"Finns du här?"

Varför får hon inte lov att tacka nej till personer som hon inte upplever som själsfränder? Vad gör det dig att hon fortsätter att vara singel tills hon hittat någon hon faktiskt vill dela livet med?

Jag bara funderar över om många kanske har för stora krav. Kanske att man får nöja sig.

Är det att sikta för högt att vilja träffa nån som man vill gammal med? Vad ska man satsa på då? Nån man står ut med en kväll, en vecka, en månad , ett år? Vad är en rimlig önskan enligt dig?

Varför ska hon vara med nån som hon inte vill vara med? Varför är det bättre än att vara ensam?

Såklart man inte ska träffa någon som man inte vill träffa, men att tro att ens själsfrände och mannen i sitt liv finns på Tinder kanske är självbedrägeri.

Hur sänker man sina krav? Vad är det för krav som är orimliga menar du?

Om man är nöjd med att vara ensam fram tills man finner någon man inte vill vara utan, så är väl det rätt för den personen.

Hört uttrycket "att hitta en bra man är som att leta efter en nål i en höstack"?

Det handlar inte om att tro utan om att hoppas. Förmodligen är inte tinder det enda stället där hon kommer i kontakt med nya människor, men varför inte prova där också?

Dom flesta som vill träffa någon hoppas, men kanske att man måste sänka kraven för att faktiskt träffa någon.

Varför ska man nöja sig med någon som är fel och som man vet att det kommer att ta slut med inom några månader? Är slöseri med tid och energi. Nu är jag inte på tider eller nätdejtar öht för jag har inget intresse i det. Visst skulle det vara roligt att träffa den rätta men jag har ingen panik. Det händer när det händer och då irl. Jag är för tillfället nöjd med att vara singel och har all tid i världen att träffa den rätta. Om det så tar 10 år gör det inget, jag har inte bråttom. Jag har tröttnat på att dejta/vara tillsammans med någon som inte är helt rätt. Det tar mer än det ger. 

Det händer när det händer? Kan man tänka så? Måste man inte anstränga sig, jobba för att få det man vill ha?