Ledsen

Hej! Fy, vad jobbigt, jag känner med dig. Jag har själv ett gemensamt barn med min man som är fyra år och ett äldre bonusbarn som kommer varannan vecka. Jag har också haft dessa problem, och till och från så uppstår problem även i nuläget. Inte att mitt bonusbarn slår vårt lilla barn men andra saker som att bonusbarnet ignorerar och är elak mot vårt gemensamma. I min situation så har jag gjort några saker: prata, prata, prata med min man. Viktigt att man tar upp problemet på ett resonerande och lugnt sätt. Om han inte lyssnar så tvinga med honom i familjerådgivning, säg att det är superviktigt för att familjen ska kunna må bra. Jag och min man har jobbat med att dels se till så att halvsyskonen får positiva upplevelser ihop: att dom går och badar ihop, gör pannkakor ihop, får liknande leksaker som funkar för båda så dom kan leka ihop. Helt enkelt bygga positiva tillfällen. Sen har vi särat på dom direkt när något negativt uppstått, eller det är snarare så att JAG har tagit mitt barn ur situationen och försökt skydda barnet. Det är jättejobbigt för mig för jag har gått på helspänn hela tiden i perioder och övervakat halvsyskonen. Det har också varit svårt att få min man att bry sig, men nu efter några år så har vi verkligen lyckats skapa en jättefin relation mellan barnen. Med hårt jobb och många samtal. Det är också superviktigt att pappan bekräftar båda barnen och ger båda barnen egentid så att båda känner sig sedda. Bonusbarnet måste få tid med bara sin pappa och man får inte ha för höga krav på att det äldsta syskonet ska vilja umgås med det yngsta syskonet. Hen kanske mest vill vara med pappan. Och det är i så fall helt ok. Slutligen så skulle jag vilja säga att det är sant att alla syskon bråkar och att det går i perioder, ofta. Du kan försöka fokusera på när det är bra mellan halvsyskonen och försöka skapa fler såna situationer. När funkar det? När har dom kul ihop?

Vad är det för ålder på de två barnen? Strunta i vad pappan säger, naturligtvis måste du skydda ditt barn. Du behöver prata med honom igen om att det inte spelar nån roll vad han tycker, du vill inte att ditt barn ska bli sparkat, slaget och kort sagt misshandlat i sitt eget hem. Har inget att göra med syskonbråk!

Om han inte lyssnar måste du antagligen dra åt tumskruvarna, om han vägrar uppfostra sitt barn och hen inte lyssnar så bra på dina tillsägelser så kanske ni inte kan bo tillsammans. Det känns som en rätt enkel matematik.

Jag håller förresten med om att det är nolltolerans mot att slå sitt syskon, jag kanske inte var tillräckligt tydlig med det. Det är helt oacceptabelt! Speciellt när det är så stor åldersskillnad mellan barnen. Men av erfarenhet så vet jag att det är svårt att gå in och disciplinera som bonusmamma, man blir sällan lyssnad på, utan det måste pappan göra. Han är nyckelpersonen i det här, det är han som är förälder till båda barnen. Säg det till honom. Och när det gäller att bonusbarnet inte hjälper till hemma så har jag en mycket enkel lösning: sluta städa efter bonusbarnet. Sluta plocka, diska, tvätta, fixa. Säg till din man att du lägger av med det från och med nu och det får pappan eller bonusbarnet sköta. Det kommer att få fart på din man hoppas jag.