLL! Trots att de flesta kvinnor med emfas hävdar att det är så man ska göra...

    Klart att man vill ha sex med sin partner när man valt att leva med varann och det är helt naturligt att älska sex och njutning. Men du ska inte gilla läget! det är dags att sätta hårt mot hårt, om hon inte är villig att jobba med att få tillbaka sin lust är det skilsmässa som gäller. Gör klart att det inte är något tomt hot utan det handlar om ditt mående och att du måste få till en förändring vad gäller sexlivet för att bli en hel människa igen.

    Det troliga är att hon kommer att sakna ditt sällskap, dina pengar och dina insatser för familjen, men dig som person kommer hon inte att sakna ett dugg. Du är värd något bättre än ett liv med en kvinna som saknar attraktion för dig!

  • Anonym (A)
    Tue 19 Oct 2021 21:09
    #2
    +2
    Tecum skrev 2021-10-19 20:27:48 följande:

    Du skriver: "Har jag varit för snäll, naiv och godhjärtad?

    Jag tänker vem vill inte ha sex med sin fru eller man om man älskar varandra?

    Är det så ovanligt att fullkomligt älska sex och njutning?

    Ska jag bara gilla läget och gå vidare? "

    Svaret på första frågan är tyvärr ja. Det känns som att jag läst hundratals trådar om män som vil ha sex med sin sambo/fru men hon vill inte, vägrar prata om det eller göra något åt det. Gemensamt för alla trådarna är att mannen slår knut på sig själv för att vara till lags, vara hänsynsfull, vänta, inte pressa, vara romantisk och ställa upp på olika sätt. Resultatet i samtliga fall är NOLL! Trots att de flesta kvinnor med emfas hävdar att det är så man ska göra...

    Klart att man vill ha sex med sin partner när man valt att leva med varann och det är helt naturligt att älska sex och njutning. Men du ska inte gilla läget! det är dags att sätta hårt mot hårt, om hon inte är villig att jobba med att få tillbaka sin lust är det skilsmässa som gäller. Gör klart att det inte är något tomt hot utan det handlar om ditt mående och att du måste få till en förändring vad gäller sexlivet för att bli en hel människa igen.

    Det troliga är att hon kommer att sakna ditt sällskap, dina pengar och dina insatser för familjen, men dig som person kommer hon inte att sakna ett dugg. Du är värd något bättre än ett liv med en kvinna som saknar attraktion för dig!


    Håller med.
  • Anonym (E)
    Tue 19 Oct 2021 22:06
    #3

    Jag tycker du ska tro på dig själv ! Det låter som du är en omtänksam man som känner dig pressad av din situation.

    Men om du kämpat så många år och din fru villatt ni ska vara vänner, ja visst kan ni vara vänner. Men ni kan troligtvis inte vara gifta längre eller leva i samma hushåll.

    Att gång på gång bli bortstött eller fräst åt av den man älskar eller tror sig vara älskad mest av i hela världen leder till slut efter för många besvikelser till att bli avtrubbad och man slutar att försöka. Det gör helt enkelt för ont att gång på gång bli bortstött. Och nu syftar jag inte på sex bara.

    Jag själv älskar att ha se kel och gos och vill verkligen ha det i mitt förhållande men saknar allt det. Just nu lever jag i ett tomrum där jag inte själv vet hur jag ska göra för att lösa allt . Känner mig trött och sliten av att hänga i luften och vänta och se om det här går att lösa.

    Jag önskar er all lycka och att era problem löser sig till det bästa för er båda.

    Kram!

    Jag som svarat är kvinna straxt över 50.

  • Anonym (sexua­lterap­euten)
    Wed 20 Oct 2021 00:56
    #4
    +2

    Åh TS, jag känner igen mig! Jag har åtminstone liknande erfarenheter. 

    Jag är kvinna, 40+, och har tvingats inse att jag har kastat bort en lång rad år på en man som haft sexproblem sedan första stund.

    Kortfattat: han har varit impotent i alla situationer där han inte fått utnyttja/våldföra sig på mig eller där inte allt fokus har varit på honom. Det började smygande och han hävdade själv att han "bara var nervös" och liknande. Jag var tålmodig och förstående, vrängde ut och in på mig för att "hjälpa" honom och det ledde så sakteliga till att jag reducerades till ett objekt och ett hjälpmedel för honom.

    Jag har spenderat timme ut och in med honom gråtandes och skakande av ångest över detta med sex (och främst då det hemska att han skulle behöva ha sex med mig...) och varit en duktig liten sexualterapeut, allt i hopp om att han en dag skulle tina upp och klara av att älska och ha ömsesidigt sex. På vägen har det istället uppdagats att han lider av alexitymi och att han på grund av sin oförmåga att förstå människor, och inte minst kvinnor, hatar kvinnor och endast kan ha sex med sådana om han har total kontroll och får förnedra och utnyttja henne som han vill. 

    Sexlivet med honom utvecklades till ett slags våldtäktsscenario, vilket jag gick med på för att överhuvudtaget ha nåt slags sex, även om det innebar att han utnyttjade mig och med ett slags tyst tvång förmådde mig att "hjälpa honom" att uppleva lust och njutning alltmedan han noga undvek att beröra min kropp på något sätt som skulle kunna innebära njutning för min del (eftersom min njutning, min kropp, min sexualitet osv. var ett "hot" mot honom och alltid fick honom att "komma av sig", känna sig förminskad etc.). 

    Det är ju helt galet alltihop och utan normaliseringsprocessens inverkan hade jag förstås aldrig gått med på hans sjuka behandling, men så blev det nu.

    Idag känner jag det som att han tagit ifrån mig all min kvinnliga stolthet, jag känner idag bara avsky för min kropp och min sexualitet. Jag har förlorat min tidigare starka sexdrift och glädje inför sex och känner det som att jag aldrig kommer klara av att ge min kropp till någon man igen. Att ha fått känna någon ta på ens kropp med iskalla händer (bildligt), röra vid en med äckel och obehag och endast vilja ha en om man ställer sig själv åt sidan- det är så traumatiskt!

    Jag önskar jag kunde varna andra därute för att gå in i relationer med folk med sexproblem. Problem med sex är ofta sprunget ur djupare problem och är inget som ska lösas inom en parrelation. 

    TS, självklart finns det kvinnor som längtar efter innerlighet och närhet. Du har uppenbarligen haft oturen att träffa, och dras in i, en sexualstörd persons kraftfält. Jag tror inte det handlar om svaghet hos dig, utan tvärtom styrka. För att kunna vara en partner till en behövande person krävs empati, och mellan raderna ser jag den skymta fram. Att kunna sätta sig själv åt sidan är fostrande och utvecklande i lagoma doser, så jag hoppas att du en dag kan läka och lära känna den styrka som du byggt upp under dina år med en utsugande partner. Jag vill tro att i din nästa relation kommer det vara till glädje både för dig och en ny partner.

    Kram!

  • Anonym (Uppgi­ven) Trådstartaren
    Wed 20 Oct 2021 09:09
    #5
    +2

    Hej igen och tack för alla kloka svar!

    Vi kommer att gå skilda vägar.

    Livet är för kort för att slösa bort och de känns just nu som jag bränt mina bästa år redan.

    Frågan är om jag är för gammal nu och bränt broarna genom att ha varit kvar så länge i förhållandet.

    Jag är 30 idag.

    Känns som att dagens samhälle har spårat ur lite och det går inte att träffa och lära känna nya människor och vänner på samma sätt tack vare den digitala världen och sociala medier?

    Jag är driven, har bra jobb och gillar att göra saker, men inte dryg för den sakens skull utan väldigt ödmjuk och omtänksam och vågar påstå att jag sätter alla andra framför mig själv.

    På gott och ont...

    Tack åter igen

  • Anonym (Klari­ce)
    Wed 20 Oct 2021 09:22
    #6

    Jag är en av de kvinnor som vill ha mindre sex. Jag har ingen lösning, utan vill bara ge min version. Det handlar inte om att du varit för snäll eller att sätta hårt mot hårt som någon skrev. Sätta hårt mot hårt hade kanske hjälpt om jag medvetet stängt av sexlust en som ett sätt att straffa min make, men så är det ju inte.

    Det är bara... vardagslivet antar jag. Mitt liv är fullt med jobb, smutsig disk, snoriga ungar, ärenden som ska göras, cyklar som ska lagas, toaletter som ska städas. Inget av det gör mig speciellt sugen på sex.

    Min man är jättefin, han tar sin del av ansvaret och jag älskar honom, men nej, det är svårt att hitta gnistan när livet är så fullt av vardag.

    Efter en dag av vabbande med ungarna kanske jag och maken hinner sitta ner i 5 min och ta det lugnt lite innan det är dags att ta itu med tvätten, och då känns det helt konstigt att börja hångla när hjärnan är full med allt som ska göras. Man måste liksom vara i ett sinneläge där man har börjat tänka och fantisera lite själv innan, för att det ska kännas rätt.

    Jag hoppas verkligen att jag och min man hittar tillbaka till varandra igen, för jag vill inte förlora honom.

  • Anonym (Uppgi­ven) Trådstartaren
    Wed 20 Oct 2021 09:31
    #7
    +1
    Anonym (Klarice) skrev 2021-10-20 09:22:46 följande:

    Jag är en av de kvinnor som vill ha mindre sex. Jag har ingen lösning, utan vill bara ge min version. Det handlar inte om att du varit för snäll eller att sätta hårt mot hårt som någon skrev. Sätta hårt mot hårt hade kanske hjälpt om jag medvetet stängt av sexlust en som ett sätt att straffa min make, men så är det ju inte.

    Det är bara... vardagslivet antar jag. Mitt liv är fullt med jobb, smutsig disk, snoriga ungar, ärenden som ska göras, cyklar som ska lagas, toaletter som ska städas. Inget av det gör mig speciellt sugen på sex.

    Min man är jättefin, han tar sin del av ansvaret och jag älskar honom, men nej, det är svårt att hitta gnistan när livet är så fullt av vardag.

    Efter en dag av vabbande med ungarna kanske jag och maken hinner sitta ner i 5 min och ta det lugnt lite innan det är dags att ta itu med tvätten, och då känns det helt konstigt att börja hångla när hjärnan är full med allt som ska göras. Man måste liksom vara i ett sinneläge där man har börjat tänka och fantisera lite själv innan, för att det ska kännas rätt.

    Jag hoppas verkligen att jag och min man hittar tillbaka till varandra igen, för jag vill inte förlora honom.


    Låter delvis som en återspegling av mitt liv och jag förstår problematiken. Men samtidigt kan man inte skylla på vardagen för att inte ha tid för varandra och njutning. Jag tror de flesta mår bättre av närhet osv. Visst är det svårt att få ihop allting, men där är ju andra som lyckas med det så varför ska inte vi kunna det?
  • Anonym (kvinn­a)
    Wed 20 Oct 2021 09:54
    #8

    Jag är en kvinna i liknande situation som i åratal kämpat med att få min man att intressera sig för att ha sex med mig och bry sig om mina behov. Slutligen gav jag upp och lämnade. Till sist kände jag mig bara som en urvriden trasa som hade gett och gett utan att få tillbaka. Jag vet dock att jag inte är oattraktiv för män i allmänhet, fast mitt självförtroende fått sig en rejäl törn under förhållandet.

  • Anonym (kvinn­a)
    Wed 20 Oct 2021 09:55
    #9
    Anonym (Uppgiven) skrev 2021-10-20 09:09:00 följande:

    Hej igen och tack för alla kloka svar!

    Vi kommer att gå skilda vägar.

    Livet är för kort för att slösa bort och de känns just nu som jag bränt mina bästa år redan.

    Frågan är om jag är för gammal nu och bränt broarna genom att ha varit kvar så länge i förhållandet.

    Jag är 30 idag.

    Känns som att dagens samhälle har spårat ur lite och det går inte att träffa och lära känna nya människor och vänner på samma sätt tack vare den digitala världen och sociala medier?

    Jag är driven, har bra jobb och gillar att göra saker, men inte dryg för den sakens skull utan väldigt ödmjuk och omtänksam och vågar påstå att jag sätter alla andra framför mig själv.

    På gott och ont...

    Tack åter igen


    30 år är fortfarande ungt. Du har en väldigt stor del av livet framför dig.
  • Wed 20 Oct 2021 10:05
    #10

    Om kärleken tar slut, oavsett orsak, så är det svårt att tända, eller att alls ha sex - det känns ju som en lögn. Det behöver ju verkligen inte ha något som helst med kvaliteten på sexet att göra. Jag tror snarare att problem med sexet ofta visar på problem i relationen, med kärleken (samtidigt som det förstås finns de som älskar varandra djupt, men ändå har kasst sex).


  • Anonym (Uppgi­ven) Trådstartaren
    Wed 20 Oct 2021 11:09
    #11
    Anonym (kvinna) skrev 2021-10-20 09:54:10 följande:

    Jag är en kvinna i liknande situation som i åratal kämpat med att få min man att intressera sig för att ha sex med mig och bry sig om mina behov. Slutligen gav jag upp och lämnade. Till sist kände jag mig bara som en urvriden trasa som hade gett och gett utan att få tillbaka. Jag vet dock att jag inte är oattraktiv för män i allmänhet, fast mitt självförtroende fått sig en rejäl törn under förhållandet.


    Ojoj vad jag jag känner igen mig på dessa raderna...

    Ibland skulle man kunna byta partnes med varandra fylla i kompatibla egenskaper och sen swish..

    Hur har du det idag har du träffat någon ny eller du kämpar än med att gå vidare?

    Vilken åldersgrupp är du i?
  • Anonym (kvinn­a)
    Wed 20 Oct 2021 12:43
    #12
    Anonym (Uppgiven) skrev 2021-10-20 11:09:29 följande:
    Ojoj vad jag jag känner igen mig på dessa raderna...

    Ibland skulle man kunna byta partnes med varandra fylla i kompatibla egenskaper och sen swish..

    Hur har du det idag har du träffat någon ny eller du kämpar än med att gå vidare?

    Vilken åldersgrupp är du i?
    Det finns en man jag är intresserad av och som också visat intresse för mig, men jag har inte inlett något med honom än.

    Jag är äldre än du, vill inte skriva ut exakt hur gammal.
  • Anonym (Uppgi­ven) Trådstartaren
    Wed 20 Oct 2021 13:53
    #13

    Jag förstår därför jag inte fråga efter specifi ålder men det spelar ingen roll.

    Det låter ju lovande och jag hoppas ninfinner varandra och önskar dig och honom lycka till!

  • Anonym (JP)
    Wed 20 Oct 2021 14:43
    #14

    Jag känner igen mig väldigt mycket i det du skriver. Jag har försökt i så många år. Jag ska inte säga att vi aldrig har sex, för det har vi. Men det händer ca varannan månad och är helt utan passion eller intresse från hans sida. Han vill ha det överstökat så snabbt som möjligt med minsta möjliga ansträngning. Sen ligger jag kvar där, ännu kåtare än innan men fortfarande otillfredsställd och får hoppas på att det blir bättre om ytterligare 2 månader. Jag har gett upp nu. Efter alla avvisanden så vill jag inte ens försöka ta initiativ längre. Hans sexlust är det inga större fel på utan det är sex med mig han inte vill ha. Självförtroendet som inte var så högt ens innan är helt i botten nu.

    Men jag älskar honom fortfarande och chansen att jag skulle träffa nån annan är ganska minimal så jag stannar ändå.

  • Anonym (xxx)
    Thu 21 Oct 2021 01:45
    #15
    Anonym (sexualterapeuten) skrev 2021-10-20 00:56:00 följande:

    Åh TS, jag känner igen mig! Jag har åtminstone liknande erfarenheter. 

    Jag är kvinna, 40+, och har tvingats inse att jag har kastat bort en lång rad år på en man som haft sexproblem sedan första stund.

    Kortfattat: han har varit impotent i alla situationer där han inte fått utnyttja/våldföra sig på mig eller där inte allt fokus har varit på honom. Det började smygande och han hävdade själv att han "bara var nervös" och liknande. Jag var tålmodig och förstående, vrängde ut och in på mig för att "hjälpa" honom och det ledde så sakteliga till att jag reducerades till ett objekt och ett hjälpmedel för honom.

    Jag har spenderat timme ut och in med honom gråtandes och skakande av ångest över detta med sex (och främst då det hemska att han skulle behöva ha sex med mig...) och varit en duktig liten sexualterapeut, allt i hopp om att han en dag skulle tina upp och klara av att älska och ha ömsesidigt sex. På vägen har det istället uppdagats att han lider av alexitymi och att han på grund av sin oförmåga att förstå människor, och inte minst kvinnor, hatar kvinnor och endast kan ha sex med sådana om han har total kontroll och får förnedra och utnyttja henne som han vill. 

    Sexlivet med honom utvecklades till ett slags våldtäktsscenario, vilket jag gick med på för att överhuvudtaget ha nåt slags sex, även om det innebar att han utnyttjade mig och med ett slags tyst tvång förmådde mig att "hjälpa honom" att uppleva lust och njutning alltmedan han noga undvek att beröra min kropp på något sätt som skulle kunna innebära njutning för min del (eftersom min njutning, min kropp, min sexualitet osv. var ett "hot" mot honom och alltid fick honom att "komma av sig", känna sig förminskad etc.). 

    Det är ju helt galet alltihop och utan normaliseringsprocessens inverkan hade jag förstås aldrig gått med på hans sjuka behandling, men så blev det nu.

    Idag känner jag det som att han tagit ifrån mig all min kvinnliga stolthet, jag känner idag bara avsky för min kropp och min sexualitet. Jag har förlorat min tidigare starka sexdrift och glädje inför sex och känner det som att jag aldrig kommer klara av att ge min kropp till någon man igen. Att ha fått känna någon ta på ens kropp med iskalla händer (bildligt), röra vid en med äckel och obehag och endast vilja ha en om man ställer sig själv åt sidan- det är så traumatiskt!

    Jag önskar jag kunde varna andra därute för att gå in i relationer med folk med sexproblem. Problem med sex är ofta sprunget ur djupare problem och är inget som ska lösas inom en parrelation. 

    TS, självklart finns det kvinnor som längtar efter innerlighet och närhet. Du har uppenbarligen haft oturen att träffa, och dras in i, en sexualstörd persons kraftfält. Jag tror inte det handlar om svaghet hos dig, utan tvärtom styrka. För att kunna vara en partner till en behövande person krävs empati, och mellan raderna ser jag den skymta fram. Att kunna sätta sig själv åt sidan är fostrande och utvecklande i lagoma doser, så jag hoppas att du en dag kan läka och lära känna den styrka som du byggt upp under dina år med en utsugande partner. Jag vill tro att i din nästa relation kommer det vara till glädje både för dig och en ny partner.

    Kram!


    Tycker inte att din erfarenhet hör hemma i tråden. Det där är ju rent SJUKT. Jag uppfattar att trådstartarens kvinna inte är sjuk på något sätt, utan bara inte har lust. Eller inte med HONOM. 
  • Thu 21 Oct 2021 05:57
    #16
    Anonym (Uppgiven) skrev 2021-10-19 14:47:52 följande:

    Hej

    Vet inte var jag ska börja eller varför men jag skriver här av någon anledning och vill höra andras åsikter och erfarenheter.

    ...
    ---EN MASSA TEXT----
    ...

    Har det sabbat er självkänsla och självsäkerhet?

    Ps ingen tycka synd om tråd utan detta är för diskussion och erfarenhetsutbyte.


    Jag ser tre möjliga alternativ:

    1. Hon är asexuell.

    2. Hon tänder inte på dig.

    3. Varken du eller hon har hittat det som hon tänder på.

    Är det alternativ 3 så är det möjligt att lösa om ni tillåter er att prova er fram.

    Jag har varit med om liknande en gång. Sexlivet dog ut på mindre än ett år.
    Vi hade bra sex där båda hade lust och njöt, men hon hade väldigt svårt att få orgasm, jag hade försökt allt. Kanske påverkade det henne till att prioritera ner sex tills vi bara hade det ett fåtal gånger i månaden.
    Hon gick på antidepressiva, men jag vet inte hur mycket det påverkade.
    Det tog slut, men inte främst av det skälet.
Svar på tråden Efter mer än ett decennium utan vettigt sex tog det slut..